Lättläst information inför valet

Åh, vad ska man rösta på egentligen? Vilket parti tycker att skolan är viktig och vilket tycker att arbetslöshet är dåligt? Så svårt! Ännu svårare blir det förstås om man av någon anledning har läs- och skrivsvårigheter och därför inte har någon möjlighet att plöja igenom partiprogrammen. Det kan bero på dyslexi, autismdiagnos, koncentrationssvårigheter, synproblem eller att man har ett annat modersmål än svenska. Men självklart ska även personer med läs- och skrivsvårigheter få en rättvis chans att lära sig mer om vad de olika partierna tycker.

Sju av riksdagspartierna* har tillsammans med Centrum för lättläst därför tagit fram lättläst valinformation. Där förklarar de väldigt enkelt vad de tycker i sina viktigaste frågor – jätteviktigt för den som har det behovet. På vissa ställen gör dock det förenklade språket att det blir luddigt och abstrakt, som i de här exemplen:

"Vi vill ha lägre skatt på arbete och på sådant som är miljövänligt." (Centerpartiet) Vad är "sådant som är miljövänligt"?
"Vi vill ... göra förorterna bättre." (Miljöpartiet) Vad räknas som "bättre"?
"Vi vill ändra lagen så att det blir olagligt att ha sex med någon som inte tydligt visat att den vill ha sex." (Vänsterpartiet) Det kan bli svårt att hänga med i debatter om våldtäkt och samtycke och förstå att det var det Vänsterpartiet menade.

Politikerspråk lider i och för sig oftast av luddighet, lättläst eller ej!

De finns dock en del svårare ord i broschyren, som bistånd och hedersvåld. Men tack vare ordlistan längst bak går det att lära sig dem och förstå vad det handlar om. Det är ett mycket bra knep för att alla läsare ska kunna hänga med och samtidigt lära sig nya ord som de kommer att ha nytta av.

Broschyren finns både att beställa i pappersformat och att läsa direkt på nätet.

*Sverigedemokraterna ville inte bidra till lättläst valinformation.

Vad säger politikerna egentligen?!

Så här i valtider är det många och stora ord i omlopp. Politiker på alla nivåer talar sig varma för sitt partis åsikter och är förstås angelägna om att deras idéer och förslag ska framstå i det mest fördelaktiga ljuset. Vackra ord, många löften. Men politiker vet vikten av att inte lova någonting bestämt, eller åtminstone att lämna ett rejält manöverutrymme inom ramen för sina löften. Därför kan det vara en bra idé för oss väljare att ställa oss frågan: Vad säger politikerna egentligen?

"Vi har ambitionen att ta beslut om en avgiftssänkning i barnomsorgen under denna mandatperiod!"

Det låter ju positivt, eller hur? Men vad politikern egentligen säger här är att man kanske kan tänka sig att göra något längre fram - tidigast om fyra år - men inte just nu.

"Försvarsutgifterna måste stå i rimlig relation till den hotbild som finns i världen!"

Kraftfullt och rationellt, inte sant! Men vad detta egentligen innebär är ju att den försvarsbudget som politikern kommer att förorda beror på hur han eller hon uppfattar omvärlden. Lugnt och fridfullt = vi kan skära ner rejält på försvaret. Faror hotar överallt = rusta upp försvaret!

"Vi är för jämställdhet!"

Det låter bra på alla sätt, tycker du inte? Men kan det rentav vara så att olika politiker och partier menar olika saker med ett ord som jämställdhet (eller för den delen feminism eller humanism)? Vet du vad politikern som du lyssnar på lägger in i detta ord? Och vad tänker politikern göra för att uppnå denna jämställdhet? Vad säger politikerna egentligen?

"I vårt parti värnar vi om människor!"

En sann humanist har talat, visst? Men är det alldeles säkert att politikern därmed menar alla människor? Och varför i så fall inte säga det? Och om det inte gäller alla, vilka människor talar politikern om? Världsmedborgare, svenskar, pensionärer eller flyktingar?

Vad säger politikerna egentligen?!

Hur klarar du det politiska blindtestet?

Valtider, valtider, valtider! Debatter, valaffischer, insändare, tv-reklam, påtryckningar och valstugor så långt ögat når. Men vad säger politikerna egentligen, och hur skiljer sig språken åt mellan partierna?

Kanske har du hört Språkkonsulterna i P3:s valfestival på senaste? Förra torsdagen berättade Helena Englund Hjalmarsson om tre anledningar till varför politikerna uttalar sig så himla luddigt. I fredags förklarade Mats Hydbom hur viktigt det är att vara en god retoriker som politiker, och hur olika partier kan mena olika saker med samma uttryck såsom arbetarparti, solidaritet och feminism. Som Mats sa: "Alla partier vill lägga beslag på de positiva orden."

