Mjuka r är mycket värre än e

Jag läste precis en artikel i Mitt i Värmdö om den stockholmska dialekten. Intressant och ganska nyanserat. Stockholmskan betraktas ju ofta som en ful dialekt, och det är mycket mer accepterat att bre på med en sjungande göteborgska eller en avväpnande värmländska än att komma dragande med eta och pjuck.

Som infödd stockholmare vill jag gärna försvara stockholmskan lite. Inte för att jag tycker att det är särskilt vackert, men ska man vara tolerant mot värmländska och pitemål får man acceptera alla dialekter. Jag blev faktiskt lite upprörd när den annars så toleranta Fredrik Lindström fördömde det stockholmska (bokstavsenliga) uttalet av Östgötagatan. Varför? Gatan ligger ju i Stockholm och vi som bor här ska inte behöva åka till Norrköping för att lära oss säga det. I Stockholm heter det Östgöta och i Norrköping heter det Öschöta. Det är kul med skillnaden.

Personligen har jag dock svårt för ett särdrag i stockholmskan - det mjuka r:et som hamnar på gränsen till det franska j i juste. Det låter fånigt och är mycket värre än att uttala ä som e i mäta och städa. Men det är bara en personlig käpphäst.