Nytt år, nya(?) ord

Gott nytt år och god fortsättning!

Nyårslöften i all ära, men i språkvärlden betyder årsskiftet framför allt en sak: nyordslistor! Den svenska nyordslistan, som ges ut av Språkrådet, diskuteras ganska mycket i media – inte bara av oss språknördar. I år har det till exempel blivit mycket snack (och jubel?) om att det har kommit med många "genusord" på listan. Cisperson, genusbudgetering och en som alternativt pronomen är några exempel. Även köttnormen har diskuterats i större utsträckning under 2014 och således tagit sig in på listan.

Vad är grejen med nyordslistan?

Det finns två vanliga missförstånd när det gäller den svenska nyordslistan:
1. Att den bara ska innehålla helt nya ord, som på något vis ska ha "uppfunnits" under året.
2. Att den är normerande – att den skulle vara något slags komplement till SAOL, som visar vilka ord som är gängse i rikssvenskan och som bör kunna användas utan större missförstånd.

Båda dessa uppfattningar är felaktiga. Nyordslistan listar ord som "tillkommit eller etablerat sig i språket under det gångna året." Ökad användning är alltså ett legitimt skäl för att ett ord får plats i listan, utan att det behöver vara helt nytt. Språkrådet är också väl medvetna om att orden kanske inte kommer att bli långlivade i språket (vilket något av en förutsättning för att de ska tas upp i SAOL).

Språkrådet poängterar själva:
"Vi har valt ut exempel på nya ord som säger något om samtiden och om språkliga trender. Vi har även tagit med ord som visar på språklig kreativitet."

Kom alltså ihåg att ta nyordslistan för vad den är: en trendindikator som säger något om vad som varit på tapeten under det gångna året. Lite som Årets julklapp, med den viktiga skillnaden att utnämningen av nyorden inte sker med kommersiella syften, och därmed är lite mer pålitlig.

Nya ord i Norden

Det är inte bara i Sverige som vi listar nyord; även det norska Språkrådet och Dansk Sprognævn publicerar listor. Visst kan det vara spännande att se vilka trender som finns hos våra grannar?! I Danmark verkar LCHF ha fått ett uppsving, medan norrmännen får mobilnakke när de letar efter rätt emoji eller läser nyheter om framandkrigar. 

Här hittar du alla de norska nyorden 2014 och här finns den danska nyordslistan (pdf).

Hur bildas nya ord då?

Vill du veta mer om hur nya ord kan bildas i svenska tycker jag att du ska läsa det här språkbrevet från 2013. Då kan du också kolla om några av de ord som fanns med på listan förra året fortfarande används.

Hämta inspiration från världen utanför - Om en internationell konferens om klar och tydlig kommunikation

Visst är det härligt att gå på svenska språk- och användbarhetskonferenser och få kunskaper, inspiration och bekräftelse. Jag brukar bli alldeles rusig av nya intryck och få en ordentlig energikick i mitt yrkesliv. Men att gå på en internationell konferens är något annat – det ger allt det där, men gånger 100. Jag rekommenderar verkligen alla som arbetar med språk, kommunikation, användbarhet, dokumentdesign och språkvård att någon gång ta sig utanför Sveriges gränser och skaffa ett nätverk och kunskaper från andra delar av världen. Att finnas i ett större sammanhang och få bekräftat att det finns människor över hela världen som jobbar med samma saker som du, som brottas med samma problem som du och som hittar ibland samma, ibland andra lösningar – det är otroligt utvecklande!

Senaste konferensen i Antwerpen, Belgien

Nyligen var några av oss från Språkkonsulterna på IC Clear Clarity som hölls i Antwerpen i två dagar. Sedan avslutade vi med en dag i Bryssel då konferensen samordnades med Clear Writing Award, ett årligt pris som delas ut till någon av översättarna i EU-kommissionen. Konferensen gästades av alla möjliga nationaliteter. Även om Europa, USA och Australien var starkt representerade så fanns där också folk från Argentina, Filippinerna, Hong Kong, Nigeria och Sydafrika. Och alla jobbar med nästan samma saker!

I de här sammanhangen har Sverige länge varit en stark spelare. Vi har ju haft myndighetsspråkvård och språkkonsulter sedan början av 80-talet – på så sätt ligger vi före. Men andra tvingas vara mer innovativa än vi, till exempel Sydafrika som har 11 officiella språk varav alla inte ens har ett utvecklat skriftspråk. Hur kommunicerar man rättigheter och skyldigheter till medborgarna i ett sådant land? Ja inte är det med hjälp av byråkratspråk i alla fall – här gäller bara rungande klarspråk.
I den anglosaxiska världen betonar de till skillnad från Sverige en viktig beståndsdel när det gäller tydlig och klar kommunikation och det är den rent visuella läsbarheten. Jodå visst brukar vi prata om underrubriker, styckeindelning och punktlistor i Sverige, men om man som USA har en stor population som är lågutbildade gäller det att ta till större grepp, exempelvis horisontella linjer, tonade plattor, färger, ikoner och faktarutor. Här har vi en hel del att lära.

I september 2015 arrangeras en internationell konferens i Dublin. Siktar du på att åka? Gör sällskap med oss i så fall. Vi lär bli åtminstone 5-10 svenskar som åker.

