Förbrytarlingo

Idag ramlade vi in på en rolig språkdiskussion på kontoret. Det handlar om kåksnack eller förbrytarspråk som det så högtidligt benämns i SAOB. Det började med ordet sjoxa som jag trodde betydde stjäla, men som enligt SAOB betyder sälja. Vi försökte hitta fler ord, och ur minnet fiskade jag gola för tjalla och plit för fängelsevakt. Men sedan blev det magert. Men google hjälpte mig att plocka fram knall. När man får knall från en anstalt får man omedelbar förflyttning utan förvarning och utan att få plocka ihop sina tillhörigheter. Pang in i transportbilen bara, och plupp ner på ett nytt ställe.

Jag kommer att tänka på Olle Josephsons språkkrönika i Svd häromdagen där han resonerar om hur nya språkskikt har blivit synliga med hjälp av bloggar och forum på internet. Men kåksnacket är fortfarande en sociolekt som inte är synlig på nätet. Jag vet inte om det gör något, men det blev svårt att hitta exempel till bloggen i alla fall.

Vi hade bilen stod ute hela natten

I dagens språkspalt i Svenska Dagbladet skriver Olle Josephson som vanligt torrhumoristiskt, nyanserat och lagomdistanserat om språklig utveckling i moderna medier. Ett av hans exempel på nykomlingar i skriftspråket är att undvika presens particip, alltså istället för att säga vi hade bilen stående ute hela natten blir det vi hade bilen stod ute hela natten. När jag läste det kom jag ihåg en av mina första insikter när det gäller hur vi tror att vi talar och hur vi verkligen säger. Det var när samma Olle Josephson på en föreläsning på språkkonsultlinjen sa till gruppen att denna konstruktion var mycket vanlig i talat språk: Jag har ett glas vatten står på nattygsbordet. Det blev nästan lite upprorsstämning bland oss studenter och vi vred oss som maskar och invände att "nää, så säger man väl inte". Men efter bara någon vecka hade vi ändrat uppfattning allihop. Vi hade alla hört en eller flera personer använda likande konstruktioner. Vi behövde bara bli uppmärksammade på det.

Numera är jag ganska luttrad och väl medveten om att vi kan kläcka ur oss de konstigaste konstruktioner utan att någon egentligen lägger märke till det. Men precis som Olle J säger har de nu blivit till allmänt beskådande även i skrift. Det ska bli kul att se hur det påverkar vår uppfattning om rätt och fel i språket.

Testikelgrönsaken

Imorse köpte jag ingredienser till en räksallad, och jag funderade på att ta en avocado men hoppade över det. När jag vid lunch satt och åt salladen läste jag i senaste Språktidningen att ordet avocado långt tillbaka kommer från det aztekiska språket nahuatl och betyder testikel. Just då, när jag satt och tuggade i mig salladen, kändes det skönt att jag hade valt bort avocadon.

Pluralformerna äro på väg bort

I svenskan pluralböjde vi verben förr i tiden, det känner nog de flesta till. Förr i tiden i det här fallet är före 1950, ungefär. Och pluralformerna höll sig nog fast i talspråket ett tag till.

Men trots detta ser du nog pluralformer av verb titt som tätt utan att tänka på det. För visst känner du igen den här varningen:

Obehöriga äga ej tillträde

Märkligt nog lever ett väldigt gammaldags språk kvar i varningsskyltar och förbudsskyltar, trots att det är viktigt att vara tydlig och konkret när det gäller varningar. Det måste vara den myndiga stämman som lockar skribenterna. För visst känner man sig liten av ett överträdelse beivras, trots att det är helt obegripligt vem som är ivrig till överträdelser (eller vad menar de?), eller ett obehörig vistelse förbjuden (vad har ni emot verb?)?

Men imorse såg jag en skylt som gjorde mig så glad, så glad. Jag var nära att utbrista "Åh WOW, inget pluralverb!!" men behärskade mig eftersom jag nog hade framstått som en knäpp språknörd (och det är jag ju inte!). Så här stod det på skylten:

Obehöriga äger ej tillträde

Ja! Jag vet! Visst är det härligt att varningsskyltar äntligen kommit ikapp oss andra språkbrukare?

