Alltid är det något de vill veta, något de vill ha. Vad de vill står alltid ”tydligt och klart”, men det är så diffust, så exakt, på en och samma gång. Jag drabbas av spontan dyslexi så fort jag ska försöka läsa myndighetsbrev.
Det kan inte vara lätt att vara en myndighet som måste skicka ut information när man vet att mottagaren inte riktigt vill läsa den, utan snarare får ont i magen av att se ett brev märkt Skatteverket. Myndigheterna arbetar hårt med att skriva begriplig och mottagaranpassad information, men att döma av Sonja Abrahamssons text är deras brev fortfarande svårtydda många gånger. Men det här är något som många andra skribenter också kan råka ut för. Hur når man fram till någon som inte alls vill läsa texten?
Det gäller att vara väldigt konkret och ha en respektfull ton. Använd gärna grafiska knep för att göra informationen överskådlig. Punktlistor, tydliga underrubriker och ett lättläst typsnitt hjälper läsaren att se det viktiga. Och överbelasta aldrig texten med överflödig information som läsaren måste slå sig igenom för att hitta kärnan!
Intressant! Säkert väldigt nyttigt att göra en speciell "målgruppsanpassning" när det är sånt som folk inte vill höra. Det är något jag inte alls tänkt på förut (men förhoppningsvis gjort undermedvetet i viss utsträckning i alla fall), men som jag definitivt skall använda mig av senare idag...
SvaraRaderaAnledningen till att jag inte vill läsa är ju för att jag inte förstår. Och alltid får man höra att det är "tydligt" och "inte går att missförstå": Man ba whaa . Ångesten växer när folk säger så!
SvaraRaderaFör några år sedan hade Språkrådet ett nyord som innefattade den här typen av ångest - finansfobi: http://www.sprakradet.se/2040
SvaraRaderaSonja: Ja, det verkar vara jättesvårt för myndigheterna att skriva tydliga brev som fungerar för mottagaren. Men jag lovar att de flesta myndigheter är medvetna om problemet och att de jobbar på att bli bättre! Det står faktiskt i lagen att myndigheter ska uttrycka sig enkelt och begripligt. Det kanske är en liten tröst, men ändå.
SvaraRadera