#användbar? Hur du väljer en bra hashtagg.

Vad har #cjam4, #schystkonferens, #esskonf14 och #csdisruptive14 gemensamt? 
De är alla konferenser. Och de har alla uppfyllt mitt Twitterflöde under veckan som gått, tydligt markerade med sina hashtaggar. 

Nu för tiden har varje konferens med självaktning en hashtagg*. Rätt använd och väl utnyttjad kan taggen vara ett fantastiskt verktyg för att göra konferenser, mässor och andra evenemang bättre:

• Den ger mervärde till deltagarna genom att möjliggöra diskussion i realtid.
• Den blir grunden till ett nyhetsflöde för de som inte kan närvara.
• Den underlättar marknadsföring av evenemanget.

För att få den här effekten krävs två saker: engagerade deltagare och en bra hashtagg. Det förstnämnda är svårt att ordna i en handvändning, men när det gäller valet av hashtagg har du som anordnar evenemanget både ansvar och möjlighet att påverka. 

Hur väljer jag en bra hashtagg?

En bra hashtagg ska vara

1. logisk
2. särskiljande
3. kort

1. Skapa en logisk och tydlig hashtagg 

Det hjälper deltagarna och underlättar marknadsföringen av ditt evenemang*. Om ditt evenemang handlar om svenska skådespelare bör du inte välja hashtaggen #swedishstars eller #actingSWE, utan kanske #swedishactors (eller #svenskaskådisar, beroende på målgrupp; twittrar folk på svenska finns ingen anledning att ha en tagg på engelska!). Poängen är att välja en tagg som tydligt visar vad evenemanget faktiskt handlar om. Det är lite som att sätta rubriker: du vill ringa in ämnet så att andra förstår vad det är, redan innan de har läst resten. 

När det gäller konferenser är det viktigaste att taggen är logisk för den intresserade skaran. Informera gärna om taggen redan i inbjudan till evenemanget. Då undviker du att deltagarna själva börjar hitta på olika varianter. 

En annan fördel med en logisk hashtagg är att den lättare blir ihågkommen och därmed kan användas spontant både före, under och efter evenemanget. Går det att få riktigt "genomsynlig" tagg kan den leva vidare länge. Utan att veta säkert vad som gällde testade jag att skriva in #oscars2014 på Twitter – och fick upp precis det jag förväntade mig. 

2. Kolla så att ingen har använt samma hashtagg nyligen

Detta är A och O. Poängen med en hashtagg är att hjälpa användare att hitta relevanta inlägg om något. Då vill man inte att det ska dyka upp en massa annat i samma sökning. Konferensen Clarity bör till exempel hitta en annan tagg, eftersom #clarity dyker upp i många andra sammanhang. Att ange årtal är ett vanligt sätt att markera att det rör sig om ett återkommande evenemang, och fungerar ofta för att göra ord ur allmänspråket till användbara taggar. 

Om det finns äldre evenemang med samma tagg gör det inte så mycket. Den som söker på taggen kan ändå lista träffarna kronologiskt.

3. Gör hashtaggen så kort som möjligt

Detta gäller framförallt på Twitter, där antalet tecken per yttrande är begränsat. När du bara har 140 tecken på dig att säga något smart och vettigt vill du inte slösa 20–25 av dem på taggen. Om det finns en vedertagen förkortning som har använts i marknadsföringen av evenemanget kan du använda den. Men undvik att hitta på en förkortning i sista stund.

Använd bara årtal i taggen om det är nödvändigt för att särskilja ditt evenemang från andra. I #csdisruptive14 hade man gott kunnat hoppa över årtalet. Om du behöver ange årtal, skriv hellre 14 än 2014. Varje tecken räknas! 

På sidan hashtags.org kan du se vilka hashtaggar som "trendar" och kolla statistik.

*Vad är egentligen en hashtagg?

En hashtagg, eller fyrkantstagg, är en fiffig grej som fungerar som ett slags nyckelord på sociala medier. Genom att märka din twittring (eller din bild eller din Facebook-status) med en hashtagg markerar du vad den handlar om, och gör den lättare att söka fram bland alla andra miljontals yttranden som myllrar över nätet. Till skillnad från andra ord i inlägget blir en hashtagg klickbar, så att den nyfikne kan klicka sig vidare direkt till ett tematiserat flöde.

