Boken Igelkottens elegans ligger just nu på Akademibokhandelns topplista. I den låter författaren Muriel Barbery romanfiguren Paloma teckna ned följande:
"Människan lever i en värld där makten består i ord och inte i handling, där den yttersta kompetensen är att behärska språket. Det är fruktansvärt, för i själva verket är vi programmerade att äta, sova, föröka oss, erövra och trygga vårt territorium, och de som är mest lämpade för det, de mest djuriska bland oss, blir alltid lurade av de andra, de vältaliga som inte ens kan försvara sin trädgård, ta hem en hare till middag eller fortplanta sig ordentligt. Människorna lever i en värld som domineras av de svaga. Det är en hemsk förolämpning mot vår djuriska natur, en sorts perversion, en oerhörd paradox."
(s. 50, Sekwa förlag 2009, översättning Helén Enqvist)
Den filosofiska frågan om vad det är som gör oss till människor lurar förstås i botten. Men om makten består i ord och de vältaliga lurar de djuriska, kan man då ändå säga att världen domineras av de svaga? Tycker du att Muriel Barbery har rätt? Är det ordets makt som styr oss människor?
Och om nu ordets makt och vältalighet skulle ha så stor betydelse - kom och gå en kurs hos oss! På Språkkonsulterna delar vi gärna med oss av vår vältalighet. Vi tror att det är med vältalighet som med kramar. Kramar blir inte devalverade för att fler är med och delar på dem. Inte heller känner vi oss som de svaga - för vi är bra på god kommunikation och har därför alltid hjälp och stöd inom räckhåll.
Beträffande övriga färdigheter som Paloma refererar till har jag aldrig behövt försvara min trädgård och aldrig försökt ta hem en hare till middag. Men jag vet hur jag ska be om hjälp när jag behöver det, så det kommer säkert att ordna sig.
Intressant fråga, men - vet du att Palomas åsikt verkligen är Barberys? Om det inte är väldigt tydligt att det är så bör man kanske inte tillskriva B. den varken man håller med eller inte.
SvaraRaderaÅh, du tycker att jag kunde vara ännu tydligare än att skriva att hon låter en av sina romanfigurer säga något? Jag insåg inte att det skulle kunna finnas de som anser att romaner är sanna berättelser som ger uttryck för författarens åsikter. Faktum är att jag tycker att författarens möjligheter att experimentera med romanfigurerna och låta dem ha åsikter och ställa frågor är något av det som gör läsandet av romaner till mer än ett nöje och ett tidsfördriv. Varför utgår du ifrån att att det författaren skriver är det författaren tycker?
SvaraRadera