Nytt år, nya(?) ord

Gott nytt år och god fortsättning!

Nyårslöften i all ära, men i språkvärlden betyder årsskiftet framför allt en sak: nyordslistor! Den svenska nyordslistan, som ges ut av Språkrådet, diskuteras ganska mycket i media – inte bara av oss språknördar. I år har det till exempel blivit mycket snack (och jubel?) om att det har kommit med många "genusord" på listan. Cisperson, genusbudgetering och en som alternativt pronomen är några exempel. Även köttnormen har diskuterats i större utsträckning under 2014 och således tagit sig in på listan.

Vad är grejen med nyordslistan?

Det finns två vanliga missförstånd när det gäller den svenska nyordslistan:
1. Att den bara ska innehålla helt nya ord, som på något vis ska ha "uppfunnits" under året.
2. Att den är normerande – att den skulle vara något slags komplement till SAOL, som visar vilka ord som är gängse i rikssvenskan och som bör kunna användas utan större missförstånd.

Båda dessa uppfattningar är felaktiga. Nyordslistan listar ord som "tillkommit eller etablerat sig i språket under det gångna året." Ökad användning är alltså ett legitimt skäl för att ett ord får plats i listan, utan att det behöver vara helt nytt. Språkrådet är också väl medvetna om att orden kanske inte kommer att bli långlivade i språket (vilket något av en förutsättning för att de ska tas upp i SAOL).

Språkrådet poängterar själva:
"Vi har valt ut exempel på nya ord som säger något om samtiden och om språkliga trender. Vi har även tagit med ord som visar på språklig kreativitet."

Kom alltså ihåg att ta nyordslistan för vad den är: en trendindikator som säger något om vad som varit på tapeten under det gångna året. Lite som Årets julklapp, med den viktiga skillnaden att utnämningen av nyorden inte sker med kommersiella syften, och därmed är lite mer pålitlig.

Nya ord i Norden

Det är inte bara i Sverige som vi listar nyord; även det norska Språkrådet och Dansk Sprognævn publicerar listor. Visst kan det vara spännande att se vilka trender som finns hos våra grannar?! I Danmark verkar LCHF ha fått ett uppsving, medan norrmännen får mobilnakke när de letar efter rätt emoji eller läser nyheter om framandkrigar. 

Här hittar du alla de norska nyorden 2014 och här finns den danska nyordslistan (pdf).

Hur bildas nya ord då?

Vill du veta mer om hur nya ord kan bildas i svenska tycker jag att du ska läsa det här språkbrevet från 2013. Då kan du också kolla om några av de ord som fanns med på listan förra året fortfarande används.

När syndabocken har skulden

En vän till mig gjorde nyligen en språklig spaning angående ordet syndabock. Hen konstaterade att det har hänt något i användningen av ordet - det verkar vara på väg att få en förändrad betydelse.

Den traditionella syndabocken
Ordet syndabock har länge använts om den (eller det) som orättmätigt får skulden för något. Till exempel så här:

1. Jag blev alltid syndabocken när min lillasyster pallade äpplen hos grannen; hon såg så oskyldig ut så ingen misstänkte henne.
2. Iran säger att landet gjorts till syndabock för situationen efter 1990, då Irak försvann från marknaden på grund av FN-sanktioner.
3. Det är lätt att peka ut alkoholen som syndabock när man har gjort något dumt en kväll.

I den här användningen av uttrycket är syndabocken alltså helt oskyldig. Det stämmer bra överens med uttryckets ursprung.

Uttryckets ursprung
Uttrycket syndabock kommer från en kristen sed som beskrivs i Gamla testamentet. Där handlar det, logiskt nog, om en faktisk bock:

"Han skall lägga båda händer­na på den le­van­de boc­kens hu­vud och över den bekänna is­ra­e­li­ter­nas al­la skul­der och brott, al­la de­ras syn­der, och därmed lägga dem på boc­kens hu­vud. Se­dan skall boc­ken föras ut i öknen av en man som står be­redd. Boc­ken skall bära al­la de­ras syn­der med sig ut i öde­mar­ken och släppas lös där ute i öknen." (Tredje Moseboken 16:21-22)

Den stackars bocken får alltså bära iväg människornas synder, och tillsammans med dessa förgås i ökenhettan.

