Har du härflyt i texten?

Språkkonsulterna har i allmänhet en tolerant språksyn och tycker varje individ måste respekteras oavsett vilka språkliga val de gör. Men vi är inte mer än människor och när vi läste den här meningen brast vi ut i gapskratt. Vad är det egentligen som får någon att skriva härflytande och därom?

  Tvist i anledning av detta avtals tillkomst, tolkning eller tillämpning eller därur härflytande rättsförhållande skall slutligen avgöras av skiljemän enligt gällande svensk lag därom. 

Glamorös grammatik

Äntligen talar någon om det självklara: att det finns en koppling mellan grammatik och glamour! Läs själv artikeln om denna etymologiska härlighet i senaste Språktidningen.

Kärt namn har många betydelser

För en stund sedan fick jag frågan ”Varför finns det så många öar som heter Bastuholmen?” Jag försöker hitta ett svar via betydelsen av namnet. Den naturliga förklaringen vore att det handlar om en holme där det finns en bastu. Men namnet borde ha några år på nacken, och hur vanligt var det egentligen i historien att det fanns en bastu på flera öar i till exempel Stockholms skärgård?

När jag slår upp bastu i den fantastiska www.saob.se hänvisas jag föga överraskande till badstuga. Den uppslagsposten är skriven 1898, och där kan jag läsa att en badstuga är en mindre byggnad där man badar varmt (eller jättevarmt). Ja, det verkar ju rimligt att det på många öar skulle kunna ha funnits någon form av stuga för bad.

Men i SAOB upptäcker jag ytterligare en betydelse av ordet: ”(mindre) uthus (till landtgård), vanl. afsedt för linets l. maltets torkande; torkhus, ria, kölna, mälthus; i vissa trakter af Sv. äfv.: tvättstuga.” Kanske är det en sådan typ av byggnad som har gett namn till alla bastuholmar, eller åtminstone några av dem?

Ortsnamn med bastu finns det tydligen på många håll i Sverige. På Wikipedia refererar en artikelskrivare (i artikeln om bastu) till ett par böcker om norrländska ortsnamn. Hen menar att förleden inte nödvändigtvis har med bad att göra, utan att den kan också handla om en ”enkel, timrad byggnad med eldstad i mitten som användes som tillfällig bostad i samband med bland annat fiske”. Hm, det låter också passande.

År 1898 refereras förresten till ytterligare en betydelse av bastu, troligen utvecklad ur seden att piska sig eller någon annan med björkris under badstunden: ”Om jag kommer hem utan tröja … så får jag bastu”, det vill säga ett kok stryk! Men den förklaringen hör förhoppningsvis inte hit.

Så, varför finns det så många öar som heter Bastuholmen? Det kan jag fortfarande inte riktigt svara på. Men jag fick mig en spännande utflykt i språkhistorien!

Maskinöversättningar i tydlighetens tjänst?

Visst kan väl s.k. maskinöversättningar duga när man söker information på internet? Det viktigaste är väl att man förstår på ett ungefär? Ja, så kan man visserligen tycka och resonera, men ibland är det verkligen på gränsen.

Jag sökte i våras efter information om möjligheten att hyra hus i Skottland och fick då upp en svensk text, som jag lovar att ingen mänsklig översättare rört.

Den som publicerat informationen ville få mig att hyra ett hus i närheten av slottet Balmoral under rubriken: "Bo i skotska Holiday Houses att besöka Balmoral med lätthet". I texten benämns Balmoral som "denna vackra småhus i Aberdeenshire". Det talades om att "aktuella drottningen besöker ofta dödsboet" ("the estate" stod det förmodligen i originaltexten) och det berättas att det är här som "Ghillies bollen hålls" när drottningen kommer. Man erbjuds "ta en titt inuti" och "bläddra i olika utställningar".

Avslutningsvis slår texten fast att: "När dagen är över, är det sannolikt kommer du att bara alltför glada att glida in i säng".

Man kan ha maskinöversättningar som njutningsmedel, men värdet i övrigt är verkligen tveksamt.