Hur går man med i internationella föreningar?

Du behöver inte vara medlem i någon organisationerna för att gå på konferens, men är du medlem har du säkrat att du inte missar något spännande event. Dessutom får du en massa andra fördelar och medlemsavgifterna är verkligen inte höga.

Gå med i Clarity om du arbetar med det juridiska språket. Clarity är ett nätverk bestående av jurister och andra som arbetar med juridiskt språk. Clarity anordnade alltså den senaste konferensen i Antwerpen och brukar organisera en ny vartannat år. De senaste har varit i Washington DC 2012, Lissabon 2010 och i Mexiko 2008. Clarity har ca 600 medlemmar från världens alla världsdelar och det finns fler anledningar än konferensen att gå med. Det finns en svensk avdelning som i och för sig inte är så jätteaktiv, men det fina med nätverket är att medlemmarna själva kan ta initiativ till aktiviteter, möten och rundabordssamtal. Clarity ger också ut en tidskrift Clarity Journal som kommer i brevlådan två gånger om året. Jag själv är svensk representant för Clarity så kontakta mig om du vill bli medlem eller gå direkt via Claritys webbplats.

Gå med i Plain om du arbetar kommunikation, användbarhet, dokumentdesign eller språkvård. Plain har sitt säte i Kanada men har medlemmar från hela världen. De har också ett livligt diskussionsforum där det diskuteras läsbarhet, språkriktighet, begriplighet och texter så att det står härliga till. Du ansöker om medlemskap på Plains webbplats.

See you in Dublin!

Svenskt terminologiarbete är hotat när TNC mister statsbidrag

Språkvetare har kanske inte för vana att lusläsa siffrorna i regeringsbudgetar, men just nu sitter många av oss och stirrar häpet på regeringens förslag att skära ner Terminologicentrum TNC:s statsbidrag. Från drygt 4 miljoner till knappt 300 000 från och med 2016. Det är anmärkningsvärt och motiveras bara med något luddigt om att regeringen vill finansiera "prioriterade satsningar". TNC är i chock, Språktidningen är i chock, jag är i chock. Vad kommer att hända nu?

Ja, vad innebär den här besparingen? Idag fungerar TNC som ett nationellt centrum för terminologi och fackspråk. Det är oerhört viktigt för att vi ska kunna ha enhetliga och konsekventa facktermer. TNC är ingen myndighet men är beroende av statsbidrag för att kunna fungera som ett terminologicentrum. Utan TNC stannar terminologiarbetet – de svenska fackspråken kommer att få det mycket svårare att utvecklas, myndigheternas ansvar för terminologi enligt språklagen blir svårare att nå och Rikstermbanken läggs ner. Bland annat.

Kan någon ens föreställa sig ett liv utan Rikstermbanken? Kan någon förstå vad det här kommer att innebära för fackspråksarbetet – kaos, förvirring och en stor brist på svenska termer! Ska myndigheterna börja blunda för språklagen? Hur kommer terminologiutbildning att se ut i Sverige, kommer det ens att finnas?

Jag hoppas att det hela handlar om ett korrekturfel eller missförstånd, eller är en del av en stor och fantastisk plan för framtidens terminologiarbete som regeringen kommer att avslöja imorgon. Inte kan vi väl bara lägga ner något så viktigt som centralt terminologiarbete? Nej, det är omöjligt!

En dammodell av normen?

Förra veckan var jag och två kollegor på Region Värmlands konferens Schyst. Temat för dagen var jämlik och jämställd kommunikation (precis som det senaste Språkbrevet och Språkpodden från oss på Språkkonsulterna), med många intressanta infallsvinklar på hur texter och bilder kan vara inkluderande - men även rejält exkluderande och normerande.

Som alltid när jag har lärt mig något nytt är ögonen extra öppna, jag drabbas av den selektiva perceptionen. Och en morgon fastnar jag för den här reklamen:

Vi ser alltså en jacka som är i dammodell. Och ett par svarta byxor. Det står inte om de är för herr eller dam, men de "finns även i dammodell". Underförstått är alltså att när det inte står något, så är det en herrmodell. Hmm. Jag konstaterar att jag är rätt så känslig och bläddrar vidare.

Men efter ett par sidor dyker det upp mer reklam och jag får vatten på min kvarn: det outtalade, normen, verkar vara herrmodeller. Eller? Kolla på pjäxorna i mitten. Det finns en "dammodell" - och en "årsmodell"! Den kanske är för både dam och herr? Men de är ju så noga med att skriva  "unisexmodell" på de övriga plaggen ...

Fast det kanske inte är så mycket att haka upp sig på? Kanske ser jag detta för att jag är extra uppmärksam just nu? Kanske. Men jag kommer inte ifrån den gnagande känslan att dessa småsaker är delar av ett större mönster. Vad tror du?

Nyfiken på var jag blev så känslig? Läs mer om konferensen Schyst!

Trender som skapar ord och ord som skapar trender

Selfie - årets nyord 2013

Varje år dammsuger Språkrådet texter efter nya ord och sammanställer dem i en lista. I 2013 års lista förekom ordet selfie, vars användning ökat lavinartat på såväl sociala medier som i tidningstext. Ordet har rentutav haft sådan genomslagskraft att Oxford Dictionaries utsåg selfie till årets nyord 2013 i sin listning.

