Det är svårt att veta vad man sjunger!

Språkliga betraktelser kan ibland vara vardagliga, enkla och omedelbara, men ändå fascinera. Jag tänker på hur barn (och en och annan vuxen) sjunger sånger av hjärtans lust utan att tänka så mycket på (eller veta) vad texten betyder. Det säger dock en hel del om hur vårt språksinne och vår hjärna fungerar: när vi inte känner igen ord och fraser, så sätter vi gärna in sådana vi kan istället. Jag minns en liten flicka i en barnvagn som jag hörde i tunnelbanan några dagar efter att Charlotte Perelli vunnit den svenska schlagerfestivalen 1999. Flickan sjöng med stark röst och stor övertygelse:"Du finns i mina drömmar, tusen och en napp!!" Ja, språket kan hänföra även i det lilla formatet!

Språkfilmsfestival: Uttalad interpunktion ökar förståelsen

Om vi kunde uttala punkter, kommatecken, frågetecken och utropstecken, så skulle vi kommunicera mycket bättre hävdar den dansk-amerikanske komikern Victor Borge. Det kanske ligger något i det?

Språkfilmsfestival: Tre snabba tips till en trevande talare

Jag älskar den här filmscenen, som visar en presentation på en boksläppsfest i filmen Bridget Jones dagbok. Men jag skruvar på mig också, nästan lika mycket som filmens publik, när jag ser den. Några klassiska talartips till rollfiguren Bridget hade kanske varit på sin plats, som till exempel:

1. Anpassa det tal du ska hålla efter din publik och ditt syfte.
2. Planera vad du ska säga, även om det är ett kort tal, och skriv ner några stolpar på en lapp.
3. Kolla i förväg att tekniken fungerar.

Och, som ett extra bonustips, om du har några krångliga ord (eller namn) med i talet som kan vara svårt att komma ihåg, är det bra att skriva ner dem på din lapp också.

Språkfilmsfestival: Att prata nederländska utan att prata nederländska

Jag blev så inspirerad av kamelåså-filmen att jag måste dela ett annat klipp med någon som mumlar fram något språkliknande till stor komisk effekt. Norska komikerduon Ylvis (ni vet, med räven) testade speeddating i Nederländerna. På nederländska. Utan att kunna nederländska. Det är bara något som liknar nederländska som "Jaap Westerdijk" flirtar på. Kommer han att lyckas hitta kärleken ändå?

Språkfilmsfestival: Danska folket vädjar om hjälp

Ingen språkfilmsfestival utan den här norska pärlan! Det danska samhället är på väg att kollapsa på grund av det obegripliga språket och de vädjar om hjälp. Det låter lite elakt, men för svensk- och norsktalande är det förstås väldigt hög igenkänningsfaktor. Nog hittar väl danskar på mumliga ord lite hur som helst när de pratar? Jag nästan dör av skratt varje gång jag ser den! Kamelååååså!

Språkfilmsfestival: Med eller utan prickar, eller kanske bara vokalen i?

Kommer ni ihåg debatten om Götabankens prickar eller företaget Skånska cements byte till namnet Skanska på 80-talet? Humorprogrammet Lorry tog upp debatten på sitt speciella sätt:

Sprakfåle, språkfåle ...

Språkkonsulternas nya företagscykel har fått mycket uppmärksamhet på Facebook. Våra kreativa och påhittiga följare har överöst oss med goda namnförslag. Det vi fastnade mest för var Språkfålen, härlett ur ordet sprakfåle. Ett passande namn för en språkkonsultcykel!

Vad är en sprakfåle?

En sprakfåle är en yster häst, men kan också användas i överförd betydelse för människor: galenpanna, yrväder, yrhätta. 

Fröken Sprakfåle

Det finns en hel bokserie med 29 ungdomsböcker av Lisa Eurén-Berner som handlar om Fröken Sprakfåle. Den första boken i serien Sprakfåle kom ut 1932 och den sista kom 1963. Älskad av flera här på kontoret.