Hashtaggar kan vara allmänna (till exempel #klarspråk, #catsofinstagram eller #tgif) men de kan också vara skapade för ett visst evenemang (som #språkrådsdagen, #kungligtbröllop eller #esskonf14). Det är detta mer specifika användningsområde som det här inlägget handlar om. 

Obs att språket förändras

En observant vän kom till mig förra veckan med en språkfråga. Hen hade varit på konsert på Gröna Lund, och sett följande meddelande på en skylt:

"OBS ATT ECLIPSE ÄR STÄNGD UNDER KONSERTEN".
(Eclipse är en åkattraktion, om någon undrar.)

Min vän reagerade på formuleringen och undrade - är inte det här slang? Att skriva "Obs att", alltså?
"OBS! ECLIPSE ÄR STÄNGD..." hade väl varit vanligare att skriva?

Jo, det är sant, sa jag, att "Obs!" oftare används som en interjektion, med utropstecken och en huvudsats efter (Eclipse är stängd, Manlig personal kan förekomma i omklädningsrummet etc). Men obs är ursprungligen en förkortning för observera. Och det är ju helt grammatiskt korrekt att skriva "Observera att åkattraktionen är stängd." I förkortad form bör det dock skrivas med punkt efter, som är brukligt med avbrytningsförkortningar: "Obs. att Eclipse är stängd."

Jag misstänker dock att vi är många som inte läser ut det förkortade "obs" i huvudet, utan betraktar det som ett eget ord. Det är alltså lite av en språklig kameleont som kan ta olika roller i en sats. Det här har även Språkrådet tagit upp i sin frågelåda.

En lustig detalj i sammanhanget är att både min vän och jag själva använder "obs att" på det här nya (?) sättet, inte minst på Twitter (kanske i analogi med det Twitter-typiska "dock att", en grammatisk konstruktion som blivit vanlig för att spara tecken). Men när formuleringen börjar dyka upp i mer officiella sammanhang, och utanför internet, reagerar vi på det – just för att vi börjat förknippa det med vårt eget "digitala" språk.

Hur använder du obs? Skulle du ha reagerat på skylten?

Hashtag Facebookfiasko

Du som är flitig facebookare har säkert sett förra årets stora nyhet lite här och var i flödet. I somras blev det möjligt att använda nyckelord markerade med hashtag (fyrkantstagg, #) precis som i Twitter och Instagram, det vill säga som en länk. Klickar du på en hashtag går en liten intern sökmotor igång och du får upp en lista på andra inlägg som innehåller nyckelordet. Läs gärna Deeped Strandhs utförliga berättelse om hashtaggen.

En tweet med tre hashtags. Snabbt och enkelt kan jag klicka på en hashtag och läsa mer om t.ex. OS. #twittpuck samlar svenska inlägg om ishockey på Twitter.

Precis som många andra förändringar i Facebook (se t.ex. mitt inlägg om statusraden) har många användare redan använt företeelsen innan Facebook tar efter och anpassar sig. Ja, de har alltså inte använt hashtaggen som en länkfunktion, utan som ett sätt att lyfta fram nyckelord visuellt.

Användaren har lyft bort nyckelord som kunde ha legat i huvudtexten och i stället lagt dem sist som en samling hashtaggar. Hen ironiserar t.o.m. över överanvändningen.

Hashtag flopp
Vad ger hashtaggar på Facebook då, så här ett halvår efter lanseringen? Fungerar de lika brett som på Twitter? Används de i stor utsträckning av företag i kampanjer och användare till vardags?

Nej, de gör faktiskt inte det. Den lilla sökningen jag gjorde idag gör det tydligt. På Twitter lade Tre Kronor glatt och ledigt in tre hashtaggar i sin uppdatering om att OS-laget var på plats, på Facebook använde de inte en enda.

Men vi kan ändå utgå från att många av dem som ser den här uppdateringen gärna vill läsa andra inlägg om OS. Varför inte hjälpa dessa läsare på traven genom att använda en OS-tagg precis som på Twitter?