För den som har missat det, så är en selfie ett självporträtt – eller en egobild om man så vill – avsedd för att läggas upp på sociala medier. Den är ofta tagen på armlängds avstånd eller i en spegel, och inte så sällan ur en mycket fördelaktig vinkel.

Diskussionerna kring selfien är många och högljudda. Är selfie-trenden ett positivt och sunt sätt för personer att själva ta makten över hur de blir beskådade, och att ta plats på sociala medier på egna villkor? Eller handlar det om en egocentrerad form av uppmärksamhetssökande som är kännetecknande för en generation med sig själva i fokus? Oavsett vilket så tycks selfien vara här för att stanna, och har dessutom gett upphov till en massa andra nyord.

Selfien ynglar av sig

Den språkintresserade kan lätt få fram siffror på hur ett ords användning ökar över tid, men med selfien kan vi dessutom se populariteten på ett annat sätt: ordet smittar av sig! Om man är en grupp som tar en egobild så är det numer en ussie – kanske för att man vill undvika att kalla det för en groupie? Om du tar en skrytig bild på din bokhylla och lägger ut i sociala medier så är det en shelfie. Om du lyckas fånga en ekorre på din egobild så har du åstadkommit en squelfie. Och häromdagen såg jag min syster i Åre lägga upp en egobild - självklart en fjällfie!

Här är en liten lista på de selfierelaterade ord jag ramlat över på senaste, vilken är din favorit?

Beardie - skäggselfie

Feetfie - egobild på fötter

Fjällfie - selfie med fjällbakgrund

Mamfie - selfie med barn

Nailfie - nagelselfie

Poofie - selfie tagen på dass

Shelfie - skrytig bild på egna bokhyllan

Squelfie - selfie med ekorre

Ussie - gruppselfie

Slutligen: Låt oss inte glömma de ordvitsiga selfie-homofonerna!

Cellfie - selfie i fängelsemiljö, alternativt tagen i mikroskop

Selphy - selfie bredvid stor printer

Sälfie - selfie med säl

En chattrobot har klarat Turingtestet! Eller?

Så här i semestertider lyssnar jag ikapp på mina poddradioprenumerationer, bland annat Vetenskapsradions veckomagasin. Där kunde man i mitten av juni höra om att ett datorprogram klarat Turingtestet (en chattrobot kallad Eugene Goostman). Turingtestet handlar förenklat om huruvida man kan kalla en maskin intelligent eller inte. Och den här chattroboten har, vid en tävling i London, lyckats övertyga 33 procent av en jury att de pratat med en människa under en fem minuter lång chatt. Och därmed klarat Turingtestet.

För mig som språkintresserad låter det ju spännande. Mänsklig kommunikation är otroligt komplex och vi är väldigt känsliga för kommunikativa konstigheter. Att med ettor och nollor få en maskin att behärska detta – ja, det låter nästan omöjligt.

Och gräver man vidare i nyheten om chattroboten som klarade Turingtestet så verkar det som att vi får vänta ett tag till på att det omöjliga ska ske. Många har varit kritiska till omständigheterna när testet genomfördes. Skaparna av Eugene Goostman har nämligen tagit något utav en genväg genom att ge Eugene en persona som en 13-årig pojke från Ukraina. Eftersom testet är att chatta på engelska så kan en del konstigheter alltså förklaras av att det inte är Eugenes förstaspråk, och eventuella kunskapsluckor och nyckfullheter kan förklaras av hans ålder.

Computer Sweden har chattat med Eugene och lagt upp konversationen till allmän beskådan. Läs och fundera över om du skulle ha trott att det var en ukrainsk 13-åring. Jag vill gärna tro att jag inte skulle gå på något sånt här:

CS: Busy day?
EG: Oops! I don't have an answer... It might have been stolen by malicious android!

Snart är det måndag!

Håll utkik på bloggen på måndag! Då presenterar vi en glad nyhet för dig som gärna avnjuter semestern från hängmattan, lyssnandes till sommarvärdarnas prat. Vi förgyller sommaren med en språklig godbit som passar perfekt för lata sommardagar.

Konsten att gömma ett Språkråd

För en tid sedan fick Språkrådet en ny webbplats. Eller snarare: infogades i en annan webbplats – den som tillhör Institutet för språk och folkminnen (Sofi). Förändringen har varit mycket omskriven, både innan och efter att den genomfördes. Här kommer ytterligare några iakttagelser och funderingar.

För oss som jobbar i språkbranschen är det en bekant historia. I mars 2012 fick vi veta att Språkrådets dåvarande chef Lena Ekberg hade sagt upp sig efter interna stridigheter. En skandal i Språkvärlden! Historien som sipprade fram var denna: Sofi:s generaldirektör Ingrid Johansson Lind hade redan 2010 bestämt att myndighetens olika webbplatser skulle samordnas. Det handlade om två olika sajter: sofi.se och sprakradet.se. Beslutet möttes av motstånd och protester från de som ansåg att en sådan omorganisation hotade Språkrådets genomslagskraft, och ville att Språkrådet skulle få behålla sin egen primära webbadress. Men så blev det alltså inte, och Lena Ekberg slutade i protest.