Fler namn

Här ser du de andra förslagen:

Språkåket

Språkkoncykel

Hedvig

Språk-å-hojen

Hjulben (Hjulle)

En-cyklopedin

Hjulius

Styrbjörn

Diktcykeln

Hjulia

Jespersen's cykel

Kul Tur Bäraren

Språktrampet

Tryggve

SL-doge kan konsten att synas i reklambruset

Här i Stockholm annonserar SL just nu om sin sommarbiljett som gäller från den 1 maj. Men de har tagit begreppet mottagaranpassning, gett det något hallucinogent och tagit ett smalt internetfenomen med galet språk för att berätta om sin fantastiska sommarbiljett. Förstår du referensen i annonsen?

Bild från Tumblr

Om du förstår den är du antagligen i 20-årsåldern och hänger mycket i sociala medier som Tumblr och Twitter. Det handlar om ett internetfenomen, ett meme, som kallas doge och uppstod 2012. Bilden på den sneglande shiba-hunden med tankar på usel engelska skrivna i typsnittet comic sans med grälla färger har spridits otroligt flitigt, framför allt under 2013. Roliga exempel är Dogei Lama, konspirationsdoge, pilotdoge, Dogge Doggelito-doge och Independence Day-doge. Och SL är inte det första företaget som leker med memet - sök bara på "doge meme" på Youtube! Doge har lämnat ett sådant avtryck att den till och med har namngett en egen virtuell valuta, Dogecoin.

Bild från imgur

Men trots att doge har blivit ett sådant fenomen är det fortfarande för smalt för att majoriteten av SL:s resenärer ska förstå annonsen. I en intervju i Metro (givetvis skriven i comic sans) menar SL att det inte gör så mycket - de som känner till doge tycker att annonsen är kul, de som inte förstår vad det handlar om förstår ändå den viktiga informationen längst ner. Och oavsett om resenären känner till doge eller inte stannar hen upp och tittar lite extra noga på shiban med SL-kort eftersom det är en sådan udda annons. Kanske tar ett kort och sprider i sociala medier. Kanske läser om biljetterbjudandet tillräckligt många gånger för att bli köpsugen. Kanske skriver ett blogginlägg och sprider annonsen gratis. Bravo, SL.

Apropå grammatik - du har väl hört den här?

Grammatik är världens partytrick. Ta satsdelar till exempel - helt galet kul! Du har väl hört den här gamla godingen:

- I går sköt jag en hare med gevär på två hundra meter.

 - Oj, det var ett långt gevär!

- Nej, jag menar att jag sköt en hare på två hundra meter med gevär.

- Oj, det var en lång hare!

- Nej nej! I går sköt jag på två hundra meter en hare med gevär.

- Vilken tur att inte haren sköt först!

Om du skrattar åt den är det för att du fattar den grammatiska galoppen! Subjektet (jag) och de två objekten (haren och geväret) är inte så roliga i sig. Det är adverbialet (två hundra meter) som står för humorn eftersom det går att flytta mellan objekten. Adverbial är flexibla rackare, och gevär eller hare kan kvitta. Ordens innehåll spelar nämligen ingen roll för satsdelarna, för dem handlar allt om funktion. Så sanningen att säga är det du som står för humorn. Grammatiken tillhandahåller verktygen.

Dessa oemotståndliga ordvitsar

Så här inför helgen tänkte jag att vi skulle ladda upp med lite ordvitsar. Jag gillar ordvitsar. Till och med när de är ganska dåliga, så tycker jag ändå att de är lite roliga. Här på kontoret haglar ordvitsarna fritt, och en möjlig tes skulle kunna vara att språkkonsulter har lite extra svårt att hejda sig från att låta dessa finurligheter bubbla fram.

Det finns många olika sorters ordvitsar. Allt från de lite enklare, av typen:
”Varför dog alla mammutar ut? Det fanns ju inga papputar.”
till lite mer avancerade:
”Vad är det för likhet och skillnad mellan en tandläkare och en brandman?
Båda rycker ut men den ena tänder och den andra släcker.”