Svaret ligger lite i att vi använder de olika sociala nätverken på olika sätt. På Twitter pratar vi ofta och gärna med främlingar, och då är det förstås naturligt att söka upp nya intressanta människor genom att titta igenom olika ämnen. På Facebook har vi vår utvalda sfär av vänner och företag, och vi är inte så pigga på att gå utanför den. Vi har inte samma behov av att söka i okända människors och företags inlägg, för vi är mer intresserade av att se bilder på lågstadiebästisens katt och favvoföretagets fikapaus.

Hashtag viral broms
Inte nog med det. Företag som använder hashtaggar på Facebook får faktiskt mindre viral spridning på de inläggen än på inlägg utan hashtag. Edgerank checker undersökte hashtaggarnas genomslag några månader efter att Facebook hade gjort förändringen, och de såg att användarna är betydligt mindre benägna att interagera med hashtaggade inlägg. Inläggen spreds mindre, och de fick färre likes och kommentarer. Men på Twitter är det tvärtom: tweetar med hashtaggar retweetas (sprids) i mycket högre utsträckning än tweetar utan hashtaggar.

Edgerank checker kom fram till att en förklaring är att företag ofta använder hashtaggar som etiketter för kampanjer - och vi användare är bra på att sålla bort reklam. Kanske har vi redan hunnit lära oss att kampanjer ofta får en egen hashtag och skrollar vidare bara vi ser ett företag använda en hashtag på Facebook. Och företag har i sin tur märkt att hashtaggar oftast inte tillför dem något på Facebook.

Hashtag vad händer nu
Frågan är förstås vad som kommer att hända med den här halvt misslyckade satsningen. Kommer vi användare att vänja oss vid och acceptera hashtaggar i företagsinlägg, eller kommer hashtaggarna att leva kvar som nu, i en bortglömd mellandimension? Eller kommer Facebook att ta bort den här uppdateringen helt och hållet? Vi användare kan ju fortfarande markera nyckelord utan att de för den sakens skull är sökbara - användaren med mat-taggarna använde dem inte i första hand för att jag som läsare skulle kunna söka på "bladspenat" eller hitta hens inlägg genom att söka på hashtaggar (inlägget var bara synligt för användarens vänner), utan just för att framhäva nyckelord.

Det är spännande att följa utvecklingen i alla fall. Och det är intressant att se att hashtaggarna har floppat på Facebook.

Älskade hatade skräppost

God morgon,

Vi har märkt att på grund av ett tekniskt fel, en av din senaste betalning fakturerades två gånger.

Du måste bekräfta dina uppgifter för att kunna återbetalas.

Sida återbetalning:

Klicka här.

OBS! :Detta är en obligatorisk åtgärd. Underlåtenhet att uppdatera dina uppgifter kommer att leda till kreditkort suspension och bedrägeri varning.

Jag har en märklig svaghet: det pirrar av glädje i hela kroppen när jag får sådana här skräppostmeddelanden. Jag bara älskar dem. Jag älskar hela det grammatiska kaoset som översättarmaskinen har lyckats skapa och skicka till mig. Jag älskar de bisarra avsändaradresserna. Jag kittlas av tanken på att det finns någon som hoppas att jag ska gå på det här. Och självklart kittlas jag av tanken på att det måste finns mottagare som klickar på länken. Trots att allt i meddelandet varningsskriker "det finns inte ens chans att det verkligen är Visa som har skickat det här!" Vad kommer användare som klickar på länken att råka ut för?

Och allt som dessa skräppostare tror att vi ska gå på, om vi nu plöjer igenom allt grammatiskt elände. Åh!

Are you a business minded person, can you uphold financial transaction with utmost secrecy, sincerity and seriousness? Your ability to respond and co-operate with me, will be the beginning of more good financial deals between us.

I work in the Finance Risk control/Accounts Broker Unit of a prestigious bank in the United Kingdom. I have the official duty to process and release unclaimed funds to the relatives of persons who have died without placing will/testament on their monetary assets. Recently, there are multiple funds floating in the bank treasury, these funds are what I want to shift/transfer to your account for your benefit and mine.

Can you be trusted? However, as soon as you give me a reply and we conclude necessary talks; the sum of 9,000,000.00(GBP)shall be transferred to your bank account immediately. The transfer of funds to your account shall be lawfully executed in respect to the wire regulatory ethics guiding the transfer of huge fund from one country to another.

