Svordomar och könsord

Igår fick Karin Reibring för sig att skriva en artikel i SvD om svordomar i offentligt språk och seriösa medier. Artikeln har väl någon ambition att göra en utredning genom att intervjua folk från Språkrådet, sportvärlden och svenska kyrkan. Tyvärr är artikeln spretig, förutsägbar och rätt ointressant.

Men ämnet som sådant tycker vi på Pratbubblor är jätteintressant. Vi har ju skrivit lite om olika förstärkningar i språket tidigare , dels i inlägget Lite roligt, men oerhört fruktansvärt, dels i inlägget Varför motarbeta ett jättebra prefix?. Och visst är det spännande att med lite perspektiv titta på hur inställningen till svordomar och runda ord förändras relativt snabbt. I dag förekommer denna typ av förstärkning och kraftuttryck i nästan alla språkgemenskaper i samhället, medan de bara för 10 eller 15 år sedan var helt otänkbara i framför allt offentligt språk och etermedia.

Mitt eget examensarbete 1997 hette Språket i P1 och P3 och var en kvantitativ undersökning av hur lyssnarna uppfattade språket. 1997 var det en ganska ny företeelse att någon svor i etermedia och jag minns att jag formulerade meningen "Svordomar i radio har blivit mer accepterat nu, efter fem år med Aschberg". Idag uppfattas väl Aschberg fortfarande som en buffel på många sätt, men inte utmärker han sig som en person med ett särskilt ovårdat språk?

Passa på att göra SvD:s roliga quiz om svordomar. Själv hade jag 10 rätt av 10 :-)