Språkrådskrock

När vi skriver i jobbet vill vi skriva så bra texter som möjligt, ur en rad olika perspektiv. När jag granskar texter som andra har skrivit är det framförallt två perspektiv som jag kan hjälpa till med: klarspråk och jämställdhet. Båda perspektiven är viktiga ur demokratihänseende och för att en läsare ska känna sig inkluderad och tilltalad. Normalt kompletterar de här perspektiven varandra, men i ett av mina senaste uppdrag stötte jag på ett intressant problem när de till viss del krockade. Och det vore spännande att höra vad andra tycker!

Det handlade om valet mellan orden förälder och vårdnadshavare. Ur ett klarspråksperspektiv skulle jag förespråka förälder eftersom vårdnadshavare är mer tekniskt och skapar mer distans till läsaren. Det är förstås inte exakt samma sak som vårdnadshavare, men som klarspråksskribenter gör vi ibland små förenklingar som inte har ett exakt ett-till-ett-förhållande med förlagan. Vi kostar på oss att göra sådana förenklingar när det inte påverkar innehållet eller budskapet i stort. 

Men ur ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv skulle jag säga att vårdnadshavare är mer inkluderande eftersom det inte förutsätter någon särskild familjekonstellation. Jag vill inte exkludera dem som exempelvis inte passar in i familjenormen. Det finns barn vars föräldrar inte är deras vårdnadshavare, kanske är det istället en släkting eller någon annan närstående. En välmenad klarspråksförenkling som förälder skulle kanske lämna dem utanför i en del sammanhang.

Så, vad säger du? Hur ser du på de här orden och problemet när olika perspektiv kolliderar? Har du kanske stött på problemet i något annat språkligt sammanhang?

En dammodell av normen?

Förra veckan var jag och två kollegor på Region Värmlands konferens Schyst. Temat för dagen var jämlik och jämställd kommunikation (precis som det senaste Språkbrevet och Språkpodden från oss på Språkkonsulterna), med många intressanta infallsvinklar på hur texter och bilder kan vara inkluderande - men även rejält exkluderande och normerande.

Som alltid när jag har lärt mig något nytt är ögonen extra öppna, jag drabbas av den selektiva perceptionen. Och en morgon fastnar jag för den här reklamen:

Vi ser alltså en jacka som är i dammodell. Och ett par svarta byxor. Det står inte om de är för herr eller dam, men de "finns även i dammodell". Underförstått är alltså att när det inte står något, så är det en herrmodell. Hmm. Jag konstaterar att jag är rätt så känslig och bläddrar vidare.

Men efter ett par sidor dyker det upp mer reklam och jag får vatten på min kvarn: det outtalade, normen, verkar vara herrmodeller. Eller? Kolla på pjäxorna i mitten. Det finns en "dammodell" - och en "årsmodell"! Den kanske är för både dam och herr? Men de är ju så noga med att skriva  "unisexmodell" på de övriga plaggen ...

Fast det kanske inte är så mycket att haka upp sig på? Kanske ser jag detta för att jag är extra uppmärksam just nu? Kanske. Men jag kommer inte ifrån den gnagande känslan att dessa småsaker är delar av ett större mönster. Vad tror du?

Nyfiken på var jag blev så känslig? Läs mer om konferensen Schyst!