​Moderna syndabockar är skyldiga
Numera verkar syndabock användas om alla möjliga personer och företeelser som får skulden får något – även sådana som de faktiskt har gjort något dåligt (och eventuellt förtjänar att utpekas?). I dagspressen finns gott om exempel:

"Han tappade in en boll och blev syndabock efter förlusten mot AIK i måndags."
(DN 8 augusti 2014) Här vet jag förstås inte om spelaren ifråga faktiskt förtjänade att få skulden för hela förlusten, men en viss delaktighet hade han ändå, till skillnad från geten i öknen ...

Syndabockar verkar överlag mest (im)populära på sportsidorna:
"Få har väl missat att VM-festen slutade snöpligt för Brasilien, och som så ofta vid misslyckanden efterfrågas nu syndabockar."

Att uttrycket har fått en ny innebörd blir också tydligt här, där personen vill försvara en företeelse genom att säga att den inte förtjänar epitetet:
"Det finns gott om skadliga beteenden bland ungdomar i USA i dag, men det är väldigt sällan internet som är syndabocken, menar Boyd." (DN 5 augusti 2014)

Det personen vill säga här är att internet INTE bär skulden för de skadliga beteendena. I formuleringen antyds alltså att syndabocken vore den skyldige. Anar jag en trend?

Ta sin Mats ur skolan

Har ni hört uttrycket "Ta sin Mats ur skolan"? 

För mig var det helt nytt fram tills för en månad sedan, men i svenskan har det tydligen funnits sedan åtminstone 1700-talet. (Den första dokumenterade förekomsten är från 1719!) Numera verkar det inte vara många som använder uttrycket: i Språkbankens korpus med texter från svensk press hittar jag bara en handfull förekomster, utspridda mellan 1987 och 2012.

För att få veta vad uttrycket betyder fick jag vända mig till SAOB, som ger följande förklaringar:

• Att dra sig ur en brydsam eller farlig situation utan förlust eller förödmjukelse
• Att göra sig kvitt något
• Bege sig av från något besvärligt; dra sig ur spelet; fly fältet

Men var kommer uttrycket ifrån?

Uttryckets uppkomst är inte helt klarlagd, men det finns flera teorier:

En spridd teori är att det i alla fall delvis är en förvrängning av ett tyskt uttryck (det vore ju inte första gången). "Einen matsch machen" är en kortspelsterm som innebär att man "tar eller förlorar alla spelen". Uttryckets mats skulle alltså ursprungligen vara en match, ett spel. (Tyskans ’matz’ betyder däremot parvel, alltså en liten pojke.) 

Hur skolan kom in i bilden förklaras som en mix med annat gammalt uttryck: "att slå någon/något ur skolan". Vad detta betyder är kanske inte lika svårt att gissa: "att vara någon överlägsen; överglänsa; besegra någon/något; slå; konkurrera ut".

En annan teori bygger på att namnet Mats skulle ha varit synonymt med dumbom eller odugling, och att det därför inte var någon idé att ha denne Mats i skolan. Denna betydelse hos namnet verkar dock vara helt bortglömd, och tur är väl det, oförtjänt som den var! 

Andra uttryck med personnamn

Mats är inte det enda personnamnet som dyker upp i fasta uttryck i svenskan. Till exempel finns "mota Olle i grind" och "mata sin Måns". Kan du komma på fler?

Alla kan klunsa!

Häromdagen skrev jag om verbet klunsa och bad er berätta om ni använder det och var/när ni i så fall lärt er det. Förutom här på bloggen slängde jag ut frågan på Facebook, både på Språkkonsulternas sida och på min egen profil.  Det var många som svarade, vilket är jättekul! Här kommer resultatet av min lilla (något ovetenskapliga) undersökning.

Sten, sax och påse

Verbet klunsa betyder alltså (för de flesta som använder det) att köra "sten, sax och påse". Enligt SAOL betyder det dock "att avgöra något genom lottdragning", men den betydelsen verkar mindre spridd. En överväldigande majoritet av de svarande känner till ordet, även om alla inte använder det själva.