Skräddarsytt

Ord är roliga, eller hur? Ibland betyder de inte riktigt det de ser ut att betyda, och då kan det bli extra roligt. Häromdagen cyklade jag förbi denna skylt här i Stockholm:

Jag fick alla möjliga kreativa associationer. Kanske kan man förvara sina böcker i sydda hyllor, om man först stärker tyget riktigt ordentligt? Eller räcker det möjligen om man spänner tyget mellan två konsoler?

Skylttypen kallas för övrigt ljusskylt - och en sökning på nätet avslöjar att de även erbjuds i skräddarsydda versioner.

Grilljanne

Jag läste ytterligare ett blogginlägg på Modemagasinet King om engelskans utbredning inom vissa domäner. Det var intressant och sansat, även om det handlade om sådant som Lars Melin skrivit om i åratal och i otaliga böcker. 

Men återigen var det kommentarerna som väckte mitt intresse - det var någon som tyckte, med glimten i ögat, att ordet brat var ett onödigt engelskt inlån eftersom vi har det svenska uttrycket grilljanne. Jag googlade och kollade lite etymologi, och enligt Wikipedia  var grilljanne mycket riktigt ett uttryck som motsvarar dagens brat - en bortskämd ung sprätt som gillade att hänga på Jones Grill som låg vid Jakobs torg på 1890-talet. 


Jag säger som kommentatorn: Grilljanne är definitivt ett ord som jag tänker börja använda!

Inlägg om språkriktighet engagerar engelsktalande

I den anglosaxiska språkgemenskapen är språkriktighet ofta ett hetare diskussionsämne än i Sverige. Det beror inte så mycket på att vi är bättre på grammatik eller mer toleranta mot fel och avvikelser utan på att vi har snäppet starkare språkstyrning. Vi har ett (och bara ett) verk som betraktas som norm när det gäller stavning, böjning och ordklasstillhörighet, nämligen Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Och så har vi myndigheten Språkrådet som i princip alltid har sista ordet när det gäller konstruktioner, prepositioner och nyord.

Eftersom den engelskspråkiga världen saknar dessa auktoriteter blir ofta diskussionerna om rätt och fel viktigare och intensivare. Häromdagen skrev Kyle Wiens i bloggen för Harvard Business Review ett inlägg om anställningsbarhet och dålig grammatik. I skrivande stund hade den rivit ner inte mindre än 1788 kommentarer! Slå det, Pratbubblor eller Ylva Byrman!

Blogginlägget är dock mycket intressant och vissa av kommentarerna kloka och insiktsfulla. Andra, som vanligt på nätet, är bara gläfs från små hundar som skäller för att de är rädda. Läs det.

Anglo... vaddå?

Vi älskar verkligen att hata engelskan. Språkförsvaret har länge drivit hetsjakt på inslag av engelska i logotyper och reklamtexter, och den här veckan har Leif Erixell en debattartikel i Resumé om engelskan i reklam. Löjligt, säger han! Och visst kan jag också tycka att det är löjligt ibland när reklamskribenter inte verkar försöka hitta bra svenska formuleringar. Men det är högst subjektivt, och personligt tyckande är inte argument som ger tyngd åt en debattartikel. Det faktum att Erixell är VD för ett företag med det engelskklingande namnet Dreamforce Infomedia stärker inte direkt hans ethos. Och så var det den där lilla detaljen med anglofiering. Tänk om han hade tagit reda på att det brukar heta anglifiering eller möjligen anglisering. Man behöver nästan en skämskudde här.

Att plötsligt se saker ur ett annat perspektiv

När vi språkkonsulter granskar myndighetsrapporter, instruktioner eller annat kan vi ibland bli helt förtvivlade av långa meningar, otydliga formuleringar och svåra ord. "Men hur kan man skriva så här?" säger vi förbryllat och läser upp obegripliga avsnitt. "Förstår de själva vad det står? Läser de sina egna texter?"

Efter 3,5 månader på Europaparlamentets översättningsenhet slår det mig att jag har fått se textproduktion ur skribentens perspektiv. För visst vill EU-översättarna skriva tydlig svenska - men de hinner inte! Visst vill de dela upp de obegripligt långa meningarna - men det går inte alltid! Visst vill de skriva så det går att förstå - men originalet kan vara så abstrakt att översattarna själva inte riktigt förstår! En praktikantkollega, nej flera, berättade om hur de i sina översättningar förtvivlat försökt vaska fram något begripligt ur luddiga texter som maler på om ingenting alls, och de mer erfarna översättarna har lugnt sagt att det går inte alltid. I stället har de lyckats göra den finska texten lika luddig som det tyska originalet.