Ofta använder partierna identiska ord för att beskriva sin politik, för alla skriver ju under på att rättvisa, trygghet och frihet – ord som ofta återkommer när partierna omtalar sig själva – är bra för såväl individer som samhället.

En undersökning vi gjort visar att ordval inte tycks vara det som skiljer de olika parterna åt, så hur lätt är det att skilja partierna åt när man inte ser deras företrädare framför sig?

Utmana dig själv i vårt politiska blindtest!

Kan du identifiera riksdagspartierna enbart utifrån ledtrådar från deras partibeskrivningar, ord tagna från deras politik kring hbtq-frågor, och citat från deras almedalstal? Facit hittar du längst ned.

1.
Om partiet: Frihet, utvecklas, blomstrar.
HBTQ-politik: Samkönade, hbt-kompetens, tredje kön, diskrimineringsskydd.
Almedalscitat: ”Ska vi leva med mångfald eller ska vi leva i enfald och inskränkthet?”

 2.
Om partiet: Rättvisa, hållbara lösningar, feministiskt, ekologiskt, välfärd.
HBTQ-politik: Rättigheter, könsidentitet, könsuttryck, föräldrar.
Almedalscitat: ”Jag vill bo i ett land där min son och dotter ska ha lika möjligheter att utvecklas till de personer som de är och vill vara.”

3.
Om partiet: Framåt, framtiden, politisk kraft.
HBTQ-politik: Människovärde, könstillhörighet, respekt.
Almedalscitat: ”Vi har en jämlikhetstanke, idealiskt för att skapa ett så solidariskt samhälle, att det får andra länders ledare att häpna.”

4.
Om partiet: Sverigevänligt, gemenskap, samhörighet, varmare, trygghet, omtanke, ansvar.
HBTQ-politik: Privat fråga, skall rättsligt beivras.
Almedalscitat: ”Jag tycker väldigt mycket om tanken på hur vårt välfärdssamhälle är utformat och tänkt att fungera.”

5.
Om partiet: Fred, jämställdhet, hållbara och demokratiska samhällen.
HBTQ-politik: Asylskäl, könsneutral, transpersoner.
Almedalscitat: ”Vi har en hög utbildningsnivå, vi har forskning i världsklass och vi har en miljömedveten befolkning.”

6.
Om partiet: Förändras, utvecklas, bredda, förnya, nyfikenhet, tillsammans.
HBTQ-politik: Älska, respekteras, könsroll, könstillhörighetslag.
Almedalscitat: (Ej tillgängligt i skriftlig version.)

7. 
Om partiet: Ansvar, valfrihet, rättvisa, värdig vård, blomstrande näringsliv.
HBTQ-politik: Unik, okränkbar, värnar.
Almedalscitat: ”För även om många fått det allt bättre i Sverige så gäller det inte alla: Vårdköerna har kortats men ännu får sjuka vänta för länge.”

8.
Om partiet: Grönt, frihetligt, hållbart, närodlad politik, frihet, ansvar.
HBTQ-politik: Diskriminering, rätt värde, älskar, rättigheter.
Almedalscitat: ”Men låt oss aldrig glömma att vi också bor i ett land där vi fortfarande inte har lyckats att ge alla samma chans.”
................................








Facit:
1. Folkpartiet
2. Vänsterpartiet
3. Socialdemokraterna
4. Sverigedemokraterna
5. Miljöpartiet
6. Moderaterna
7. Kristdemokraterna
8. Centerpartiet

Tala så folk förstår - ett medvetet grepp som går att mäta

Inför valet i höst analyseras partierna och partiledarna på alla möjliga vis. En av alla dessa är statsvetaren Anders Sundell, som har gjort en intressant kvantitativ språkanalys av partiledarnas vokabulär i riksdagsdebatter. Vem använder flest antal unika ord? Vem varierar ordförrådet minst? Läs mer om hans undersökning på DN.se. Efter att ha tittat på 5000 ord från varje talare under partiledardebatter i riksdagen kan han konstatera att Annie Lööf (C) varierar ordförrådet mest medan Jimmie Åkesson (SD) gör det minst. Men det skiljer inte mycket åt!

Det är förstås svårt att dra slutsatser från en sådan begränsad undersökning, så det blir betydligt intressantare när Sundell utökar undersökningen till alla partiledare sedan inför valet 1998. Då går det faktiskt att se mönster. De partier som varierar ordförrådet minst är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, medan Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet varierar det mest. Eftersom Mona Sahlin, den som varierar ordförrådet minst av alla, gärna framhåller att hon talar så att vanligt folk förstår och även har fått bra betyg på just den punkten i valundersökningar, så går det att tänka sig att politiker på vänsterkanten håller sig till ett begripligare språk som ett medvetet retoriskt grepp. Det är intressant att det går att se sådana mönster i en sådan här enkel kvantitativ analys!

Språk är makt och maktspråk är en viktig del av politikernas arbete. Det ska bli intressant att se hur de använder språket inför valet i höst.