I statistiken har jag delat upp svaren efter de svarandes födelseår och uppväxtort. Eftersom alla inte angav både ålder och uppväxtort så är det delvis olika personer som utgör underlag för respektive diagram. Resultatet är långt ifrån ett tydligt svar och knappast statistiskt hållbart, men spännande ändå!

Brasklapp: Jag vill redan från början be om ursäkt för min något slarviga eller godtyckliga (och Stockholmscentrerade) indelning av vårt land. Jag är varken statistiker eller lantmätare, så indelningen utgår helt och hållet från min egen världsbild - där Stockholm och Skåne fått egna kategorier, medan resten av Sverige hackats upp efter väderstreck. Förlåt!

Användningen av "klunsa", efter de svarandes uppväxtort

En tredjedel av de svarande använder "klunsa" sedan barndomen. De finns representerade i alla regioner, men är minst vanliga bland stockholmarna. De flesta som är uppväxta i Stockholm känner till ordet, men har lärt sig det av icke-Stockholmare. Det är få som själva använder det. I västra Sverige verkar "klunsa" relativt vedertaget (vilket styrks av en sökning i Språkbankens korpus, där det dyker upp i Göteborgsposten). Bland skåningarna däremot verkar det vara få som känner till ordet.

Användningen av "klunsa", efter de svarandes födelseår

Mitt statistiska underlag är tyvärr väldigt ojämnt sett till födelseår: nästan alla som svarade på frågan var 70- eller 80-talister. Det hade varit intressant att höra från fler ur äldre generationer! Om det finns någon tendens att tala om här så är det att de allra flesta, oavsett när de är födda, har lärt sig ordet på äldre dagar. De som faktiskt använde "klunsa" redan som barn är oftast födda på 70-talet (och då uppväxta i t.ex. Nyköping och Halmstad). 

Slutsatser

Som sagt, det är svårt att dra några slutsatser av den här undersökningen, dels för att underlaget är så pass begränsat, dels för att svaren verkligen spretar åt alla håll. 

Min främsta teori är att användningen av "klunsa" inte bunden till en viss generation, utan snarare en ålder. Det vill säga, när man lär sig leken(?) "sten, sax och påse" så säger man just så. Först senare kan det hända att man stöter på det specifika verbet - om det beror på åldrandet i sig, eller att man i och med åldern kommer i kontakt med andra dialekter är svårt att säga. En del anammar gladeligen det nya verbet, medan många fortsätter att säga som de alltid gjort. 

Kanske är det så att klunsa (i den här betydelsen) uppstått regionalt någonstans i Sverige, men sedan spritt sig till andra delar av landet? Kanske kommer det norrifrån? Det verkar i alla fall inte ha nått Skåne ...

Någon klarhet har jag alltså inte nått i frågan - nu skickar jag den vidare till Språket i P1, och hoppas att de kan hjälpa mig!

Bonusinfo:

Jag har även fått rapporter om att en del använder klunsa med uttalet "klunscha". Detta rapporteras dels från Norrbotten, men även från Stockholmsregionen. Om uttalet har uppstått lokalt eller är "importerat" tillsammans med ordet är förstås svårt att säga.

Visste du att det finns ett internationellt förbund för klunsande? World RPS Society (Rock, paper, scissors) hittar du här.

Ska vi klunsa om det?

Det kom ett mejl. Det var av en trevlig sort: det var kort, välformulerat och innehöll en språklig iakttagelse. (Skicka gärna sådana till mig!)

Avsändaren den här gången var en arkitekt, i åldern 60 +, född på Österlen men sedan många år boende i Stockholm. (Hon råkar även vara min mor.) Hon ville veta om jag kände till uttrycket klunsa. Själv hade hon just blivit föremål för undrande blickar när hon förvånat frågat sina kollegor vad det betydde. Samtliga närvarande, unga som gamla, kände till det utom hon.

