Språk är kul, och när man reser till nya ställen möter man ofta nya språk. Bland annat därför gillar jag att resa och träffa människor från andra länder!
Men man måste ju inte alltid resa utomlands för att vidga sina språkliga vyer. Det blev tydligt för mig nu i helgen, när jag och maken var i Dalarna. Under dessa två dygn berikades nämligen både mitt ordförråd och min allmänbildning.
Jag fick lära mig verbet mjoga, som innebär att man längs en älvstrand sätter upp som en mur av pålar, för att älven inte ska ta sig en ny väg när det blir högvatten. Och kolstybb är de smuliga kolrester som man använder för att täcka en kolmila med.
Förningskorg är namnet på en rund spånkorg med platt botten, som kvinnorna bar med sig förningen i (det vill säga "det medförda") när de gick hem med mat till en grannfru som nyss fått barn.
Översvämmade älvar och kolmilor är inget som finns i min vardag. Därför kommer troligen både mjogandet och kolstybben ganska snart att hamna på prydnadshyllan med andra mindre användbara ordsouvenirer.
Men förningskorgen med dess tradition tilltalar mig verkligen. Det nytillskottet har jag redan lagt i min verktygslåda av praktiska ord!
Apropå kolstybb, var det inte det som var underlaget (det man sprang på) på löparbanor under första hälften av 1900-talet? Känns som om det borde ha blivit väldigt smutsigt...
SvaraRaderaFörning används fortfarande i Hälsingland, i alla fall av mina hälsingekompisar.
SvaraRaderakolstybb och kolstybbsbanor är inte regionalt begränsade till Dalarna. orden finns i SAOL, utan någon markering av typen "reg." eller "prov."
SvaraRaderaNE.se: "kolstybb, finfördelat kol, ofta blandat med sand, lera och tjära. Kolstybb användes ursprungligen för täckning av kolmilor och senare för att t.ex. ge en halkfri beläggning på löparbanor."
Namnet på kvarteret där jag bor i Västerås är "Svarta Plan" eftersom det innan bostadshusen uppfördes låg en med kolstybb täckt fotbolls(?)plan här. /Hanna
SvaraRadera