Ekonomispråket

Förra veckan var jag på kurs i affärsekonomi. Det var lärorikt på alla sätt för en humanist som jag. Och kul! Naturligtvis kunde jag inte låta bli att göra några språkliga iakttagelser, bland annat dök ordet upplupen upp. Alla deltagare tyckte att det var ett konstigt ord. Men om man får veta att lupen kommer från ordet löpa i betydelsen täcka så blir det inte så konstigt: upplupen ränta eller upplupna kostnader - man täcker upp för ränta eller kostnader som ska komma. Ordet förekommer i andra stelnade konstruktioner till exempel mossbelupen koja eller imbelupen i snapsvisan Imbelupna glasen stå på högan fot.

Så skål för både kostnader och ränta och tack Hans Richter för en bra kurs.

I fel kultur säger en bild ingenting alls

Just nu sitter det uppe reklamaffischer för tv-spelet Fifa12 där fotbollsspelaren Wayne Rooney står och håller i en dödsmördarsöt hundvalp men ändå ser besviken ut:

Wayne säger "All I want for Christmas is the ball" (ungefär "Det är bara bollen jag önskar mig i julklapp") och den svenska undertexten lyder "Byt ut mjuka paket, lutfisk och fula slipsar mot benhårda tacklingar, klacksparkar och supersnygga pytsar." Men varför står han då och håller i en söt vovve? Skulle den vara ett mjukt paket?

Jag såg affischen både en och två gånger innan jag förstod den, helt enkelt på grund av att den kulturella kontexten gick mig förbi här i novembermörka Stockholm. Sedan klickade det äntligen. Waynes valp syftar på den engelska motsvarigheten till sommarkatt; a puppy for Christmas. Bakgrunden är att välmenande föräldrar köper söta hundvalpar i julklapp till sina barn, som i vardagsjanuari inser att det är rätt jobbigt med en hund som måste passas och uppfostras. Då lämnar man helt enkelt bort valpen. Djurrättsgrupper brukar satsa hårt på marknadsföring mot julklappsvalpar i december. "Köp inte en valp till jul!" Att Wayne skulle lämna bort valpen på grund av att han hellre vill spela tv-spel är kanske inte poängen med den här bilden, snarare att han inte önskar sig den traditionella önskeklappen. Ge grabben ett tv-spel.

Men. Den här bilden funkar ju inte i Sverige. Här har vi inte för vana att ge bort valpar i julklapp, åtminstone inte så stor vana att det går att göra en sådan här annons av det. I Storbritannien förstår man den underliggande betydelsen direkt; här ser vi bara en söt hund. Det hade funkat betydligt bättre om Wayne stått och hållit i en trist julklappsslips eller stickad tröja. Det är inga önskeklappar likt hundvalpen i hans famn, men det är något som vi svenskar har kulturella ramar att förstå.

Julkalender med bevarat språk

Årets julkalender Tjuvarnas jul har bra potential. Den doftar Dickens och godmodig spänning redan i första avsnittet. Och som språkkonsult kan jag inte låta bli att notera att manusförfattaren har tagit ut svängarna när det gäller språket. I vanliga fall brukar manusförfattare till barnprogram vara rädda för ovanliga ord, antagligen för att de inte vill stänga ute någon. Men det de missar då är att barn (och alla andra för den delen) faktiskt kan lära sig nya ord, bara nyheterna introduceras på ett bra sätt. Den här kalendern lär barnen (och alla andra för den delen) att införliva ord och uttryck som tagit sin början, giktbruten, bråda dagar, en skara ljusskygga figurer och näste. Roligt och stimulerande!

Man undrar ju om man har tänkt till

Det ospecificerade pronomenet man är väldigt praktiskt att använda när man (titta bara) vill prata om saker som människor i allmänhet anser eller gör, eller när man inte känner till eller vill peka ut den som gör något. Ofta brukar också skribenten eller talaren inkludera sig själv i ett man, som jag gjorde alldeles nyss.