Mitt svar? Jo, jag känner till det. Jag minns inte när jag lärde mig det, men skulle tippa på någon gång i högstadiet. Vi sa i alla fall inte klunsa när jag var liten, utan använde ett annat begrepp. Men i dag är jag ganska säker på att alla mina jämnåriga vänner känner till ordet. Fortfarande använder jag det sällan, men det har säkert hänt någon gång. 

I Språkbankens korpus, där man kan söka bland stora mängder text av olika slag, förekommer klunsa främst i bloggtexter, men jag får också ett par träffar i Göteborgsposten (då i citat).

Frågan är nu: vet du vad klunsa betyder? Lämna en kommentar - och berätta gärna när du är född och var du kommer ifrån, så kanske vi kan utröna om det är en åldersfråga eller en dialektal sådan.

Bra bubblor

Jag gillar bubblor. Det finns många bra sorters bubblor:

• bubbelbad
• bubbel som i drycker som dricks i champagneglas
• bubbelplast
• Pratbubblor förstås ;)
• bubblan; den lilla sfären som omger en när man går in för något på riktigt och tappar kontakten med omvärlden (händer till exempel ibland när man språkgranskar, när man läser en bra bok eller när man är med någon man tycker riktigt mycket om)

Ordet "bubbla" ingår dessutom i ett fint uttryck på svenska, nämligen "bubbla av skratt". Jag undrar om man kan säga något liknande på något annat språk? Vet du? Eller kommer du på fler bra bubblor? Lämna gärna en kommentar i så fall!

Edit: Hur kunde jag glömma såpbubblor?! 

Ordens sprängkraft: hur kål blev krut

Visst är det lustigt att det finns uttryck som man använder utan att egentligen ha den blekaste aning om vad de kommer ifrån? Jag tänker framförallt på så kallade idiom, fasta uttryck där orden får en särskild betydelse tillsammans, som inte kan utläsas direkt av de ingående delarna. Ni vet:

Hon är på smällen, Det är ingen ko på isen, Hen är helt ute och cyklar. 

I det egna språket lär man sig oftast de här uttrycken som liten (eller åtminstone ung), och sedan blir de en så naturlig del av ens kunskap att man inte längre tänker på vad det faktiskt är man säger. Det är ju klart som korvspad! Men så händer det sig ibland, att du träffar på ett barn, eller en person som inte har svenska som modersmål, som belyser det orimliga i idiomen. Någon som plötsligt hajar till, och inte förstår vad du menar, när du säger att Kim visst är lite rund under fötterna. Oftast kan du ju då förklara vad du menar, men desto svårare blir det när du får följdfrågan: "Men varför säger man så?" (barn och andraspråkstalare är för övrigt ungefär lika bra på att ställa den frågan)...

Häromdagen hände precis detta: en bekant använde ett idiom, och en annan person undrade vad det betydde. Uttrycket det gällde var Ont krut förgås inte så lätt. (Detta tillhör knappast de vanligaste idiomen, jag skulle nog tippa på att det är på utdöende.) Det roliga var att personen som yttrat det faktiskt kunde ge en förklaring, både till  mig och den oförstående andraspråkstalaren. Uttrycket är sprunget ur ett missförstånd, vid översättningen av tyskans unkraut vergeht nicht. Det tyska uttrycket betyder precis samma sak som det svenska idiomet, men är lite mer logiskt i original; ordagrant översatt skulle det bli "ogräs förgås inte".

Dåliga översättningar förekom redan före Google Translates tid, uppenbarligen.

Vilken resa!

Nyorden, i alla ära, men språkets fånigaste inslag är nog ändå modeuttrycken. Egentligen kommer de till som metaforer som förnyar och berikar, men när vi blir för många som använder dem för ofta blir uttrycken slitna och kan sortera in under rubriken klyschor. Och det är då de blir fåniga.

Serietecknarparet Berglin slår som vanligt huvudet på spiken och häcklar uttrycket resa i överförd betydelse. I samma kategori hittar vi ta tag i den biten eller oerhört som förstärkningsord.

Tipsa gärna om flera modeuttryck med klyscha-varning så kan vi göra en liten samling här på Pratbubblor!

Dagens ord - ett mycket användbart ord (på finska!)