Men vänta nu - det sista låter ju nästan som vanligt språkkonsultprat om abstrakta myndighetsrapporter? Just det. Jag har fått se hur textproduktion på en enorm myndighet fungerar, och jag kan tänka mig att många myndighetsrapporter kommer till på liknande sätt. Information samlas in från flera olika håll och ska sammanställas snabbt. Bråttom, bråttom. Inte finns det någon kollega som hinner göra en ordentlig granskning av de där 50 sidorna (fast det gör tack och lov EU-översättarna) och inte hinner man sitta och fila på perfekta formuleringar. Ofta är det bara att skriva ner det första man kommer på, och är källan svårbegriplig är det troligt att det smittar av sig.

Det är uppfriskande med nya perspektiv på tillvaron!

Det bara klatrar sig

Idag hörda jag en god vän från Ångermanland använda ett ord som jag aldrig hört förut: klatra. Enligt honom betyder det ungefär krångla eller trassla i bemärkelsen att någonting går en emot. Eftersom jag aldrig hört det förut googlade för att se hur det används i andra sammanhang. Jag hittade några väldigt talspråkliga inlägg på ett forum för motorintresserade, men i övrigt är ordet inte så väldokumenterat. Kanske Pratbubblors läsare har lite koll?

Språkproblem i mataffären

Det är inte alltid lätt att handla mat när man inte kan språket. En lettisk praktikantkollega berättade om sitt missöde här i Luxemburg i helgen. Han skulle köpa nötkött och hittade en fransk förpackning som det stod något om kött på. Han förstod bara inte vad det där coeur var, men det kanske är grytbitar eller något tänkte han. Och nog för att nöthjärta smakar helt ok, men det var ju inte riktigt vad han hade tänkt sig.

När jag själv handlade mat idag stod en man vid köttdisken och höll i en franskspråkig förpackning, och han vände sig om och frågade om jag pratade engelska. "Is this hackfleisch (köttfärs)?" frågade han sedan. Som bekant kan nämligen alla engelsktalande även tyska. Tyvärr var jag inte helt säker på vad det stod på franska, så jag tittade på köttet i förpackningen, såg att det mycket riktigt var köttfärs och svarade ja. Lättad och glad gick mannen vidare med sin köttfärsförpackning. Vilken tur att jag fanns där och kunde hjälpa honom!

Obotlig språknörd på äventyr i Paris

På besök i Frankrikes huvudstad nyligen åkte jag förstås tunnelbana hit och dit. Rösten som ropade upp namnet på nästa station gjorde något intressant: vid första uppropet, när stationen närmade sig, markerade rösten det genom att gå upp på sista stavelsen. Victor HugO. Nästa station! Och när tåget började sakta ner vid perrongen gick rösten ner på samma stavelse. Victor HUgo. Då var vi framme.

Men när jag intresserat började prata om det med min syster naturvetaren, ja då utbrast hon bara "språknörd!". Det är väl inte språknördigt! utbrast jag tillbaka. Det är väl allmänt jätteintressant att rösten gör så? Men tydligen inte. Tydligen är det bara inbitna språknördar som blir till sig av att tunnebaneupproparen bara med hjälp av rösten först markerar att stationen närmar sig och sedan att man kommit fram. Eller?

Var får vi allt ifrån?

Jag fascineras ibland över alla ord och uttryck som vi dagligen använder utan att vara medvetna om deras ursprung. Visste ni att en knäppgök förr var beteckningen på en gök i ett gökur som tappat sitt läte och istället bara åstadkom ett knäppande? Och kände ni till att uttrycket vara bunden till brottet har sitt ursprung i en gammal sedvana att en person som anklagades för stöld kunde få föremålen han eller hon påståtts ha stulit fästade vid sin klädnad under rättegången? Att någonting är på tapeten, vad innebar det egentligen från början? Uppsatt på väggen? Vad jag förstår så kallades en bordsduk tidigare för tapet, och det som var på tapeten var alltså framlagt på bordet för beskådande, diskussion eller förhandling. Det måste finnas oändligt många ord och uttryck som vi vant använder oss av som har en bakgrund som också kan lära oss något om dess innebörd.