Men man är lite farligt att överanvända. Plötsligt kan det användas flera gånger i samma mening eller stycke men för olika grupper av människor, och det blir otydligt vilka människor som ingår i vilket man. I morse läste jag tidningen Metro när det här förvirrande citatet dök upp:

Man blir återigen lite bekymrad när man tillåter att det här arbetet får utföras ensam.

Först har vi ett man som är bekymrad över att misshandeln (som artikeln handlar om) har kunnat hända. Visst, fackförbundsombudsmannen som uttalade sig vill väl markera att väldigt många, åtminstone alla i facket, blir bekymrade. Men sedan har vi ett man som tillåter arbetsrutinen som lät misshandeln hända? Där blev jag tvungen att stanna och fundera över vad ombudsmannen egentligen menade.

Tio vanliga språkfel - nr 10

"Det var den ödesstigra natten då blixten slog ner i Mattisborgen ..." Om du inte reagerade på den här meningen hör du till den ganska stora skara som begår språkfel nr 10. Eller jag kanske skulle säga den digra skara, för ödesdiger är nämligen det korrekta ordet. Diger är ett gammalt ord som betyder ungefär stor eller tjock och det är samma ord som finns i till exempel digerdöden och digna. Men ödesstiger är inte så tokigt tänkt, egentligen. Ödet eller det ödesmättade stegras ... det är också ödesdigert.

En hyllning till semikolonet

Den trevliga Babelbloggen har gjort ett videoinlägg som hyllar semikolonet; en "sorgesång på grötrim". Det är precis lika bra och sorgset som det låter. Semikolonet är ett väldigt praktiskt litet skiljetecken, men det används knappt längre. Vad beror det på? frågar sig Babelbloggen.

Passa också på att läsa The Oatmeals underbara guide till att använda semikolon. Det är visserligen på engelska, men det är ändå roligt och lärorikt. Det var tack vare den och apostrofguiden som jag började älska The Oatmeal.

Missa inte grammatikdagen!

I går var det pappornas dag och i dag är det internationella diabetesdagen. Vi firar även kanelbullens dag, råkostdagen och dyslexiveckan. Det är med andra ord på tiden att grammatiken får sin egen dag!

Nästa år firar vi grammatikdagen för första gången. Den 3 februari 2012 kommer det att finnas roliga aktiviteter på skolor, föreläsningar på Kulturhuset i Stockholm och en alldeles speciell grammatikbakelse. Håll dig uppdaterad genom att gilla Facebook-sidan!

Tjuvaktig Pica pica

Facktermer är oftast det som faller på plats allra sist när det handlar om tillägnandet av andra språk, och vi lär oss hela livet nya ord även på modersmålet. Själv pratar jag franska hellre än bra och det märks när man har besök av en fransyska. Men man gör också vissa språkliga framsteg – sådana som uppkommer av att flera språk berikar varandra.

Vi sitter på Skinnarviksberget och blickar ut över ett Stockholm i solnedgångens höstfärger och en skata kommer seglande förbi. Min franska väninna utbrister: ”Une pie!” Aha, tänker jag, ytterligare ett ord på repertoaren. Min andra väninna som inte pratar franska säger till mig: ”Den heter väl Pica pica på latin, inte sant?” Jag instämmer, jo det tror jag att jag har hört. Jag försöker på franska förklara att man på svenska brukar säga att en skata är tjuvaktig, att den gillar glittrande saker och hon utbrister: ”Oui, elles piquent!” och skrattar. Piquer quelque chose – att sno, stjäla något.

Oavsett om orden har med varandra att göra eller inte verkar de ändå logiskt sammanlänkande. Det värmer språkhjärtat en aning – samtidigt som den sista timmans höstsol varsamt värmer fasaderna vid Norr Mälarstrand och vi betraktar dem under tystnad.

Inget fel här, inte

OBS!!! Inget fel har inträffat. Okej?