Idag åker två av oss Språkkonsulter till Helsingfors för att gå på nordisk klarspråkskonferens! Det ska bli spännande: framförallt själva konferensen men också att få komma till Helsingfors, där jag aldrig varit förut.

Som av en händelse snubblade jag igår över en blogg som handlade om just Finland. Det var någon på Facebook som länkade till ett inlägg om ordet "niin". Niin verkar vara ett väldigt versatilt (mångsidigt) ord, av exempelmeningarna att döma:

Söin niin paljon!      I ate so much!
Niin tähän päädyttiin.     That’s how we got in this situation.

Karaokea lauloivat niin Pirjo kuin Railikin.      Both Pirjo and Raili, sang karaoke.
Niin?      - Yes, what is it about?

Bloggskribenten själv sammanfattar det som att ordet verkar betyda antingen vad som helst eller ingenting alls ... Språkvetaren i mig skulle gärna vilja ha en lite snävare definition. Någon har föreslagit att niin betyder ungefär samma sak som engelskans well. Vad tycker du, baserat på exemplen? (Fler finns i det länkade inlägget.)

Har vi något liknande på svenska?


(Pst ... Missa för all del inte resten av bloggen Depressing Finland, den är full med lustiga iakttagelser om vårt grannland, många av dem med språket i fokus.)

Ny eller gammal tågordning?

"Nu gäller en ny tågordning." "I god tågordning"  "Har du tågordningen för talen?" Ja, man kan verkligen undra varför vi blandar in tåg när vi pratar om ordningsföljden på saker och ritualer. Jag har haft en vag bild av att tåget har en fast ordning på sina vagnar och att de inte alltid följer en kronologi och att uttrycket kommer sig därifrån. Men i dag hörde jag några på perrongen prata om tågordning och beslutade att ta reda på fakta.

Etymologi

Svensk modelljärnvägswiki gav svaret: En tågordning är klarerarens (stinsens) verktyg – en karta över en stations alla rörelser en dag. Så jag lärde något nytt!

Frasen i bruk

Men se där! Det intressanta runt tågordning tog inte slut med det. Nu när jag skrev blogginlägget kom en (betydligt) yngre kollega och sa att hon aldrig använder uttrycket tågordning. Är det möjligen ett generationsuttryck som börjar bli passé?

Baske mig, smiska mig

"Jag är baske mig ingen ohederlig person!" sa Mona Sahlin när hon anklagades i den så kallade toblerone-affären. Redan då var det lite gammaldags halvtöntigt att använda uttrycket baske mig och särskilt av en så förhållandevis ung person. (Mona Sahlin var i 35-årsåldern på den tiden.)

Häromdagen var vi några kompisar som diskuterade uttryckets härkomst och vi hade flera teorier. Någon tänkte att det kunde komma från Baskien - att det hade något med baskernas envishet att göra. Men det var förstås helt fel.

Så tänkte vi att det måste ha något gemensamt med förbaskat som i sin tur skulle vara en mildare variant av förbannat, och där verkade vi var något på spåren. Enligt SAOB är förbaskat, förbannat, baske mig och banne mig är olika varianter med samma grundbetydelse, nämligen slå eller daska. Baske mig betyder alltså ungefär smiska mig. Vilken tur att den stora journalistmobben under toblerone-härvan inte hade koll på det!

Hårda bud i Mellerud

I sommar har jag tillbringat en vecka i det vackra Dalsland. Där finns det många orter som slutar på  -rud, till exempel Håverud med den fantastiska akvedukten, Upperud och så förstås Mellerud med de hårda buden. 

Men varifrån kommer egentlgen det fåniga uttrycket "Hårda bud i Mellerud"? Är Mellerud en särskilt karg och svårodlad plats eller har de haft en diktatorisk kommunchef eller något annat som gör att det är hårdare att leva i Mellerud än någon annan stans? Nej, inget av detta stämmer på den idylliska lilla kommunen nära norska gränsen. Istället hävdar många att uttrycket har sitt ursprung i ett annat, nästan lika fånigt uttryck: 

Hårda bud sa Moses när han tappade stentavlorna på tårna.

