I översättningen av Anne Franks dagbok som fanns när jag var liten berättade hon på ett ställe att hon höll på att lära sig stenografi. Hon kommenterade det med "det går med snälltågsfart!". Min tolkning var att de där snälla tågen stannade på varje station, och att stenografilektionerna alltså gick trögt. Inte förrän jag i vuxen ålder läste en förklaring till varför SNABBtåg kallas för snälltåg (det kommer från tyskans schnell) lärde jag mig den rätta betydelsen!
På den norrländska landsbygden, där jag växte upp, pratades det inte direkt om snälltåg. Så min okunskap är kanske ursäktad. Men kanske är missuppfattningen också en generationsfråga? I den nya översättningen av Anne Franks dagbok, som kom 2005, står det inte längre snälltåg. Det heter i stället expresståg.
Jag (som är en sen femtitalist) tycker att snälltåg känns som ett bortglömt ord. Jag tror att det var vanligt när jag var barn, men i likhet med Anne Franks översättare skulle jag välja expresståg idag. Eller snabbtåg, kanske.
SvaraRaderaEtt annat ord som var vanligt när jag var barn, men som helt har dött ut är "reaplan". Idag heter det jetplan. Men fortfarande utbrister jag "oj, vilket reaplan" när jag ser en riktigt stor flygande insekt.
Jag (som är sen åttitalist) känner igen mig mycket!
SvaraRaderaKanske beror detta på att även jag är uppvuxen i en norrländsk stad utan tågstation?