Svårt språk = diskriminering?

Den 1 januari 2015 förväntas den nya tillgänglighetslagen träda i kraft. Vadå, säger du kanske, vi har ju redan massor med lagar som reglerar olika typer av diskriminering. Ja, det stämmer men det som är annorlunda med den här lagen är att den har ett rättighetsperspektiv. Lagen reglerar rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar att få vara delaktiga i alla delar av samhället. I praktiken innebär det att om en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att ett företag inte har tagit bort hinder kan företaget bli skadeståndsskyldig.

Rullstolar och krångelsvenska

Det enklaste exemplet är förstås funktionshinder som är fysiska och synliga: Om du är rullstolsburen och inte kan komma in på restaurangen på grund av en för hög tröskel kan du anmäla restaurangen för diskriminering. I alla fall om hindret är enkelt avhjälpt. (Här kommer väl prejudikaten att bestämma var gränserna går.) Det är lite svårare att exemplifiera med mindre synliga och konkreta företeelser som språk, men i förarbetena står uttryckligen att företag kan behöva tillhandahålla information med särskilt anpassade format som exempelvis storstil, daisy, lättläst eller klarspråk. Om jag ska försöka mig på en egen parallell med rullstolsscenariot skulle den se ut så här: Om du har lässvårigheter och kommer in på exempelvis försäkringsbolagets eller bokhandelns webbplats och inte förstår de krångliga konsumentvillkoren, trots att det skulle vara enkelt för företaget att skriva dem begripligt, så har du rätt till skadestånd för att företaget i onödan har hindrat dig från att förstå.
- Vi ska inte ha ett samhälle där människor med funktionsnedsättning utestängs på grund av att enkla åtgärder för tillgänglighet nonchaleras, säger integrationsminister Erik Ullenhag.

Inte bara myndigheter

Tidigare lagstiftning, till exempel språklagen (2009:600), har bara gällt myndigheter och statlig verksamhet. Men den nya tillgänglighetslagen innefattar alla samhälleliga verksamheter, alltså också privata företag, till exempel banker, försäkringsbolag, hamburgerrestauranger, bokhandeln, etc. De enda som är undantagna är företag med färre än 10 anställda. Det här är en stark markering från lagstiftaren att bristande tillgänglighet ska betraktas som diskriminering. Det är ett sätt att markera att självklara åtgärder inte ska ses som en gåva från goda givare utan en rättighet.

Hur påverkar det texter och webbplatser?

Det ska bli intressant att se hur lagen kommer att påverka vårt samhälle under kommande år och hur fallen  hanteras när personer som upplever sig diskriminerade anmäler företag till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Och var kommer domstolarna att dra gränsen och hur kommer de att sätta skadeståndsnivåerna? Men en sak är säker - lagen kommer att skapa debatt. Och både vi på Språkkonsulterna och våra kolleger på webbyråer och skrivbyråer kommer att få många nya kunder som vill ha hjälp att skriva klarspråk och göra webben tillgänglig. För när företagen väl har börjat tänka i de rätta banorna kommer de också att inse att tillgänglighet har en affärsmässig potential. Om de kommunicerar begripligt och gör webbplatsen tillgänglig så släpper de in nya kundgrupper. En ömsevinst, helt enkelt!

Läs mer i pressmeddelandet hos Regeringskansliet eller lagrådsremissen i sin helhet om du orkar. Och kom gärna med spontana synpunkter och diskutera här på Pratbubblor.