Webbplatsen som symbol för organisationen

Det kan låta dramatiskt att säga upp sig på grund av en webbplats. Men webbplatsen och dess adress var mest en symbol för tvisten om Språkrådets ställning inom myndigheten. För Språkrådet är ingen egen myndighet, utan en del av Sofi sedan 2006. Syftet med att sammanfoga webbplatserna var att organisationen skulle framstå som enad, i stället för att Språkrådet sågs som en "myndighet inom myndigheten". Det låter inte som en orimlig tanke, eller hur?

Det Ekberg oroade sig för var omorganisationen skulle försämra Språkrådets makt att agera självständigt. I en intervju med Språktidningen 2012 sa hon:

"Vårt varumärke är ett inarbetat begrepp och vi är jätterädda om det. Det är viktigt att vi även i fortsättningen kan vara en tydlig röst i språksamhället. Då måste vi synas och försöka ta den platsen."

Till saken hör alltså att Språkrådet hela tiden varit mer känt än resten av Sofi. Språkrådgivning och språkvård är helt enkelt något som intresserar en större målgrupp än dialektarkiv, gamla inspelningar och andra folkminnen. Sorgligt kanske, men sant. Självklart fyller alla myndighetens delar viktiga funktioner, och troligtvis fanns det en tanke att göra fler människor uppmärksamma på Sofi:s övriga verksamhet, genom att göra den synlig för de som besöker Språkrådet. Det borde inte vara omöjligt att åstadkomma utan att samtidigt gömma Språkrådet.

Den nya webben och den enade myndigheten

Så hur blev det? Den nya webbplatsen, www.sprakochfolkminnen.se lanserades den 23 april. På startsidan möts du nu av ett meddelande om nylanseringen, och skillnaden mot förut. I sidans toppmeny finns tre flikar: Språk, Folkminnen och Om oss. Den som är ute efter språkrådgivning, Klarspråkstestet eller något annat som tidigare fanns på Språkrådets egen webb, klickar sig säkert utan tvivel vidare till Språk. Väl där finns en ny meny med val som Språkrådgivning, Minoritetsspråk, Dialekter och Klarspråk. Det är tydligt vad du kan hitta här – ingen försämring mot tidigare.

Men en sak är markant: på startsidan för Språk syns Språkrådets namn ingenstans. I ingressen syns sidans avsändare som ett "vi":
Vi arbetar med språkvård och språkpolitik och följer svenskans och minoritetsspråkens utveckling i Sverige. Dessutom ger vi råd i språkfrågor och håller föredrag om exempelvis språkvård, klarspråk, dialekter och namn. I vårt språkarbete ingår forskning och svenskt och nordiskt samarbete. Vi ger också ut böcker och tidskrifter inom våra ämnesområden.
För att förstå vem som ligger bakom detta "vi" får du lita till sidans URL (adressen) och den logga som ligger i topp, som säger att du befinner dig hos Institutet för språk och folkminnen.

Klickar du på språkrådgivning i menyn är det samma sak som på startsidan: en ingress med "vi" – inget omnämnande av Språkrådet. Här finns en kontaktlista med mejladresser: samtliga med domännamnet sprakochfolkminnen. Det är bara ute i högerspalten som du kan ana något annat: en hänvisning till Språkrådet på Facebook och en till Språkrådet på Twitter. Namnet Språkrådet är alltså inte totalt utplånat. Men för den som inte känner till Sofi:s organisation är hänvisningarna otydliga; det framgår faktiskt inte om länkarna leder till sidor som är kopplade till Sofi, eller om det är andra aktörer du kommer att hamna hos om du klickar. Det saknas en presentation av Språkrådet och dess relation till Sofi.

Men helt omöjligt är det inte att hitta svaret. Den enträgne söker sig kanske till toppfliken Om oss. På den sidan, under rubriken Organisation kan du läsa:
Verksamheten hos Språkrådet, myndighetens språkvårdsenhet i Stockholm, är huvudsakligen inriktad på språkrådgivning, föreläsningar, utgivning av språkböcker och språkpolitik.
Här får du alltså en presentation av Språkrådet. Förklaringen kommer visserligen som en bisats (eller rättare sagt ett inskott) men den finns där. I sidans ingress (som kanske är det enda den otåliga mottagaren läser) nämns dock enbart Institutet för språk och folkminnen.

Innan den uppmärksamme hävdar att jag har inte varit helt ärlig, måste jag göra ett tillägg: Språkrådet omnämns faktiskt på varje sida. Under rubriken Om myndigheten kan vi läsa:
Institutet för språk och folkminnen arbetar med att öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, namn, folkminnen och andra immateriella kulturarv i Sverige. Ansvaret för språkvårdsarbetet ligger i huvudsak på Språkrådet.
Den här presentationen ligger i "sidfoten", längst ner, och följer med oavsett vilken sida du befinner dig på inom webbplatsen. Men ärligt talat – hur många bläddrar så långt ner? Läsaren på nätet är uppgiftsorienterad och söker information i rubriker, ingresser och i länkar. Inte i sidfötter.

