Bus eller godis?

På fredag är det halloween och sedan några år växer traditionen med barn som klär ut sig och går runt till grannarna och ber om godis (eller hotar med bus). Även om vi i Sverige kanske främst inspirerats av det amerikanska "trick or treat" så finns fenomenet i en rad länder. Så varför inte vara lite internationell i år och säga "bus eller godis" på några nya spännande språk?

• Norska: Knask eller knep?
• Isländska: Grikk eða gott? 
• Finska: Karkki vai kepponen?
• Tyska: Süßes oder es gibt Saures!
• Italienska: Dolcetto o scherzetto?
• Portugisiska: Doce ou travessura?
• Spanska: Dulce o truco?
• Franska: Farce ou friandise?
• Polska: Cukierek albo psikus?
• Iriska: Bob nó bia?
• Swahili: Hila au pipi?
• Indonesiska: Trik atau permen?
• Esperanto: Ruzo aŭ delekto?

Läs också Ingrids klargörande inlägg om vad som egentligen infaller när under alla helgons förvirrade helg.

Varför heter månaderna som de gör?

Av någon outgrundlig anledning så började jag häromdagen att fundera på varför månaderna egentligen heter som de gör. Det hade jag aldrig reflekterat över förut. Jag tror att jag kom och tänka på att september ju låter lite som ett räkneord, oktober likaså, och november och december också förresten. Men varför har i så fall inte alla månader namn som är ordningstal? Ingen ska få mig att tro att mars betyder tre och augusti åtta. Och förresten, vänta lite nu! - september är ju inte årets sjunde månad utan den nionde! Vad är detta för konstigt system?

Månadernas namn har vi enligt flera vederhäftiga källor på nätet ärvt från den  romerska kalendern, där alla månader hade namn efter ett ordningstal. Men bara en handfull av dessa månadsnamn har överlevt. Övriga månader har fått andra namn. Januari efter guden Janus, februari efter festen februa som hölls vid årsslutet (februari var från början årets sista månad), mars efter guden med samma namn och april efter ett snarlikt latinskt ord som betyder öppna - antikens folk tyckte att naturen "öppnade sig" när vårblommor och grönt började spira. Maj fick namn efter guden Jupiter, som också kallades Jupter Maius (den store). Juni fick namn efter guden Juno.

(Mycket riktigt så betyder inte augusti åtta, eller sex för den delen. Kejsar Augustus snodde månaden Sextilis och gav den sitt eget namn. Ryktet gör gällande att han dessutom gjorde månaden lite längre för att den skulle bli finare än Julius Cesars månad juli.)

Doms(s)öndagen - ord i almanackan del 8

Hösten kan kännas dyster och olycksbådande. Mörkret och höststormarna kan få den tappraste att tappa julsugen. Vilken tur att vi skrivande stund har lämnat detta elände bakom oss och är på väg mot den ljusare årstiden!

Det finns dock en mörkersöndag som jag alltid har sneglat lite nyfiket på. Det är söndagen före första advent - domsöndagen (eller domssöndagen). Och precis som ordspråket säger, så är det mörkast före gryningen - som får representeras av adventsstjärnorna i fönstren i det här fallet. Domsöndagen handlar nämligen inte om vilken dom som helst, utan om den YTTERSTA DOMEN. Du vet, när gud ska sitta i sin tron och döma var och en till hinsides himmel eller helvete utifrån hur de levat sina liv. Sitta till doms  över oss stackars syndare helt enkelt. Hu!

Men det är mest själva ordet som har känts spännande. Lite som det snarlika "domsaga". Om inte det retar fantasin så vet inte jag! Jag ser framför mig rysliga historier av Grimmska dimensioner, fulla av demoner, troll och andra väsen.

I själva verket är det förstås inte så spännande. Domsaga betyder samma sak som "domkrets", det vill säga det geografiska område som en domstol bestämmer över. Attunda tingsrätts domsaga består till exempel av kommunerna Danderyd, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Täby, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Vallentuna, Vaxholm och Österåker. Ordledet "saga" kommer från det fornnordiska "sagha". Och att det är besläktat med "säga" och "sägen" är väl inte så svårt att sluta sig till. Domsagan är alltså det område (den omkrets) där domstolen har något att säga till om.

Eftersom jag inte är särskilt kyrklig av mig, har jag dock inte undrat så mycket över hur det ska gå med den där yttersta domen. Svenska kyrkan har dessutom tagit udden av det dramatiska innehållet, och numera handlar domsöndagen om Kristi återkomst, inte i första hand yttersta domen.

Valborgsmässoafton - ord i almanackan, del 7

Idag, när råa isvindar viner runt knutarna känns valborgsmässoafton och studentsånger om våren ganska avlägsna. Men jag försäkrar att innan vi vet ordet av är det sista april och på Språkkonsulterna har vi då en av årets mest hektiska månader framför oss: maj!

Men namnet valborgsmässoafton då, undrar du. Tja, det är inte så spännande. Det kommer av ett tyskt helgon, Sancta Walburgh. Mig veterligen hade hon inget särskilt med våren att göra, utan det råkar bara vara så att hennes dag infaller den sista april då det är lämpligt att hälsa våren välkommen i vårt kalla land. Valborgsmässoeldarna tändes från början för att skrämma bort rovdjur och övernaturliga varelser innan tamdjuren släpptes ut på bete för första gången.

En språkligt intressant sak med valborg är studentsången som vi sjunger varje år. Den skrevs 1839 och språket känns idag helt omodernt.

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Och  nu skulle jag vilja ställa en fråga till Pratbubblors unga läsare: Varför lyder texten smälta ned och dö och inte smälter ned och dör? Och varför ligga ängarne och dansa källorne när himlen ler och solen kysser? Är det bara helt slumpmässigt eller finns det ett system bakom?

Jag kan avslöja att det finns ett system och att resterna av det försvann 1945, så det är inte så konstigt om språkkänslan för detta har försvunnit och allt bara verkar vara gammaldags för alla som är under 75 år.

Pingst - ord i almanackan, del 6

Jag föddes på pingstdagen, vilket alltid har känts lite speciellt och magiskt. Som pingstbarn vet jag hur vacker den tiden på året är. All grönska har kommit men är fortfarande spirande, vårvärmen går att lita på och för barn i skolan är det nästan dags för, eller har precis blivit, sommarlov. Det är inte konstigt att kyrkorna är fullbokade för bröllop under pingsten.

Men just ordet "pingst" är ingenting ett pingstbarn som jag har funderat över särskilt mycket, konstigt nog. Jag har bara tyckt att det är vackert. Ordet skvallrar inte det minsta om vad det skulle handla om - och bara det borde väcka nyfikenheten till liv! Vi vet att det är en kristen högtid, men eftersom väldigt få av oss firar den vet vi inte vad det är tänkt att vi ska fira. Sedan 2005 är annandag pingst inte ens en helgdag. Så vad betyder ordet pingst? Nu är det verkligen dags att reda ut det här.

Pingst är faktiskt en ganska intressant högtid när man börjar läsa på. Vi firar den till minne av att Jesus lärjungar blev uppfyllda av den helige anden och började tala i tungor, dvs. många olika språk de egentligen inte kunde. Att tala i tungor är ett tecken på att man blivit uppfylld av den helige anden. Eftersom de tack vare detta kunde profetera på många olika språk kunde de snabbt sprida sitt ord, så nästan 3000 människor döptes under denna första pingst. Det anses därför vara begynnelsen för den kristna kyrkan. I vår nutida kalender ligger pingsten på den femtionde dagen efter påsken, vilket faktiskt är anledningen till att det heter pingst - det kommer nämligen från "pentekoste", det grekiska ordet för "den femtionde". Den frireligiösa pingströrelsen kallas även för just pentekostalism.

Precis som den kristna påsken sammanfaller med den judiska högtiden pesach råkade pingsten sammanfalla med den gamla judiska högtiden shavuot. Lärjungarna blev faktiskt uppfyllda av den helige anden just under shavuotfirandet. Shavuot var ursprungligen en skördefest, men eftersom många judar flyttade till andra länder började man fira högtiden till minne av att Gud gav Toran till judarna vid berget Sinai. Visst låter det märkligt att ha en skördefest under den spirande våren, men i Israel mognar vetet, vindruvorna och många olika frukter lagom till pingsten. Det är inte utan att man blir avundsjuk! Ordet "shavuot" är hebreiska för "veckor" eftersom högtiden firas sju veckor efter pesach.

Nu blev det både historia, geografi, religion och etymologi i denna lilla utredning om pingsten. Tänk att så mycket kan rymmas i ett så litet ord!

Skärtorsdagen – ord i almanackan, del 5

I vår bloggserie om dagar i almanackan har turen kommit till Skärtorsdagen. Skärtorsdagens speciella namn har inte med färgen skär att göra. Inte med knivar och det nutida verbet skära heller. Det är i stället det fornnordiska verbet skära som går igen, som betyder rena. Jesus tvättade eller renade lärjungarnas fötter före den sista måltiden, som alltså avåts på denna dag enligt vad kyrkofäderna slagit fast i efterhand. Därav namnet Skärtorsdagen.

Vidare, enligt bibeln, förråddes ju Jesus senare på natten av Judas och Jesu lidande tog sin början. Enligt folktron släpptes alla onda makter fria i samma stund som Jesus blev dömd. Därför ansågs skärtorsdagsnatten vara häxornas natt och Skärtorsdagen var enligt folktron den dag när alla häxor begav sig till Blåkulla för att fira häxsabbat med djävulen. Man kunde skydda sig mot påskkäringarna genom att skrämma dem med skott och påsksmällare eller tända påskeldar.

Dagens beskedliga påskkäringar, det vill säga utklädda barn som går runt på Skärtorsdagen och önskar Glad påsk! och eventuellt överlämnar ritade påskbrev, har dock inte mycket gemensamt med de riktiga påskkäringarna. Men från början imiterade påskkäringarna, enligt Nordiska museet, riktiga häxor, både till utseende och beteende. De hade täckande masker, kvast, ibland smörjhorn och kaffepanna och försökte skrämmas genom att kasta ner sten i skorstenen eller lägga en glasskiva över skorstenen för att röka ut familjen.

Palmsöndagen - ord i almanackan, del 4

Jag har visserligen en god vän som heter Palm i efternamn som berättade för mig att hans släkt brukar träffas denna söndag varje år och ställa till med fest, men jag tror väl ändå att palmsöndagen har ett annat ursprung.

Palmsöndagen inleder ju veckan före påsk, den så kallade stilla veckan. Namnet kommer av att kyrkan denna söndag firar det som i de kyrkliga texterna kallas Jesu intåg i Jerusalem. Han red in i staden på en åsna för att fira den judiska påsken och togs då emot som en kung av människor med palmblad i händerna som sjöng hosianna, jublade och hyllade sin frälsare. Under påsken dog han sedan på korset för människornas synder, säger Bibeln.

Det som är speciellt med Jesu intåg i Jerusalem och händelsen med palmbladen är att den betraktas som så viktig och central inom kristenheten att den uppmärksammas två gånger under året. Förutom på palmsöndagen läses historien också i kyrkan den första söndagen i advent, som ju inleder kyrkoåret. "Strö palmer, bred ut kläder", har många kyrkobesökare sjungit i den bekanta psalmen Bereden väg för Herran på just första advent.

Palmbladen har också en symbolisk betydelse som stått sig över tid. I katolska länder tar folk med sig palmkvistar till kyrkan på palmsöndagen. Kvistarna bärs i procession runt i städerna och hamnar sedan ofta i hemmen som ett skydd mot sjukdom och olyckor. I Sverige hade tidigare sälgkvistar samma funktion.

Askonsdagen - ord i almanackan, del 3

Vi fortsätter att utforska namnen på några av årets dagar. Nu har turen kommit till en av de mindre kända: askonsdagen.

Askonsdagen är alltid dagen efter fettisdagen och infaller i år den 13 februari. Det är alltså den första dagen i fastan - ja, du vet, den där tiden när vi "traditionellt" undviker kött och i stället livnär oss på söta vetebullar fyllda med grädde och mandelmassa. På senare år verkar dock denna diet ha haft sin premiär långt tidigare, kanske årets allra första vardag?

Förleden ask i askonsdag syftar på aska. I den katolska kyrkan finns nämligen en sed att prästen på denna dag strör aska, eller tecknar ett kors av aska, på kyrkobesökarnas huvud. Under fastetidens vedermödor renas de troende, så att de är rena och skära när de går till kyrkan på skärtorsdagen.

I Svenska Akademiens ordbok får jag veta att dagen 1525 hette Askeodhensdagh. Askan kom alltså från den katolska seden, och det blir tydligt att onsdag ju fått sitt namn efter asaguden Oden. Både askonsdagen och fastan verkar alltså sedan länge präglas av en föränderlig blandning av olika traditioner och av kulturmöten. Jag tycker att det är ett spännande exempel på hur såväl språk som kultur är något levande, och att de därför ständigt förändras!

Ps
Ibland kallas onsdagen i påskveckan för askonsdagen, men den dagen heter egentligen dymmelonsdag. Hela påskveckan heter ju stilla veckan, och förr ringde då inga kyrkklockor. I stället fanns en sed att slå med en träklapp, som på isländska heter dymbell. I Dalarna var dymbel ett dialektalt ord för träplugg i början av 1900-talet (även det enligt Svenska Akademiens ordbok). Kanske känner du som läser detta till om ordet används någonstans än i dag?

Fettisdagen - ord i almanackan, del 2

Ordet fettisdag är, precis som det låter, en sammanslagning av orden fet och tisdag. Ett ganska passande namn på en tisdag som väl idag mest förknippas med mumsandet på gräddfyllda semlor. Semlorna är dock ett senare påfund än själva dagen. Däremot åt man av tradition fet och god mat under fettisdagen redan innan semlan.

Fettisdagen utgör en av de tre dagarna i fastlagen som infaller före fastan. Under dessa dagar skulle man fylla på sina fysiska förråd så att stå sig länge när fastan väl startade. Därför åt man mycket mjöl- och mjölkrik mat. En tradition som ju lever vidare genom semlan.


Semlan, eller hetvägg som faktiskt är det ursprungliga namnet, har utvecklats från det tyska bakverket heisse wecken (varma kilar). Under 1700-talet åt hovet gärna hetvägg, vilket innebar fyllda vetebullar serverade i en tallrik varm mjölk.

Efter att kung Adolf Fredrik ätit hetvägg strax före sin död, tappade dock benämningen hetvägg i popularitet och under 1800-talet börjar man istället välja att kalla den fettisdagsbulle eller fastlagsbulle.

Än idag används dock hetvägg, åtminstone i Norrbotten där jag kommer ifrån, för semlor serverade i varm mjölk. Namnen fettisdagsbulle och fastlagsbulle används också fortfarande och är särskilt populära i vissa regioner.

Men idag säger de allra flesta svenskar nog semla. Ordet semla kommer från det latinska ordet för vetebulle – simlia. Och kanske är det ett namn som passar bättre nu när bull-mumsandet inte längre är lika tydligt förknippat med fettisdagen? Semlorna finns ju oftast att köpa i matvarubutikerna långt innan julskinkan.

Kyndelsmässodagen - Ord i almanackan, del 1

I år får varje månad ett tema i bloggen! Nu i januari skriver vi om ord i almanackan. Först ut är kyndelsmässodagen som infaller den 2 februari.

Tidigare i dag slängde jag ut en fråga till kollegerna om vad de skulle vilja veta om kyndelsmässodagen. Den första frågan som kom upp var varför dagen heter som den gör. Kanske hade det med kryddan kyndel att göra?

Nja, inte riktigt. Namnet är i stället förknippat med den ljusfest som man traditionellt har firat den här dagen, och som på latin kallas festum candelabrum eller missa candelarum. Och kyndel är ett gammalt svenskt substantiv som betyder ljus eller bloss och är bildat från verbet kynda, alltså tända, vilket man kan läsa i Nationalencyklopedin.

I Svenska kyrkan firar man kyndelsmässodagen söndagen innan eller efter den 2 februari. Dagen kallas också för Jungfru Marias kyrkogångsdag, vilket är ett namn som säger mer om vad dagen enligt kyrkliga traditioner handlar om. Enligt dem bar Maria fram Jesus i templet fyrtio dagar efter att hon fött honom. Alla nyfödda pojkar skulle nämligen helgas åt Gud. (Men tack och lov offrade man dem inte, utan i stället ett lamm eller kanske ett par duvor om familjen var fattig.)

I likhet med många andra högtider och dagar som är särskilt utmärkta i almanackan är kyndelsmässodagen förknippad med både sakrala och profana traditioner. Och ofta har olika traditioner vävts in i varandra. Till exempel tog man på kyndelsmässodagen med sig de ljus man skulle använda under det kommande året till kyrkan för att få dem välsignade. Detta är en medeltida tradition som faktiskt fortfarande lever kvar på sina håll i Tyskland enligt Wikipedia!

De fyrtio dagarna, alltså mellan Jesus födelsedag den 25 december (som är dagen på kyrkoåret då man firar Jesus födelse) och den 2 februari, sammanföll också med Marias så kallade rening. Liksom alla andra kvinnor ansågs hon oren när hon hade mens och under läkningsperioden efter att hon fött barn, eftersom blodet var orent enligt gammal judisk tradition.