Vissa ordvitsar kräver ett visst mått av allmänbildning (om än inte så jättemycket), som den här svengelska ordvitsen:
”Varför kunde inte Gud ta emot Kains offer? He just wasn't able”

Göteborg brukar ofta anses som ett Mecka för ordvitsare, både i dag men också längre tillbaka i tiden, Denna historia utspelar sig till exempel under den oskarianska eran (det vill säga 1872–1907 när Oscar II var kung):
”En kväll då hovfotografen Aron Jonason fotograferat mycket och använt magnesiumblixt utbrister Kung Oscar II:
Det var väldigt vad Jonason blixtrar mycket! Varvid Jonasson blixtsnabbt (vad annars) replikerar: Ja, blixtrar den ene så åskar den andre!”

I Göteborg har också många hus och platser, åtminstone i folkmun, fått ordvitsiga namn. Byggnaden där Göteborg Energi ligger kallas till exempel för Ellysepalatset och Göteborgsoperan kallas Ackordcentralen.

En typ av ordvitsar, som jag så att säga drabbats av i mitt privata umgänge, är lite mer som rubriker. Ett par av favoriterna är:
”Kvinna svalde stol – satt i halsen”
och
”Katt åt glödlampa – lös i magen”

Håll till godo och trevlig helg!

Språkets agent - med rätt att rätta

Det är tufft att vara språkkonsult. Varje dag väntar farliga uppdrag och utmaningar. Så sent som i går ringde sedlighetsroteln vid Rikskrim på direktlinjen och ville att jag skulle rycka ut. I min mullrande Ordsmobil tog jag mig till brottsplatsen. Tillslaget gick dock fort; det visade sig vara några nakna substantiv som löpte amok, men dem kunde jag snart klä på.

När skottlossning hördes i ett bostadsområde i stan kom larmet till mig. Jag ryckte genast ut till brottssatsen, och det visade sig efter en snabb utredning vara ett inskott som någon gjort sig skyldig till. Inom bara några minuter hade jag avlägsnat det. (Det befinner sig nu där det hör hemma - sist, bland övrig information.)

En gång fick jag ta ett verb i upptuktelse eftersom det kommit på tok för sent. Dessutom hade det slutat på s, men jag tror nog att det kommer att vara betydligt mer aktivt i framtiden. (Annars känner jag några tunga attribut, som kan komma på besök ...)

Språkkonsult - ett tufft jobb, men någon måste göra det.

Vassa konsulter på Sankt Eriksgatan

Vintern har äntligen(!) kommit till Stockholm! På Språkkonsulternas kontor har vi märkt det på två sätt:
1. Plogbilen som med ett öronbedövande dån skrapar gatan utanför vårt fönster.
2. Vilsna skridskoseglare som knackar på och frågar efter en butik som slipar skridskor.

Det första tecknet var vi beredda på, men det andra kom oväntat. Vi känner inte till någon sådan butik här i närheten, men den första herren som frågade efter den bedyrade bestämt att den fanns här förra vintern. (En googling visade dock att det har funnits en Slipspecialisten här på gatan, men att den flyttade till Södertälje redan 2009.)

Men tack vare vår vitsiga kollega Erik har vi nu svaret färdigt till nästa skridskoåkare som tittar in:
"Nej, här slipar vi bara formuleringar!"

Vilken resa!

Nyorden, i alla ära, men språkets fånigaste inslag är nog ändå modeuttrycken. Egentligen kommer de till som metaforer som förnyar och berikar, men när vi blir för många som använder dem för ofta blir uttrycken slitna och kan sortera in under rubriken klyschor. Och det är då de blir fåniga.

Serietecknarparet Berglin slår som vanligt huvudet på spiken och häcklar uttrycket resa i överförd betydelse. I samma kategori hittar vi ta tag i den biten eller oerhört som förstärkningsord.

Tipsa gärna om flera modeuttryck med klyscha-varning så kan vi göra en liten samling här på Pratbubblor!