Klart att du kan lita på mig, johnbrowns13@outlook.com från den anonyma men ansedda banken! Skicka de nio miljoner punden du bara! Säger du att det är helt lagligt så litar jag så klart på det. Eller ... nja. Men tack ändå, för det var roligt att läsa.

Målgruppsmissanpassning
Jag tror att min favoritskräppostare var en som ville skicka en stor summa pengar till en kristen person, och bad att jag endast skulle svara om jag var gudfruktig och ville använda pengarna till goda kristna gärningar. Jag är nämligen inte det minsta religiös. När skräppostarna så totalt målgruppsmissanpassar kittlar det till ännu mer. Därför tycker jag också att alla ämnesrader som skriker nothing beats a huge stick och she loves it bigger and longer och liknande är extra roliga att få när man som jag är kvinna. Borde de inte försöka skicka ut bröstförstoringsreklam också för att dubbla sina chanser till klick? För att inte tala om alla ensamma tjejer som ber om ett foto på mig; finns det inga trevliga ensamma killar som vill ha sällskap? Förlåt, jag ska inte ge skräppostarna dumma idéer.

Direkt från FN:s skattkista
Nog har du, precis som jag, sett att skräppostarna ständigt hittar på nya avsändare för att försöka förvirra oss. Avsändaren ska helst vara väldigt förtroendeingivande. Senast idag såg jag att en vän på Twitter fått mejl om skatteåterbäring från skatteverket@skatt.se med hälsningsfrasen Kära skattebetalare. Men så har du väl aldrig blivit tilltalad av en svensk myndighet? Ban Ki-moon är väldigt generös med FN:s tillgångar om man ska tro sin skräppostkorg, Världsbanken har jämt en massa extra pengar liggande, och så lyckas jag alltid vinna dragningar där folk bara har råkat lägga just min e-postadress i lotthögen. Sist vann jag 350 000 euro OCH en dator!

We are pleased to inform you of the release of the long awaited results of Sweepstakes promotion organized by Microsoft Corporations, in conjunction with the FOUNDATION FOR THE PROMOTION OF SOFTWARE products, (F.P.S.) held on December 2013, in Madrid Spain. Where in your email address emerged as one of the online Winning emails in the 2nd category and therefore attracted a cash award of Three Hundred and Fifty Thousand Euros Only and a Toshiba Laptop.

Nä, det är inte bara roligt
När nu 85 till 90 procent av alla mejl idag är skräp, som Pelle Snickars berättar i denna understreckare om skräppostens historia, då är det klart att det inte bara är roligt att skräpposten finns. Inte ens för en spamnörd som jag. När skräppost råkar ofastna i skräpfiltret eller när riktiga mejl råkar hamna i skräpkorgen, då skapar det förstås strul för mig som användare. Allra besvärligast är det förstås om jag måste leta efter inbetalningskortet från webbshoppen bland alla ämnesrader om Betalning problem: Beställningsnummer 123-456789 och Fakturera på nätet. Vilken mardröm.

Skräpposten hittar nya kanaler
Vi använder väldigt många tjänster som är gratis i utbyte mot att vi får utstå annonsering: Google, Facebook, Twitter, Youtube och många fler tjänar sina pengar på reklam. Faktum är att hela 97 procent av Googles intäkter kommer från reklam, enligt Pelle Snickars. I och med det utvecklar vi förstås vår uppfattning av olika budskap. Vi ser genast vilka Googleträffar som är reklam och vilka som är riktiga. Vi sållar snabbt bort företag som vi inte följer om de dyker upp i Facebookflödet. Och vi skrattar bara när Twitter ber oss att följa lokala butikskedjor i New York. Men den här typen av annonsering blir förstås vanligare och företagen kommer att hitta nya lösningar så länge vi vill använda gratistjänsterna vi har vant oss vid. Det är betydligt mer sofistikerat och oftast grammatiskt korrekt, men det är fortfarande en typ av skräppost.

Pratbubblor är en av världens bästa språkbloggar 2013!