Bisats eller inte - grammatikproblem nr 6

Förr lärde skolan ut satskommatering. I dag är det tydlighetskommatering som gäller. Båda metoderna har förstås både för- och nackdelar.

Satskommateringen ledde ofta till texter nerlusade med kommatecken ”för säkerhets skull”, eftersom skribenterna var osäkra på skillnaden på bisatser och huvudsatser. Satskommatering handlar nämligen om att sätta komma mellan satserna i en mening på ett ganska mekaniskt sätt.

Tydlighetskommatering, å andra sidan, handlar om att sätta kommatecken där det förtydligar sambanden i texten utan grammatiska hänsyn. Det är en metod som kan uppfattas som mer godtycklig och otydlig. Och minst lika svår att bemästra som den rigida satskommateringen. Resultatet blir ofta texter helt utan kommatecken, oavsett hur långa meningarna är och hur många bisatser de innehåller.

Vad är en bisats?

Satskommateringen förutsatte en färdighet – att kunna skilja på bisats och huvudsats. Problematiskt för många både i går och i dag.

En bisats känner du igen på att satsadverbialet (till exempel inte) hamnar före verbet (har och orkade äta i mina exempel). Regeln kallas för BIFF-regeln: i Bisats kommer Inte Före Finita verbet (det vill säga det tidsböjda verbet).

Satskommatering

Jag tycker bara om hammockar, som (inte) gungar jättehögt.

Barnen kom i samlad tropp och berättade, att de inte orkade äta mer glass.

Tydlighetskommatering

Jag tycker bara om hammockar som (inte) gungar jättehögt.

Barnen kom i samlad tropp och berättade att de inte orkade äta mer glass.

Sätt kommatecken runt parentetiska bisatser, men inte mellan huvudsatser

Mellan sådana nödvändiga bisatser ska det alltså inte vara kommatecken enligt tydlighetskommateringen. Det ska inte heller vara kommatecken mellan huvudsatser, enligt någon av metoderna.

I en huvudsats hamnar satsadverbialet (i inte och då i mitt exempel) efter verbet (mognar och kommer i mitt exempel). I dessa fall är det bättre att sätta punkt.

Bären mognar (inte) i augusti, vi kommer (då) att göra sylt på dem
Bären mognar (inte) i augusti. Vi kommer (då) att göra sylt på dem.

När ska det vara komma runt bisatserna då? Jo, när de är parentetiska eller inskjutna. Gör BIFF-testet på den här meningen:

Mina grannar, som (inte) har bott i kvarteret i trettio år, sålde (inte) sitt hus.

Självklart är det tydligheten och omsorgen om läsarna som ska vara dina ledstjärnor när du kommaterar, oavsett vilken metod du använder. Men det underlättar om du kan skilja på huvudsats och bisats.

Konstiga bokstäver - vårt största varumärke

Till lunch idag åt jag en fransk Fjørd-yoghurt till efterrätt och undrade om fransmännen vet hur bokstaven ø egentligen uttalas. Och sa naturligtvis "fjörd" tyst för mig själv ca 17 gånger. Jag började också tänka på läskvarumärket Nørdic Mist och att det, faktiskt, är ironiskt kul att ett trendigt flaskvatten heter nörddimma. Alldeles nyss såg jag en bild på en fransk annons för en färdigmacka som görs på pain suédois, "svenskt bröd" (typ Polarbröd), och trots att all text var väldigt fransk hade de slängt in några å:n och ö:n där det såg snyggt ut.

Visst är det lustigt att något så enkelt som annorlunda bokstäver är så populära när marknadsförare vill att vi ska tänka på Norden? Visst kan det bli skrattretande fel ibland, som med Nørdic Mist. Men leken med våra nordiska bokstäver fyller ju en funktion. Vi förknippar bokstäverna så intimt med Norden att tankarna genast går dit, med alla associationer som hör till. Abba, Ikea, blonda vackra människor, skidåkning, kvalitet... Mitt favoritexempel är den brittiska humorduon French & Saunders parodi på Sjunde inseglet - i förtexterna har de pyntat sina namn med alla möjliga streck och prickar och tillsammans med det svartvita landskapet tänker publiken förstås genast "Bergman!".