Innan jag blev språkkonsult arbetade jag i många år som marknadskommunikatör på ett internationellt japanskt företag. Marknadsavdelningarna på de olika dotterbolagen runtom i Europa samarbetade på flera områden, vilket innebar att jag då och då satt på möten i bland annat London, Paris och Milano tillsammans med mina utländska kolleger. Det språk som vi alla kommunicerade via var förstås engelska, som också var det så kallade koncernspråket.
Alla mina kolleger var mycket kompetenta och på mötena bollade vi idéer om hur vi skulle kunna dra nytta av varandras erfarenheter och aktiviteter. Efter ett par år och ett antal möten la jag märke till att ju bättre någon behärskade engelska desto smartare verkade personen och desto mer gehör fick ofta vederbörande för sina idéer och förslag. Detta gav förstås de engelska modersmålstalarna en orättvis fördel, som de kanske inte alltid var medvetna om. Ibland kunde vi andra också märka att de upplevde sig själva som lite smartare och oss andra som, helt enkelt, lite mer korkade och något mindre värda att ta på allvar (i olika grad beroende på hur dålig vår engelska var).
Att engelska är så spritt över hela världen ger engelska modersmålstalare en klar fördel internationellt. Men en svensk modersmålstalare, i Sverige, har förstås motsvarande fördel i kommunikation med personer som inte har svenska som modersmål. Eftersom vi då kan uttrycka precis vad vi tänker och tycker (hur smart eller osmart det än är).
Slutsatsen av detta?
- Modersmål är livsviktigt (hurra för svenska språklagen!).
- Bedöm inte en personers kognitiva förmågor utifrån deras språkkunskaper.
- Att du har svenska som modersmål innebär inte automatiskt att du är smartare än någon som inte har det. Du kanske bara är bättre på att uttrycka det du tycker och tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar