Kallprat, småprat och fatisk kommunikation

Apropå Markus kommentar till vårt blogginlägg om oöversättliga ord så började jag fundera på det där med olika sorters prat. Markus kommenterade nämligen att han hade hört att kallprat var typiskt svenskt och inte hade någon motsvarighet i andra språk. Jag provade med small talk på engelska, men tyckte att det ligger närmare småprat än kallprat.

Så vad är egentligen kallprat? Jag kommer att tänka på Håkan Nessers beskrivning i Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, där han i ett inledande kapitel beskriver hur det enkla folket i Kumla ideligen sa saker som ja, så är det med det eller den som lever får se eller man är inte mer än människa etc. Fraser som kan betyda ingenting eller allt möjligt, som mest har till syfte att hålla kanalen öppen. Är kanske kallprat det som på språkvetarterminologi kallas för fatisk kommunikation?