Trots att hektiska maj har gjort publiceringstakten här på bloggen trist gles (vilket vi är ledsna för) har språkportalen Bab.la nominerat Pratbubblor till årets bästa proffsblogg om språk! Vi är naturligtvis djupt hedrade över att bli nämnda tillsammans med storheter som Grammar Girl, Johnson på The Economist, Mox, Der Spiegel och Språktidningen. I listan över de 100 bästa proffsbloggarna finns terminologer, översättare, tolkar, lingvister och andra som skriver om språk i arbetet. De flesta är på engelska - Pratbubblor och Språktidningens blogg är faktiskt de enda svenskspråkiga bloggarna som är nominerade.

Men för att vi ska kunna kamma hem det fina priset som årets proffsblogg om språk så måste du in och rösta på oss! Röstningen är öppen fram till den 9 juni. In och rösta nu!

Det finns dessutom fler priskategorier att hitta oändlig språkinspiration i - årets blogg om språkinlärning (bl.a. Tjuvlyssnat), årets Facebooksida om språk (bl.a. Språkrådet) och årets språktwittrare (bl.a. Erik Hansson och Tess Whitty). Varför har inte dygnet fler timmar?

Stackars lilla apostrof

I somras rapporterade Helena att svenskar som använder genitivapostrof snor dem från engelska skyltar. Och stölderna bara eskalerar! För två veckor sedan gjorde den stora bokhandelskedjan Waterstone's, som grundades av Tim Waterstone, om sin logotyp - och de tog bort apostrofen. Tog bort! En bokhandel som inte följer grundläggande skrivregler i sitt eget namn, det är ju en sensation! Och mycket riktigt blev många kunder riktigt upprörda. Tänk dig själv om Akademibokhandeln skulle bestämma sig för att (förlåt) särskriva sitt namn. Och lägga till en jobbig logotypskrivning. Akademi Bokhandeln. Det känns inte så troligt, va? Men det är precis det som hänt i Storbritannien.

Varför, kan man då fråga sig? Så här säger Waterstones VD i pressmeddelandet:

Waterstones without an apostrophe is, in a digital world of URLs and email addresses, a more versatile and practical spelling.

För att sammanfatta: Eftersom apostrofer inte funkar i webb- och e-post-adresser är det lika bra att sluta använda dem helt och hållet i företagsnamnet. Apostrofen anses vara omodern. Stackars lilla apostrof!

Waterstones-apostrofen söker nu desperat efter ett nytt jobb. Du kan följa hens vedermödor på Twitter-kontot @SadApostrophe, där även andra företagslogotypers försvunna apostrofer skymtar förbi. Just nu är Waterstones-apostrofen rädd för att sluta som Harrods-apostrofen - han fick sparken 1928 men tror i sitt nersupna tillstånd att han fortfarande jobbar där. Stackars små apostrofer, vem ska trösta dem? Jag tror dock att det är för kallt och främmande för dem att jobba på svenska skyltar, så vi får hoppas att något engelskspråkigt företag förbarmar sig över dem.

Konversation - gammalt ord med ny betydelse

Det är intressant med ord som byter betydelse. För inte så länge sedan var konversera något man ägnade sig åt i de fina salongerna, det vill säga man småpratade. Innehållet i en konversation kunde aldrig vara kontroversiellt eller debatterande, då var det inte längre en konversation utan en diskussion. Konversationen var ofarlig och säkert lite underhållande.

Idag har konversation förts över till att betyda korrespondens (via e-post), diskussionstråd (via kommentarsfunktion) eller spridda skurar på Twitter. Jag kan inte låta bli att undra hur det blev så? För innehållet i dessa trådar och kommentarer är så gott som aldrig ofarligt, okontroversiellt eller underhållande. Kanske var det någon som blandade ihop orden korrespondens och diskussion och så blev det konversation, och när det väl hamnade i den svenska facebook-terminologin blev det befäst. Språket tar verkligen sina egna vägar.

Internskämtet som blixtsnabbt blev Twitters största snackis

"Flickjox: Det nya efter epost"

I tisdags började Twittersverige viska om ett helt nytt socialt medium - Flickjox. Några få pratade om hur kul det var och att man tyvärr behövde bli inbjuden av någon som redan var medlem om man ville vara med. Mer än så sa de inte. Ingenting om vad Flickjox egentligen är eller vad man som medlem ska göra där. Men mängder av andra twittrare blev ändå jättejättenyfikna. De bad om inbjudningar, frågade vad det handlade om, och bad återigen om inbjudningar. Ingen ville missa nästa stora grej. Men ingen svarade på frågan om vad Flickjox var för en slags sida, och den eftertraktade invite-länken som ändå skickades runt ledde bara till den här sidan.