Sedan skulle uttrycket ha förvanskats och gjorts om för att rimma. Jag känner mig lite tveksam till förklaringen och tänker uttrycket kan inte ha fått en sådan spridning om inte någon radio- eller tv-profil, typ Martin Ljung eller Lennart Hyland, sagt det i något sammanhang. Det är också en hypotes som finns på Melleruds egen webbplats.

Tydligen finns det också en utbyggd variant av utttrycket som används i Norrland:

Hårda bud i Mellerud, men värre va're i Gällivare. 

Eller ännu mer:

 Hårda bud i Mellerud, men värre va're i Gällivare.
Men värst ändå i Billingsfors, där kärringarna slåss.

Kom inte och säg att svenska småstäder inte är påhittiga.

Termer del 2 - det viktiga ordvalet

"Hur ofta spelar du på sportrelaterade skicklighetsspel?" Den frågan fick jag nyligen i en Sifo-undersökning på webben. Jag förstod först inte, men hann inte undra särskilt länge över vad det kunde vara för spel. I anslutning till frågan fanns nämligen förklaringen: "Med sportrelaterade skicklighetsspel menar vi t.ex. Dagens Dubbel, V75, Måltipset, Oddset, Stryktipset m.fl."

Men den där frågan väckte flera frågor i mig. "Sportrelaterade skicklighetsspel" låter lite konstruerat, en term som någon har tänkt ut för att ge en företeelse lite högre status. Undrar om det är en vedertagen term. Naturligtvis har jag kollat i den spännande Rikstermbanken, men där finns det inte med (däremot förirrade jag mig i de olika ordlistornas värld och hittade en massa andra intressanta grejer).

En annan fråga är varför Sifo uttryckte sig så. Kan inte ordvalet påverka hur vi i panelen svarar på frågan? Språknörd som jag är fantiserar jag om att de har valt olika formuleringar för olika grupper - för kanske var det där i själva verket inte en undersökning om våra spelvanor, utan om hur vi reagerar på olika ordval?

Jag är övertygad om att orden påverkar hur vi ser på saker och ting här i världen. Och visst påverkar vår syn på världen hur vi benämner saker och ting? Lyssna bara på skillnaden mellan "papperslös invandrare" och "illegal invandrare".

När det gäller känsliga ämnen så finns det ju en tendens att vi börjar använda nya benämningar när laddningen runt ett visst ord har blivit för stark, så att orden får en ny betydelse över tid. Jag tänker på hur vi benämner människor som avviker från normen (i dag vore det ju till exempel fullkomligt otänkbart att på allvar kalla en person med kognitiv funktionsnedsättning för "idiot") och vissa yrken med låg status.

Förresten: jag svarade "aldrig" på Sifos fråga. Jag föredrar nämligen att spela ordrelaterade skicklighetsspel.

Ordklasser del 8 - interjektioner

Ja, nu har turen kommit till den där klassen av ord som kan vara både stora, fula och runda. Eller glada och överraskande. Och ibland svåra att hantera. De där orden som då och då är orden man inte ska säga: interjektionerna.

De kan uttrycka lite allt möjligt

Interjektioner är en ordklass av oböjliga ord. Hit hör till exempel svarsord (ja, jo, nej), olika hälsningsord (hej, goodbye, sayonara, ciao), utropsord (ofta för känsloyttringar: aj, oj, aha, meeh, usch). I ordklassen ingår även onomatopoetiska utrop (alltså ljudhärmande, som pang! plums! schwupp!), dit vi självklart kan räkna imitationer av djurläten (mjau, vov och bä). Ja, och så svordomar som jag nog inte behöver exemplifiera. Sedan finns det en rad ord av blandklass, som numera fungerar som interjektioner men som egentligen är (eller har varit) imperativa verbfraser, alltså uppmaningar: förlåt, hjälp, tack, ursäkta, välkommen.