Ett undangömt Språkråd 

Resultatet av omstruktureringen av webben är att Språkrådet till synes ätits upp av Sofi. Jag kan inte uttala mig om hur den konkreta organisationen av verksamheten har påverkats (jag tycker att den fortfarande verkar fungera bra). Men när det gäller webben är förändringen markant. Det finns en ny avsändare, en annan röst. Det ger onekligen ett enhetligt intryck. Men det är inte oproblematiskt:

• För det första är det otydligt när en vill hänvisa personer till webbplatsen.
  Jag som utbildar i språk nämner gärna Språkrådet, men att göra det och sedan skicka personer till en sida där Språkrådet knappt syns är inte bra; det motsäger den tydlighet jag själv förespråkar. Att varje gång behöva förklara varför webbplatsen ser ut som den gör känns inget vidare. 
• För det andra går Sofi nu miste om den pondus Språkrådet har som aktör. Det vill säga precis vad Lena Ekberg befarade. Man har gömt undan det varumärke som byggts upp sedan Nämnden för svensk språkvård grundades 1944. Den som tidigare sökt upp Språkrådet för rådgivning kan nu fråga sig: "Är jag på rätt ställe? Är Institutet för språk och folkminnen lika kunniga och pålitliga som det Språkråd jag är van vid?"

Det kanske mest uppseendeväckande med det hela är att det går helt emot det löfte Ingrid Johansson Linds gav för två år sedan:
"Språkrådet har legitimitet, ett starkt förtroende och förekommer mycket i medierna. Det är otroligt positivt och det är precis så vi vill att det ska vara. Språkrådet kommer fortfarande att ha möjligheter till egen profilering. Vi ska inte försämra varumärket eller göra det mindre synligt."

Jag vet inte om Johansson Lind ljög om sina intentioner, eller om hon helt enkelt har misslyckats. Men faktum kvarstår: Sofi har gömt Språkrådet. Och det är väldigt, väldigt synd.

Vad tycker du om Sofi:s nya webbplats? Ta chansen att uttrycka dina åsikter i deras enkät. 

SL-doge kan konsten att synas i reklambruset

Här i Stockholm annonserar SL just nu om sin sommarbiljett som gäller från den 1 maj. Men de har tagit begreppet mottagaranpassning, gett det något hallucinogent och tagit ett smalt internetfenomen med galet språk för att berätta om sin fantastiska sommarbiljett. Förstår du referensen i annonsen?

Bild från Tumblr

Om du förstår den är du antagligen i 20-årsåldern och hänger mycket i sociala medier som Tumblr och Twitter. Det handlar om ett internetfenomen, ett meme, som kallas doge och uppstod 2012. Bilden på den sneglande shiba-hunden med tankar på usel engelska skrivna i typsnittet comic sans med grälla färger har spridits otroligt flitigt, framför allt under 2013. Roliga exempel är Dogei Lama, konspirationsdoge, pilotdoge, Dogge Doggelito-doge och Independence Day-doge. Och SL är inte det första företaget som leker med memet - sök bara på "doge meme" på Youtube! Doge har lämnat ett sådant avtryck att den till och med har namngett en egen virtuell valuta, Dogecoin.

Bild från imgur

Men trots att doge har blivit ett sådant fenomen är det fortfarande för smalt för att majoriteten av SL:s resenärer ska förstå annonsen. I en intervju i Metro (givetvis skriven i comic sans) menar SL att det inte gör så mycket - de som känner till doge tycker att annonsen är kul, de som inte förstår vad det handlar om förstår ändå den viktiga informationen längst ner. Och oavsett om resenären känner till doge eller inte stannar hen upp och tittar lite extra noga på shiban med SL-kort eftersom det är en sådan udda annons. Kanske tar ett kort och sprider i sociala medier. Kanske läser om biljetterbjudandet tillräckligt många gånger för att bli köpsugen. Kanske skriver ett blogginlägg och sprider annonsen gratis. Bravo, SL.

Juridiskt språk i förändring?

Många är vi som förknippar det juridiska språket med svåra ord och onödigt krångliga formuleringar. (Det är inte för inte som Svarta listan togs fram...) Men så måste det inte vara! Vi språkkonsulter jobbar hårt för att göra begripligt språk till en självklarhet på alla områden. Och vi är inte ensamma!

Nu går Jönköpings tingsrätt går i bräschen för ett enklare juridiskt språk. Under de kommande veckorna kommer de att intervjua personer som har fått sina domar upplästa för sig, och utreda vad som gör att någon förstår domen eller inte. Syftet är förstås att på sikt öka begripligheten i domarna. I just det här projektet handlar det  alltså om muntliga domar, men man kan ju hoppas att undersökningen och förbättringarna kommer att leda till förändring även av skriftspråket.

Som juristen Dona Hariri poängterade i en intervju i P3 i dag: "Juridik i sig är inte komplicerat alls; det går att bryta ner i små delar och förenkla avsevärt." Det handlar om att våga släppa taget om de gamla traditionerna och se vikten av att vara begriplig för att vinna förtroende.

Om du vill veta HUR du kan skriva både juridiskt korrekt och begripligt, eller om du bara är nyfiken på hur det juridiska språket håller på att utvecklas, tycker jag att du ska passa på att anmäla dig till Språkkonsulternas after work på måndag. Där blir det kunskap och konkreta tips, mingel och pinxtos. (Vet du inte vad pinxtos är? Ytterligare en anledning att komma!)

Kökkenmödding - skräp med gamla anor

Vet du vad en kökkenmödding är?