Tio vanliga språkfel - nr 9

Det är många som har svårt att hålla isär de och dem nu för tiden. Det är inte så konstigt för båda två uttalas ju dom i de allra flesta dialekter, så språkkänslan finns inte där riktigt. Förr i tiden var satslära ett viktigare ämne i skolorna och vi gamlingar fick rätt bra koll på vad som var subjekt och vad som var objekt i satserna. För det är nämligen det som är skillnaden - de är subjekt och dem är objekt. Det vanligaste språkfelet är att skribenterna använder de istället för dem, t.ex. Det här är en blogg för de som tycker att det är roligt med språk. Men ibland ser man skribenter som gör fel åt andra hållet, som det här anslaget i vår port på Carl- Gustaf Lindstedts gata: Mattorna som kommer att bytas ut är dem som ligger på bottenvåningen.

Om du tycker att det här är svårt kan du ta till ett knep: Prova att byta ut de eller dem mot du eller dig. Om du väljer du ska du använda subjektsformen de (två bokstäver för subjektet) och om du väljer dig ska du använda objektsformen dig (tre bokstäver för objektet). Lätt som en plätt! Visst är det kul med grammatik när man får logik i systemet?

Recept är också målgruppsanpassade (eller bara dåliga?)

Jag som har skrivit det här inlägget är Malin Bornhöft, och jag går första terminen på den treåriga språkkonsultutbildningen på Stockholms universitet. Det här inlägget skriver jag i egenskap av auskultant på Språkkonsulterna, vilket betyder att jag har suttit på kontoret och frågat öronen om jobbet av de som jobbar där.

Jag brukar blogga om kakor, och därför läser och skriver jag också en del recept. Ett recept är på sätt och vis den enklaste sortens instruktion, just för att det är så tydligt kronologiskt. Eller, ska vara i alla fall. Det finns många olika varianter på hur recept är upplagda, till exempel när det gäller hur mycket som förväntas vara gjort innan själva beredningen börjar. För att exemplifiera det här använder jag ett recept på en väldigt god citronkladdkaka. Vilket av de båda recepten lättast att följa? Vem vänder de olika recepten sig till?

Exempel 1
2 ägg
2,5 dl strösocker
150 g smält smör
1 krm vaniljpulver
saft och zest från en citron
1,5 dl vetemjöl

Vispa ihop ägg och socker. Blanda ner smör, citron och vanilj i smeten. Häll i mjölet. Häll smeten i smörad springform och grädda i 150 grader i cirka 35 minuter. Servera med grädde.

Exempel 2
2 ägg
2,5 dl socker
150 g smör
1 krm vaniljpulver/1 tsk vaniljsocker
1 citron
1,5 dl vetemjöl

1. Sätt ugnen på 150 grader. Smöra en springform.
2. Vispa (för hand duger gott, om man vispar in för mycket luft blir den ju inte kladdig!) ägg och socker.
3. Riv skalet från en tvättad citron och pressa ur saften. Smält smöret. Blanda ner citronskal och -saft och vaniljpulver/socker och smöret i äggblandningen.
4. Vänd ner mjölet (ju mindre du arbetar in mjölet – jämför vänd med vispa – desto kletigare resultat) i smeten. Häll i formen och grädda i 35 minuter.
5. Låt svalna, ställ den sedan gärna i kylskåp. Pudra över florsocker och garnera bäst du vill. Servera med lättvispad grädde.

Beskrivningen i exempel 1 är klart kortare, vilket underlättar för den som är van i köket. Då läses receptet kanske bara en gång, och så förstår personen vad som ska göras. Exempel 2 kan ses som lite skräckinjagande med sin punktuppställning – fem steg för en kladdkaka?! Det förklarar å andra sidan vad de olika verben betyder (vispa och vänd). Det utgår inte heller från att smöret är smält, citronen pressad, och så vidare, vilket gör det receptet enklare för en nybörjare att förstå. Det är på så vis mer kronologiskt. Så nej, inte ens recept följer en tydlig mall, och det finns alltifrån övernitiskt pedagogiska till de som är omöjliga att följa.