De är många - och blir fler

Här på bloggen och på kontoret förs en liten diskussion om vilken ordklass som är den största. Jag vill härmed nominera interjektionerna. För finns det någon ände på vilka ljud vi kan härma? Dessutom är det en mycket produktiv ordklass. Till exempel skulle jag vilja räkna smilisar, eller emotikoner, som en ganska ny typ av interjektioner. Precis som andra interjektioner kan de ju med ett begränsat antal tecken uttrycka innehållet i en hel sats. :-) kan betyda haha! eller det här tycker jag är roligt. Men jag tar förstås gärna emot synpunkter på denna grammatiska analys.

En injektion av känslor i språket

När vi på Grammatikdagen delade ut ordklasser på Plattan utanför Kulturhuset i Stockholm skämtade någon om att interjektioner var som injektioner - de injicerar känslor i språket, de där (spr)utropsorden. Och visst är det så! Jag tycker att interjektionerna tydliggör att det finns ett subjekt bakom orden, en människa av kött och blod, en människa som förmedlar det hen känner och upplever. Någon vill uttrycka att hen blir ångrar sig (förlåt!), blir ledsen (snyft!), besviken (neeej), överraskad (jaha!), äcklad (usch!) eller kanske uttråkad efter en lång uppräkning av interjektioner (gäsp!).

Alla känslor passar inte i alla texter

Skulle du också bli förvånad om du stötte på ett oj eller usch eller hoppsan i en myndighetsrapport eller i instruktionen till din tvättmaskin? Jag gissar det. Bortsett från svarsord och formella hälsningsfraser är interjektionerna nämligen mycket sällsynta i brukstexter. Du kan nog stöta på ett ja och ett välkommen i ett brev från banken, men sällan ett hoppsan. Kanske tack och grattis, men aldrig men hallå eller aj då. Interjektioner uttrycker för det mesta känslor, och alla känslor passar inte i alla texter. Men i reklamtexter, eller andra texter som ska väcka känslor, då dyker de upp - nästan som ett brev på posten.

Ordvits med bäst-före-datum

Språket förändras både i det stora och i det lilla när ord och företeelser försvinner eller byts ut. Igår hörde jag en ordvits som kanske varit rolig en gång i tiden men som inte alls funkar längre:

Som biskopen sa när han gick hem från festen: En sådan här skiva till och jag måste byta stift.

Fattar du inte? Det gör inget! Du går antagligen på roligare fester. Och det roligaste med vitsen är att den speglar en annan tid.

Tack Andreas Nordin i Göteborg (!) för vitsen!

Att kunna ett språk

Att kunna ett språk är verkligen mycket mer än att lära sig ett grammatiskt system och tillägna sig ett ordförråd. Det blir tydligt när man reser till ett land där man tror sig kunna smälta in eftersom man kan språket. För några år sedan var Språkkonsulterna på en konferens i San Francisco. Där fick vi lära oss att kortnamnet "Frisco" bara används av folk som inte kommer därifrån. Stor lantisvarning, alltså!

Nu är vi återigen på konferens i det stora landet i väst och har gjort nya språkliga erfarenheter. Om du till exempel reser till New York och vill låta som en riktig newyorkare kan det vara bra att känna till att Houston Street inte uttalas hjust'n strit som vore naturligt. Säg istället haost'n så är du hemma.

Och om du sedan fortsätter söderut ner till nationens huvudstad - utmärk dig inte genom att kalla staden för Washington. Då kan det till och med tolkas som om du menar en helt annan del av landet. Nej, det heter bara DC.

Ett språk bär med sig mycket kultur och många värderingar som kräver tid och lyhördhet att tillägna sig. För visst finns det tusen liknande detaljer både i engelskan och i andra språk?

Vem är det som skjuts på skottdagen?

Idag är en väldigt speciell dag. Den finns bara i kalendern vart fjärde år, och anledningen är att alla de andra dagarna är lite för korta för att kunna göra jobbet helt på egen hand. Så de kallar in sin timvikarie skottdagen och ger oss ett skottår.


Men den här timvikarien låter rätt aggressiv (fast vem skulle inte vara det om de bara fick jobba en dag vart fjärde år?). Skott? Vem är det som ska skjutas på den här dagen? Äsch, det är inte så farligt som det låter. Det är själva dagen som skjuts in i kalendern, och det sker inte ens med våld. De andra dagarna har ju förberett utrymmet åt skottdagen, som bara behöver glida in och sätta sig på sin plats.