Det visste inte jag, fram tills i söndags. Ordet kom upp när jag pratade med mina föräldrar, som hade tittat på Smartare än en femteklassare kvällen innan. De berättade att Christer Fuglesang hade åkt ut för att han inte visste vad kökkenmödding var. (Om femteklassarna visste förtäljde inte historien.) Mina föräldrar var förvånade, eftersom ordets betydelse var självklar för dem. (Jag var mindre förvånad över Christers okunskap, och i stället lite glad att jag var i gott sällskap.) Men jag ville förstås inte förbli okunnig, så jag letade upp svaret, och kan nu dela med mig till dig:

En kökkenmödding är en avfallshög från stenåldern, som innehållet köksrester som benbitar och skaldjursskal. Ursprungligen är det en arkeologisk term. Den började användas på 1850-talet, när man gjorde utgrävningar och fann sådana avskrädeshögar bland rester av boplatser. Ordet har också fått en överförd betydelse, där det står för röra eller något som är stökigt i allmänhet. När jag frågade runt bland bekanta var det många som kände till ordet i den betydelsen, men som inte hade koll på det arkeologiska ursprunget.

En rolig språklig detalj är ordets uppkomst och spridning: det kommer från danskans køkkenmødding (som betyder just köks-avfallshög*) men används också i många andra språk, där det har kommit in via direktlån. Via Wikipedia hittar jag det till exempel på spanska  och på indonesiska! I andra fall har ordet översatts, som i engelskans kitchen midden (ofta bara midden), där midden alltså har skandinaviskt ursprung. Så nu kan du utan bekymmer säga till dina engelskspråkiga vänner: 

"A kökkenmödding is what's left when you've eaten a smorgåsbord."

* Bonusinfo för dig med ett ohämmat etymologiskt intresse: danskans mødding kommer i sin tur från ordet møg, som är detsamma som (natur)gödsel. En hög med møg blev alltså en mødding. Gissningsvis utvecklades ordets innebörd efterhand till att omfatta även högar med andra sorters avfall - till exempel matrester. Ordet møg finns också på svenska, i form av det skånska mög - som betyder just skit. En svensk översättning av kökkenmödding skulle alltså kunna vara köksmög!

Stimulera ditt ordförråd under påskresan

Bara så att du inte blir besviken: Det här inlägget handlar inte om hur du kan bygga ut din arsenal av svordomar gentemot dina medtrafikanter. Ibland behövs det visserligen kraftord, men för det mesta är ju alla trevliga, och då kan man ägna tiden åt annat. 

Jag vill i stället tipsa om en lek, en lättsam språklig utmaning som passar jättebra under längre bilresor. Själv lärde jag mig den som barn. Den var då ett tävlingsinslag i ett nöjesprogram på tv, kanske var det Razzel eller något halvmossigt caféprogram. Någon annan som minns?

Enkelt och roligt - ensam eller tillsammans

Så här går det till: När du ser en bil, så ska du snabbt komma på ett ord som innehåller de tre bokstäverna på registreringsskylten. Det finns bara två regler:

1. Ordet måste börja med den första bokstaven på skylten.
2. Du måste behålla ordningen på bokstäverna - men du kan lugnt plocka in hur många bokstäver som helst mellan och efter dem.

Du kan välja att fördriva tiden ensam, eller tävla mot någon i ditt sällskap. Leken funkar både för dig som kör och för dig som är passagerare. Dessutom kan du ju fnula vidare när du cyklar, när du väntar på bussen, när du promenerar ... ja, alltid, egentligen. Det enda kravet är förstås att det passerar bilar då och då.

Okej - 175-åring med mytomspunnet ursprung

Det finns så mycket att fira när man är språkfantast. I fredags var det Grammatikdagen, och i söndags var det dags för födelsedag: ordet "okej" fyllde 175 år.

Hurra på födelsedagen!

Nåväl, födelsedag är väl en sanning med modifikation. När ett ord föds är ju faktiskt svårt att säga. Men i språksammanhang brukar man ofta räkna ords ålder från den tidigast kända skriftliga källan. När det gäller "okej" var det ett nummer av den amerikanska tidningen The Boston Morning Post från 1839. Då stod det i en artikel att något var "o.k.", med det förklarande tillägget "all correct".

Födelseort: okänd

Vi vet alltså att "o.k." förekom i tryck första gången för 175 år sedan. Och att det då uppenbarligen användes i Boston. Men varifrån kom det egentligen? Det är många som gör anspråk på ordets ursprung, ska ni veta.

Kanske kom "o.k." faktiskt från USA, och var en av de ordlekar som enligt flera källor var vanliga på 1830-talet? Det sägs ibland bygga på en humoristisk omskrivning av "all correct": oll kurrekt.

Jag har även hört den mindre sannolika förklaringen att uttrycket kommer från amerikansk krigsrapportering, och då var en omskrivning av "0 killed" (där zero uttalas som ett o): inga har stupat, allt är okej.

Men enligt Wikipedia kan "o.k." även ha europeiska rötter: det kan vara en förkortning av det grekiska "ola kala", som fritt översatt betyder "allt är bra".

Eller är det tyskarna som är upphovet? En annan förklaring är att uttrycket kommer av en tysk tryckeriterm som följde med tyska arbetare över Atlanten: ohne Korrektur ("utan ändringar") vilket då skulle betyda att texten  inte kräver några åtgärder. Den är alltså okej.