Visste du att traditionen att rena kvinnor en tid efter förlossningen har funnits även i Sverige? Och under långa tider! Det hette att kvinnan skulle kyrktagas. Faktiskt levde den här seden kvar ända fram till 1940-talet på vissa håll. Det läser jag på GT:s webb (alltså tidningen) där Anders Gustavsson som är professor i kulturhistoria intervjuas om denna gamla svenska sedvänja. Kvinnan sågs som en hedning under tiden mellan förlossningen och kyrktagningen och kunde föra otur med sig om hon besökte andra. Hon fick inte arbeta i hushållet och helst inte gå utanför huset. Det fanns ju risk för att hon skulle bli bortförd av något väsen! Och barnet kunde bli bortbytt av trollen! Du kan läsa mer på GT:s webbplats.

Håll ögonen öppna för nästa blogginlägg som kommer att handla om fettisdagen. Mums!

Alla helgons förvirrade helg

Trevlig allhelgonahelg! Idag är det allhelgonaafton och många av oss får sluta tidigt. Kanske använder vi den extra tiden till att åka och köpa ett gravljus för att sätta på en grav imorgon när vi högtidlighåller alla helgons dag. Vänta, heter inte dagen efter allhelgonaafton allhelgonadagen? Nej, det är faktiskt en annan dag, och den firade vi enligt almanackan igår. Blev det rörigt nu? Lugn bara. Nu ska vi reda ut det här.

Allhelgonadagen är den kyrkliga högtidsdagen när vi i Sverige traditionellt besöker våra anhörigas gravar. Den infaller alltid den 1 november. Tidigare var allhelgonadagen helgdag, men 1953 flyttades helgdagen till lördagen mellan den 31 oktober och 6 november. I år är det alltså den 3 november, och numera är det på denna dag vi smyckar gravarna. Kyrkan ville naturligtvis fortsätta att högtidlighålla allhelgonadagen den 1 november, så den nya helgdagen fick namnet alla helgons dag. Aftonen innan helgdagen kallar vi dock fortfarande för allhelgonaafton, bara för att röra till det ännu mer. Språkrådet har skrivit mer om detta.

Och sedan har Sverige på senare år börjat högtidlighålla den anglosaxiska versionen som kallas för halloween. Det är fascinerande hur starkt det har kommit så snabbt - när jag var liten fick alla brittiska och amerikanska familjer i trakten gå ihop för att vi barn skulle få någon sorts halloweenfest i Sverige (på en fest var vi tre barn), och ett år kom en amerikansk mamma till fritids och pyntade gröna muffins med spöken inför storögda svenska barn. Det är bara 15-20 år sedan. Men trots att det plötsligt har blivit så populärt är det få som vet vilket datum halloween infaller. "Va, är det idag?" sa de flesta i onsdags när jag pratade om halloween. Det infaller alltid den 31 oktober.

Så här ser alltså allhelgonakalendern ut:

31 oktober: halloween
1 november: allhelgonadagen
Lördagen mellan den 31 oktober och 6 november: alla helgons dag
Fredagen före alla helgons dag: allhelgonaafton

Och med det önskar jag dig en trevlig och fridfull allhelgonahelg.

Glada vappen till er!

Här på den svenska översättningsenheten för Europaparlamentet finns det väldigt många finlandssvenskar. Runt en tredjedel av personalstyrkan kommer från svensktalande delar av Finland. Sett till hur många som pratar svenska i Finland respektive Sverige är det ganska oproportionerligt! Men det är kul att få höra de vackra finlandssvenska dialekterna dagligen, och det är förstås spännande att uppleva lite finsk kultur. Ibland finns det finskt bröd i fikarummet (fast finlandssvenskar går inte på fika, de går på kaffe) och så får man höra intressanta språkliga skillnader.

Nu inför valborg hälsade enhetens sekretariat "glada vappen!" till oss alla på intranätet. En väldigt finlandssvensk hälsning som jag faktiskt aldrig hört tidigare, men jag förstod ju att det betydde glad valborg. Det kommer, kanske inte så förvånande, från finskans vappu - men varför står det i bestämd form? Rent logiskt borde det väl heta "glad vapp!" eller något liknande? Givetvis har Mikael Reuter redan rett ut det här i detalj, så jag lämnar över ordet till honom och hoppas att alla får en riktigt trevlig valborgsmässoafton!