Märkligt nog kilade skottdagen in sig på den 24 februari fram till år 2000, och det beror på den gamla romerska kalendern. Du kan fördjupa dig i den på Wikipedia. Den romerska kalendern är också anledningen till att skottdagen är inskjuten precis innan mars, som var början på året för de gamla romarna. Skottdagen låg alltså i slutet av året. Och trots att vi idag använder en annan kalender har vi fortsatt med den här traditionen. Själv har jag alltid trott att det var för att ge stackars korta februari en extra dag, och jag tror nog att jag kommer att fortsätta tänka så.

På svenska kan vi säga "jag älskar dig" på flera sätt

Idag på hjärtedagen tycker många om att uppvakta sin käresta eller flirta med någon man beundrar på avstånd. Kanske med en blomma, chokladask eller senaste numret av Språktidningen. Men vi svenskar är lite blyga av oss och har svårt att sätta ord på stora känslor, så det är inte alltid vi talar klarspråk om hur vi känner. Istället visar vi det på andra sätt. Kate Reuterswärd är en amerikan som bor i Lund, och med sitt utifrån-perspektiv har hon lätt att se sådana kulturella skillnader för vad de är. När en svensk gör något så enkelt som att bjuda på fika är det egentligen ett sätt att uttrycka djup kärlek. Håller du med? Kate har listat 15 olika saker vi svenskar säger istället för jag älskar dig, från det vardagliga till det stora. Det är en söt och rolig lista att läsa! Glad alla hjärtans dag önskar vi dig!

Tjugondag Knut ska julen ut

I fredags var det tjugondag Knut eller tjugondedag jul. Tjugo dagar efter julafton ska man städa bort julen enligt traditionen, så nu ligger nog de flestas julgranskulor och tomtar i en kartong på vinden eller i förrådet. Men samlingsnamnet för julprylarna varierar, och nu vill vi veta vad du har skrivit på din kartong? Vi har lagt upp en omröstning på vår Facebook-sida, så titta in där och lägg din röst!

I fel kultur säger en bild ingenting alls

Just nu sitter det uppe reklamaffischer för tv-spelet Fifa12 där fotbollsspelaren Wayne Rooney står och håller i en dödsmördarsöt hundvalp men ändå ser besviken ut:

Wayne säger "All I want for Christmas is the ball" (ungefär "Det är bara bollen jag önskar mig i julklapp") och den svenska undertexten lyder "Byt ut mjuka paket, lutfisk och fula slipsar mot benhårda tacklingar, klacksparkar och supersnygga pytsar." Men varför står han då och håller i en söt vovve? Skulle den vara ett mjukt paket?

Jag såg affischen både en och två gånger innan jag förstod den, helt enkelt på grund av att den kulturella kontexten gick mig förbi här i novembermörka Stockholm. Sedan klickade det äntligen. Waynes valp syftar på den engelska motsvarigheten till sommarkatt; a puppy for Christmas. Bakgrunden är att välmenande föräldrar köper söta hundvalpar i julklapp till sina barn, som i vardagsjanuari inser att det är rätt jobbigt med en hund som måste passas och uppfostras. Då lämnar man helt enkelt bort valpen. Djurrättsgrupper brukar satsa hårt på marknadsföring mot julklappsvalpar i december. "Köp inte en valp till jul!" Att Wayne skulle lämna bort valpen på grund av att han hellre vill spela tv-spel är kanske inte poängen med den här bilden, snarare att han inte önskar sig den traditionella önskeklappen. Ge grabben ett tv-spel.

Men. Den här bilden funkar ju inte i Sverige. Här har vi inte för vana att ge bort valpar i julklapp, åtminstone inte så stor vana att det går att göra en sådan här annons av det. I Storbritannien förstår man den underliggande betydelsen direkt; här ser vi bara en söt hund. Det hade funkat betydligt bättre om Wayne stått och hållit i en trist julklappsslips eller stickad tröja. Det är inga önskeklappar likt hundvalpen i hans famn, men det är något som vi svenskar har kulturella ramar att förstå.