Den lustigaste förklaringen jag känner till snappade jag upp i Tyskland. Där sa någon att ordet föddes i en tysk bilfabrik (troligen Volkswagen). Där hade en mycket flitig kontrollant arbetat, vars signatur kom att bli likställd med god kvalitet. Hans namn? Otto Kaiser.

Vad tror du om utsprunget till o.k.?

Har du hört någon annan förklaring till detta spridda och användbara uttryck? Dela gärna med dig i en kommentar här i vår blogg!

Till dig som inte gillar grammatik

I dag är det Grammatikdagen. Hurra för grammatiken!

Det här inlägget tillägnar jag dig som inte gillar grammatik, som kanske har diffust obehagliga minnen av skolans språklektioner, med starka verb, adverb, predikatsfyllnad, komparativer och sånt. Min önskan är att dagen i dag får bli en påminnelse till dig (och till alla onyanserade språkpoliser): alla kan grammatik.

Du är en stjärna på grammatik

Glöm alla misslyckanden. Du kan grammatik. Du använder den när du skriver och pratar, den är ett system, en struktur, en form som gör att du kan förmedla dina tankar. En del kallar detta system för "inre grammatik". Du tänker nog inte ens på den. Och lugn, du behöver inte kunna sätta ord på den.

När du säger eller skriver "fel" är det självklart inte för att du vill göra fel, utan för att du tycker att det låter rätt - det du säger följer din inre grammatik.

Men vi språkbrukare är inte alltid överens om den inre grammatiken, som professor Lars-Gunnar Andersson någon gång uttryckte det i P1:s Språket. Och det är då det kan uppstå problem i kommunikationen - men inte nödvändigtvis för att vi inte förstår varandra, utan lika ofta för att vi irriterar varandra.

Grammatikboken är ett konstverk

När någon inte håller med om din inre grammatik hänvisar hen säkert till den grammatik som är mer känd: den som är nedskriven i grammatikboken. Den kan nämligen ses som normen. Men den är egentligen bara ett försök att fånga allas inre grammatik, så som den yttrar sig när vi använder språket.

Jag brukar tänka på grammatiken i grammatikboken som en karta, eller kanske ett konstverk: ett försök att avbilda verkligheten.

Att inte kunna sin grammatikbok betyder inte att man inte kan sitt språk. Alla kan använda språket - precis som de flesta kan skissa en karta, rita en streckgubbe och någorlunda få till en regnbåge på ett papper. Det kan visserligen bli mer eller mindre likt verkligheten, och mer eller mindre korrekt utifrån den rådande läran, men visst kan vi - och visst förstår de andra oftast vad vi vill visa?

När den inre grammatiken inte räcker till

Det är egentligen först när du blir osäker på om du når fram med dina bilder och ditt budskap som du behöver fundera på hur du uttrycker dig.

När det gäller kartor kan du då fördjupa dig i skalenlighet och vedertagna kartsymboler, i målning kan du läsa perspektivlära, lära dig att blanda färger och ta reda på hur olika nyanser uppfattas tillsammans.

På samma sätt kan du utveckla dina möjligheter att uttrycka dig med språket. Då (och först då) kan det vara nödvändigt att vända dig till grammatikböcker. Ett av skälen är att när du lär känna normen, så kan du också bli medveten om vad det innebär att bryta mot den - sedan kan du ändå själv välja vilken grammatik du vill följa.

Grönt ljus för grön bok!

Visste du att den efterlängtade nya utgåvan av Gröna boken har kommit nu? Här på kontoret jublade vi när vi såg det! 

Gröna boken innehåller Statsrådsberedningens riktlinjer för författnings­skrivning (Ds 2014:1) och är intressant läsning för alla som skriver och granskar författningar - även om den i första hand riktar sig till dem som sysslar med författningsskrivning i Regeringskansliet. 

Avsnittet som handlar om språk är matigare i den här utgåvan jämfört med den förra, som kom 1998. Den allra första utgåvan kom 1969.

Grammatikens månad är här!

Nu är det mars, vilket som vanligt(!) innebär grammatikmånad på Pratbubblor.

Den 21 mars infaller Grammatikdagen, och som uppladdning tänker vi de kommande veckorna pedagogiskt presentera några olika grammatiska begrepp, och diskutera underfundigheter och underligheter på området.Du kan förvänta dig allt mellan himmel och morfem (men inte så mycket ordklasser, för det bloggade vi om förra året)!

I år är Grammatikdagen större än någonsin, med firanden i hela landet – från Lund till Luleå. Program för de öppna evenemangen och mer information finns på Grammatikdagens egen webbplats. Där kan du också testa dina kunskaper i årets grammatikkviss.

Är det något särskilt du vill att vi ska blogga om? Lämna gärna en kommentar, så ska vi försöka!

En internationell språkkonsultutbildning

Sedan några år tillbaka har en avdelning inom International plain language working group arbetar för att ta fram en internationell påbyggnadsutbildning som tillsammans med studier i det nationella språket ska ge en utbildning som ger goda kunskaper i att arbeta med att förenkla och göra språk begripligt för den tänkta mottagaren. Nu finns utbildningen som pilot. I piloten finns inga formella förkunskapskrav utan antagningen sker efter en bedömning av intresse och erfarenhet. Utbildningen är en online-utbildning och genomförs under 12 veckor. Det ska bli så spännande att få utvärderingarna och följa utvecklingen av den nya utbildningen.