"Flickjox är första gången jag på riktigt kan säga att jag ser elitism på Twitter"

Till slut surnade några till och började muttra om att det var mer uppenbart än någonsin att den i deras ögon självutnämnda Twittereliten jobbade exkluderande. Att hemlighetsmakeriet runt Flickjox handlade om att utestänga människor. Att det, som Micke Kazarnowicz summerar i efterhand, blev ett "vi" och ett "ni". Vi som vet och ni som vill vara med, men ni är inte en del av den coola klicken så vi tänker inte ens förklara. Läs också Anna Raftsjös tankar från när Flickjox var på alla twittrares tangentbord.

"Det slutade vara internt rätt snabbt"

Men det visade sig vara ett internskämt som, ojsan hoppsan, blev en TT (trending topic, mest diskuterade ämne på Twitter) på 48 timmar och som skapade extrem ängslighet i Twittersverige. Faktum är att det var precis därför Flickjox gick från internjargong till veckans största snackis; ängsligheten i att vara sist med det senaste. Man vill vara med där det händer. Man vill kunna berätta för alla avundsjuka att "jorusatt, jag har använt Flickjox i en vecka nu och det är hur bra som helst. Nä tyvärr, jag har inga invites kvar..." Att man är en av de utvalda. Det finns precis samma känsla i snacket kring Google+. Ingen vet riktigt vad det är, men alla vill ändå få en inbjudan. För ingen vill vara sist. Det finns redan spam med falska länkar till vad som ska vara en registreringssida för Google+, men som bara leder till shoppingsidor för Viagra.

"Svenska Twitter är delat i tu"

Flera twittrare som bloggar har sammanfattat Flickjox-fenomenet. Jack Werner som citeras i rubriken tycker att det är synd att så många tog illa upp, för Flickjox hade kunnat leva kvar som en symbol för önskan att vara först med det nyaste. Antagligen kommer många ändå att använda det så. Anna Raftsjö samlade ihop olika twittringar som visar ängsligheten hos de som inte förstod. Nikke Lindqvist, en av Flickjox-grundarna, sammanfattar bra hur Flickjox blottlägger ängsligheten i att inte vara först med det senaste, och att diskussioner om sociala medier oftare handlar om mediet som sådant än vad man faktiskt ska använda det till. För de som bad om invites till Flickjox brydde sig inte så mycket om vad det faktiskt var och vad det skulle vara bra för - det viktigaste för dem var att vara bland de kanske 20 första som hade testat det nya. Micke Kazarnowicz' inlägg förklarar också hur Flickjox snabbt råkade bli ett elakt skämt utan att det egentligen var någons fel.

"En fullkomlig lavin av material för vilken antropolog som helst bor i den där taggen"

Flickjox-fenomenet blev, helt omedvetet, ett socialt experiment som visar hur vi ser på sociala medier år 2011. Det spelar ingen roll att halva befolkningen redan facebookar och att SJ har en fungerande kundtjänst på Twitter - vi undrar hela tiden vad Nästa Stora Grej kommer att vara utan att fråga oss vad vi ska göra med det. Många är fortfarande osäkra på hur de ska använda de befintliga populära medierna. Och vi vill så gärna vara först med det nya att vi utan frågor klickar på en länk som påstås leda till Nästa Stora Grej trots att vi faktiskt inte ens hört talas om den tidigare.

Twitter om den vardagliga dialogen

Facebook har alltid skickat ut mejl när någon kommenterar ens status, och nu har Twitter börjat mejla ut när någon besvarar ens tvittringar. De verkar ha lite olika syn på hur spännande det är att få respons. Medan Facebook lugnt konstaterar att någon kommenterat min statusrad utbrister Twitter lyckligt att någon svarade på min tvittring. Lite som att säga "hurra, du är populär, kolla!" i stället för "det var någon som ville föra dialog på det här inlägget också. Precis som på det du skrev i går, och det i förrgår." Frågan är hur länge Twitter orkar vara så Duracell-lycklig över helt vardaglig kommunikation på sociala medier?