Min favoritbok del 5 - en komisk klassiker från förr

Min favoritbok är Tre män i en båt av engelsmannen Jerome K. Jerome (1859-1927). Det är berättelsen om tre vänner och en hund som planerar en båttur på Themsen för vila och luftombyte. Eller som George i berättelsen uttrycker det: "Ombyte av miljö och fullständig avkoppling från allt slags tankearbete kommer att återställa vår andliga jämvikt!"

Drygt hundra år på nacken

Jerome skrev boken 1889 och den är en av världslitteraturens humorklassiker. Vi får följa de tre vännernas färd längs floden och uppleva deras strapatser, men Jerome gör också en mängd träffsäkra betraktelser ur livet - det var nog lite av hans specialitet och det han blivit mest känd för. Och även om boken skrevs för drygt 120 år sedan, så är betraktelserna ofta allmänmänskliga och tidlösa. Andra är mer knutna till sin tid, men ger då en intressant inblick i vad som upptog 1800-talsmänniskans vardag.

Humor och språk som håller

Och visst kan humor åldras, men jag tycker att den här boken håller. Språket är stundtals svulstigt och blommigt, men det är ett medvetet stilval när författaren svävar ut i historiska och filosofiska funderingar. Detta språk står i effektfull kontrast till det mycket rättframma, enkla och direkta språk som präglar andra passager där författaren beskriver det vardagliga och dråpliga. (Jag känner lite av Sir Arthur Conan Doyles språk när jag läser Tre män i en båt, och de båda var ju samtida.)

Lyckopiller att ta fram

Det har hänt att jag tagit fram boken då jag behövt muntra upp mig själv. Det är nämligen svårt att läsa Tre män i en båt och vara på dåligt humör samtidigt. Försök så får ni se:

Harris föreslog att vi skulle ta äggröra till frukost. Han sade att han skulle laga den. Av hans ord att döma var han en mästare i att laga äggröra. Han brukade alltid laga äggröra på utfärder. Han var riktigt berömd för sina äggröror. Folk, som en gång hade smakat på hans äggröror, ville sedan aldrig ha någon annan mat utan tynade bort och dog, när de inte kunde få dem. Det riktigt vattnades i munnen på oss när vi hörde honom, och vi räckte honom spritköket och stekpannan och alla ägg som inte hade krossats och runnit ut i korgen och uppmanade honom att sätta igång genast.

Han hade det lite besvärligt med att knacka hål på äggen - eller rättare sagt inte så mycket besvär med att få hål på dem som snarare att få dem i stekpannan, när hålet väl var gjort, och hålla dem borta från sina byxor och hindra dem från att rinna in i rockärmen, men till sist fick han ner ett halvt dussin i stekpannan, varpå han hukade sig ner vid spritköket och jagade omkring i stekpannan med en gaffel.

Det föreföll att vara ett mycket uppslitande arbete, såvitt George och jag kunde bedöma. Var gång Harris kom i närheten av stekpannan brände han sig, och då måste han släppa alltihop och dansa kring stekpannan och smälla med fingrarna i luften och be stekpannan dra åt helvete. Faktum är att varenda gång George och jag såg åt hans håll, var han i färd med en pantomim. I början trodde vi att det ingick i tillagningens hemligheter. Vi var inte riktigt säkra på vad Harris' äggröra vad för någonting, men vi föreställde oss att det måste vara någon indisk eller hawajisk rätt som krävde danser och besvärjelser för att bli riktigt lyckad. [...] 

Resultatet var emellertid inte precis den succé Harris hade utmålat för oss. Jag skulle nästan vilja säga att det inte blev något resultat alls. Sex ägg hade hamnat i stekpannan, och det som kom upp ur den var en tesked brunbränd, oaptitlig röra.

Harris sade att det var stekpannans fel och att det skulle ha gått mycket bättre om vi hade haft en fiskkittel och en gasspis istället. Vi beslöt oss för att inte försöka oss på äggröra igen, förrän vi hade anskaffat dessa husgerådsartiklar. 

Jerome skrev faktiskt en uppföljare till boken elva år senare - Tre män på velociped - där samma tre män cyklar i Schwarzwaldskogen. Den är också mycket rolig, men når kanske inte riktigt upp till sin föregångares nivå.