Lättläst information inför valet

Åh, vad ska man rösta på egentligen? Vilket parti tycker att skolan är viktig och vilket tycker att arbetslöshet är dåligt? Så svårt! Ännu svårare blir det förstås om man av någon anledning har läs- och skrivsvårigheter och därför inte har någon möjlighet att plöja igenom partiprogrammen. Det kan bero på dyslexi, autismdiagnos, koncentrationssvårigheter, synproblem eller att man har ett annat modersmål än svenska. Men självklart ska även personer med läs- och skrivsvårigheter få en rättvis chans att lära sig mer om vad de olika partierna tycker.

Sju av riksdagspartierna* har tillsammans med Centrum för lättläst därför tagit fram lättläst valinformation. Där förklarar de väldigt enkelt vad de tycker i sina viktigaste frågor – jätteviktigt för den som har det behovet. På vissa ställen gör dock det förenklade språket att det blir luddigt och abstrakt, som i de här exemplen:

"Vi vill ha lägre skatt på arbete och på sådant som är miljövänligt." (Centerpartiet) Vad är "sådant som är miljövänligt"?
"Vi vill ... göra förorterna bättre." (Miljöpartiet) Vad räknas som "bättre"?
"Vi vill ändra lagen så att det blir olagligt att ha sex med någon som inte tydligt visat att den vill ha sex." (Vänsterpartiet) Det kan bli svårt att hänga med i debatter om våldtäkt och samtycke och förstå att det var det Vänsterpartiet menade.

Politikerspråk lider i och för sig oftast av luddighet, lättläst eller ej!

De finns dock en del svårare ord i broschyren, som bistånd och hedersvåld. Men tack vare ordlistan längst bak går det att lära sig dem och förstå vad det handlar om. Det är ett mycket bra knep för att alla läsare ska kunna hänga med och samtidigt lära sig nya ord som de kommer att ha nytta av.

Broschyren finns både att beställa i pappersformat och att läsa direkt på nätet.

*Sverigedemokraterna ville inte bidra till lättläst valinformation.

Svårt språk = diskriminering?

Den 1 januari 2015 förväntas den nya tillgänglighetslagen träda i kraft. Vadå, säger du kanske, vi har ju redan massor med lagar som reglerar olika typer av diskriminering. Ja, det stämmer men det som är annorlunda med den här lagen är att den har ett rättighetsperspektiv. Lagen reglerar rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar att få vara delaktiga i alla delar av samhället. I praktiken innebär det att om en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att ett företag inte har tagit bort hinder kan företaget bli skadeståndsskyldig.

Rullstolar och krångelsvenska

Det enklaste exemplet är förstås funktionshinder som är fysiska och synliga: Om du är rullstolsburen och inte kan komma in på restaurangen på grund av en för hög tröskel kan du anmäla restaurangen för diskriminering. I alla fall om hindret är enkelt avhjälpt. (Här kommer väl prejudikaten att bestämma var gränserna går.) Det är lite svårare att exemplifiera med mindre synliga och konkreta företeelser som språk, men i förarbetena står uttryckligen att företag kan behöva tillhandahålla information med särskilt anpassade format som exempelvis storstil, daisy, lättläst eller klarspråk. Om jag ska försöka mig på en egen parallell med rullstolsscenariot skulle den se ut så här: Om du har lässvårigheter och kommer in på exempelvis försäkringsbolagets eller bokhandelns webbplats och inte förstår de krångliga konsumentvillkoren, trots att det skulle vara enkelt för företaget att skriva dem begripligt, så har du rätt till skadestånd för att företaget i onödan har hindrat dig från att förstå.
- Vi ska inte ha ett samhälle där människor med funktionsnedsättning utestängs på grund av att enkla åtgärder för tillgänglighet nonchaleras, säger integrationsminister Erik Ullenhag.

Inte bara myndigheter

Tidigare lagstiftning, till exempel språklagen (2009:600), har bara gällt myndigheter och statlig verksamhet. Men den nya tillgänglighetslagen innefattar alla samhälleliga verksamheter, alltså också privata företag, till exempel banker, försäkringsbolag, hamburgerrestauranger, bokhandeln, etc. De enda som är undantagna är företag med färre än 10 anställda. Det här är en stark markering från lagstiftaren att bristande tillgänglighet ska betraktas som diskriminering. Det är ett sätt att markera att självklara åtgärder inte ska ses som en gåva från goda givare utan en rättighet.

Hur påverkar det texter och webbplatser?

Det ska bli intressant att se hur lagen kommer att påverka vårt samhälle under kommande år och hur fallen  hanteras när personer som upplever sig diskriminerade anmäler företag till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Och var kommer domstolarna att dra gränsen och hur kommer de att sätta skadeståndsnivåerna? Men en sak är säker - lagen kommer att skapa debatt. Och både vi på Språkkonsulterna och våra kolleger på webbyråer och skrivbyråer kommer att få många nya kunder som vill ha hjälp att skriva klarspråk och göra webben tillgänglig. För när företagen väl har börjat tänka i de rätta banorna kommer de också att inse att tillgänglighet har en affärsmässig potential. Om de kommunicerar begripligt och gör webbplatsen tillgänglig så släpper de in nya kundgrupper. En ömsevinst, helt enkelt!

Läs mer i pressmeddelandet hos Regeringskansliet eller lagrådsremissen i sin helhet om du orkar. Och kom gärna med spontana synpunkter och diskutera här på Pratbubblor.

Över-maca inte

I gårdagens Computer Sweden blev jag uppmärksam på ett ord i deras ordlista: Over-Mac eller över-maca, som det blir på svenska. Ett kul bildligt ord som innebär att man förenklar något så mycket att det till slut blir mindre användbart.

Jag kommer att tänka på många så kallade lättlästa texter, t.ex. den här, som är så förenklade att informationen inte går att använda till något. Det blir bara värdelösa ord kvar.

Debatt om lättläst

I det nyutkomna numret av Språktidningen har Marie Jenevall och jag en debattartikel som sågar majoriteten av den lättlästa samhällsinformation som finns på webbplatser och i broschyrer idag. Myndigheterna och kommunerna har inte tillräckligt med kunskap om olika läshinder för att kunna göra en mottagaranalys. Texterna försöker därmed nå både mottagare med begåvningsnedsättning och mottagare som bara har läsproblem. Det får till följd att texterna blir för urvattnade och informationsfattiga för att egentligen fungera för någon målgrupp. Och den lättlästa sidan blir bara ett alibi för myndigheten att fortsätta skriva krångligt på sina övriga sidor. "Vi har ju lättläst text för dem som tycker att det är svårt med den vanliga texten."

Med anledning av Europeiska dyslexiveckan som hålls under nästa vecka vill vi vrida upp debatten lite. Det finns säkert många åsikter om det här bland våra läsare? Och vad säger de som beställer och de som producerar de flesta av de här texterna? Kommentera här eller diskutera på Facebook.