Hittills bara i Sverige

Språkkonsultutbildningen vid Stockholms universitet har funnits i 35 år nu. Sedan några år tillbaka finns utbildningen även i Umeå och Göteborg. Och i höstas startade den också i Lund. Men där har det varit stopp - utanför Sveriges gränser har det aldrig funnits en liknande utbildning. När vi på Språkkonsulterna åker på internationella konferenser blir folk alltid lite avundsjuka på just vår gedigna utbildning i begriplighet, stilistik och klarspråk.

Språket är inte allt

För ett tag sen chockades Språksverige av nyheten att radioprogrammet Språket i P1 byter ut både programledare och språkexpert (duon Anna-Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson, som har lett programmet i många år.) Tråkigt tycker många, spännande tycker andra. Här på kontoret blev vi förstås extra glada när vi fick veta att en av de nya språkexperterna som ska ersätta Lars-Gunnar är en språkkonsult! Ylva Byrman får vi höra första gången i morgon, tillsammans med den nya programledaren Emmy Rasper. Missa inte det, kl. 13.35 i P1!

Om det nya Språket inte skulle falla dig i smaken – eller ge mersmak – finns det faktiskt fler vågburna språkprogram att ratta in:

• Ordkommissionen
  Ingen förvånas väl när jag berättar att det fyndiga namnet är fött ur studenthumor? Det är studentradion i Uppsala som ligger bakom Ordkommissionen, som hade premiär i januari. Programmet sänds varannan onsdag och går även att lyssna på online. I premiäravsnittet avhandlades bland annat hur man definierar ett språk, och så gjorde man en djupdykning i australiska språk. Du hittar alla avsnitt på Ordkommissionens blogg.
  
• Språkkollen
  Att Sveriges Radio hade ett annat språkprogram än Språket upptäckte jag så sent som för några veckor sedan. Språkkollen sänds i P4 Värmland, men går förstås att lyssna på på webben också. I programmet svarar Tove Andersson – även hon språkkonsult – på lyssnarnas språkfrågor. Varför inte kolla in vad värmlänningarna har för språkliga spörsmål?

Förlåt, semikolonet!

Igår var det din dag, kära semikolon, och jag glömde bort det. Jag ber verkligen om ursäkt. Jag hoppas att du kan acceptera en gratulation så här lite i efterskott.

Du har funnits i femhundra år; du är verkligen värd all uppmärksamhet. Född av typografen Aldo Manuzio, pinad och missförstådd av miljoner skrivande människor genom seklerna, men också skickligt använd och utnyttjad av många goda stilister.

Din uppgift i livet har varit att skilja huvudsatser åt när din kusin kommatecknet varit för svagt och din syssling punkt för stark. Du skiljer åt, men knyter samtidigt samman. (Du har ju också extraknäckat som avdelare av grupper i uppräkningar, men det är det inte många som vet.)

Jag hörde en gång en lärare på universitetet som sade att varje människa bara har rätt att använda dig fem gånger under en hel livstid, så vi måste vi göra det med andakt och stor urskillning.

Länge leve du, semikolonet! Du har anor, du är vacker, du förtjänar vår respekt och uppskattning!

Frunch och brunch

Var du ute och brunchade i helgen? Eller föredrar du att säga frunchade? Även om du aldrig har hört det senare kan du säkert lista ut att det är samma konstruktion som brunch fast med svenska beståndsdelar: frukost + lunch istället för breakfast + lunch.

Ordbråk om frunch

Jag  läste häromdagen på Språkrådets webbplats att hamburgerkedjan Max hade  lyckats varumärkesregistrera ordet frunch och att de fram till nu hade bråkat med andra restauranger för att de använt ordet i sin marknadsföring. Nu har Max tydligen tagit sitt förnuft till fånga och lägger ner vapnen.

Och att företagens jurister ibland bråkar om småsaker är inget ovanligt. Språkrådet hade ju själva tjafs med Google om ordet ogooglebar för ett år sedan och på Språkkonsulterna fick vi för några år sedan påstötning från Centrum för lättläst om att byta ut namnet på en fil (!) som hette lattlasttjansten.html. Men historien har gång på gång visat att man inte kan hindra andra från att använda ord som finns i allmänspråket.  

Frunch kom och gick, och kom igen

Det är faktiskt lite konstigt att PRV lät Max varumärkesregistrera frunch så sent som 1983. Varumärkeslagen tillåter ju inte att registrera ord som finns i allmänspråket och som är allas egendom. Och frunch har definitivt varit en del av allmänspråket. Jag minns tydligt att vi använde ordet friskt redan på 70-talet. Då var företeelsen helt ny, både i USA och i Sverige. Det blev snabbt en modeföreteelse, men den klingade av när nyhetens behag lagt sig. Sedan dess har jag inte hört vare sig brunch  eller  frunch användas i någon större utsträckning förrän företeelsen och ordet brunch blommade upp på nytt bland trendsugna storstadsbor för några år sedan. Och nu verkar det alltså vara dags för frunch igen. Välkommen tillbaka, säger jag!