Pratbubblor är en av världens bästa språkbloggar 2013!

Trots att hektiska maj har gjort publiceringstakten här på bloggen trist gles (vilket vi är ledsna för) har språkportalen Bab.la nominerat Pratbubblor till årets bästa proffsblogg om språk! Vi är naturligtvis djupt hedrade över att bli nämnda tillsammans med storheter som Grammar Girl, Johnson på The Economist, Mox, Der Spiegel och Språktidningen. I listan över de 100 bästa proffsbloggarna finns terminologer, översättare, tolkar, lingvister och andra som skriver om språk i arbetet. De flesta är på engelska - Pratbubblor och Språktidningens blogg är faktiskt de enda svenskspråkiga bloggarna som är nominerade.

Men för att vi ska kunna kamma hem det fina priset som årets proffsblogg om språk så måste du in och rösta på oss! Röstningen är öppen fram till den 9 juni. In och rösta nu!

Det finns dessutom fler priskategorier att hitta oändlig språkinspiration i - årets blogg om språkinlärning (bl.a. Tjuvlyssnat), årets Facebooksida om språk (bl.a. Språkrådet) och årets språktwittrare (bl.a. Erik Hansson och Tess Whitty). Varför har inte dygnet fler timmar?

Anglicismer del 2 - hela listan

Saras inlägg om anglicismer förra veckan var så heltäckande att jag bestämde mig för att inte skriva så mycket om ämnet. Istället får du här några riktigt dumma anglicsimer som jag stött på nyligen:

Jag har inte så mycket tid för honom längre.
Nu ska vi inte hoppa till slutsatser.
Låt oss ha frukost på balkongen.
Företaget bedriver grundbrytande forskning.

Dumt? Själv är jag inte alls familjär med den sortens språk och känner mig inte bekväm med att använda det. Jag har krossat ut allt sådant ur mitt ordförråd.

Anglicismer - del 1

Ny månad - nytt tema här på bloggen: i maj får du ta del av våra tankar om anglicismer.

Anglicismer är ett av de många språkfenomen som väcker starka känslor. Kan inte du också störa dig på hur engelska uttryck tar över svenskan? Vet du, för ett tag sedan hörde jag en företagsledare prata på radio, han berättade vilken impakt en viss åtgärd hade haft. Grr, jag blev så irriterad! Fast just det fallet är ju inte en anglicism, utan bara helt fel. I alla fall om ni frågar mig, och om ni frågar mig i dag.

Från irritation till vana

Sedan har vi det där med starta upp och stänga ner. Det räcker ju fullkomligt med starta, och det korrekta tillägget till stänga är av (stäng av datorn!). Många undrar varför vi ska hänga på det där nya adverbet, bara för att de gör det på engelska. Så heter det nämligen inte på svenska, och det låter därför rätt konstigt. Men det är en stor skara som säger så, så jag har nog börjat själv också. För det låter i alla fall inte lika konstigt som impakt. Eller?

Jag vet att en del ondgör sig över att allt fler svenskar översätter engelskans Have a nice day. Argumentet är - ja, just det: "så heter det inte på svenska, det låter konstigt". Men det tycker faktiskt inte jag. Jag tycker att uttrycket är supertrevligt, och dessutom fyller det en lucka - åtminstone i mitt språk. Att det är en anglicism tänker jag knappt på.

Från engelska till svenska

Det finns förresten många engelska ord som har integrerats i svenskan, så att de inte riktigt har några alternativ längre. Hur många säger till exempel klisterband i stället för tape? Eller friterade potatisskivor i stället för chips? Och att gå på date är ju inte samma sak som att träffa någon, och definitivt inte samma sak som att ha ett möte.

Men när vi skriver är det utan tvekan smidigare att hantera "träffa någon" och "möta någon", än "data någon" (borde det kanske vara "datea någon"?). Vi är nog många som då hellre skriver "dejta". Och så börjar spåren av engelska att bli suddigare ...

Det finns helt uppenbart något slags skala i anglicismerna: från helt engelska ord, via något som låter svengelskt, över till vad som upplevs som modern svenska. Och beroende på vem man pratar med placeras orden in på olika steg i denna skala - en skala som också visar på graden av irritation.

Från främmande till oumbärligt

Jag tror att det är med anglicismer som med de flesta andra förändringar i språket: först är de främmande, och vi blir irriterade - kanske för att vi blir rädda: vad ska hända med xx om det blir mer av yy? Men om förändringen fyller en funktion och inte skräms bort av vår misstro börjar vi så småningom vänja oss, ta till oss den, se den som mindre främmande. Och till slut hör det nya till det gamla och är så självklart att vi varken kan eller vill vara utan det.

Ha en bra dag!

Klarspråk del 8 - klarspråkskristallen

Du som följt med på vår klarspråksresa den här månaden har fått en grundläggande inblick i vad det är vi språkkonsulter gör hela dagarna. Vi skriver för den som ska läsa! Men om du fått intrycket av att det är en lätt uppgift så tänker jag nu göra dig besviken. Många gånger kan inte en liten omskriven text göra så stor förändring; det behövs stora och övergripande förändringar som ändrar gamla skrifttraditioner och ger alla i organisationen redskap för att mottagaranpassa sina texter. Det är först då vi kan prata klarspråk på riktigt.

Sveriges språkvårdsmyndighet Språkrådet delar årligen ut ett pris till en myndighet som lyckats särskilt bra med sitt klarspråksarbete. Den åtråvärda klarspråkskristallen, som funnits sedan 2001, är ett bevis på att språkarbetet går bra och är värt att satsa på, och lyfter fram goda exempel för andra myndigheter som vill satsa på långsiktigt språkvårdsarbete. I längden gagnar det alla oss medborgare eftersom det är för vår skull som myndigheterna arbetar med klarspråk.

Tidigare vinnare av klarspråkskristallen är bland annat CSN (för pedagogiska webbsidor, 2010), Riksbanken (för tydliga rapporter, 2009), Hovrätten för Västa Sverige (för en pedagogiskt skriven dom, 2010) och Helsingborgs stad (för sin webbutveckling, 2011).

Och nu är det spännande. Det är nämligen snart dags att få reda på vem som får ta emot årets klarspråkskristall! På torsdag delar kulturministern ut kristallen till en myndighet som tagit fram en föredömlig text genom ett gediget klarspråksarbete. Vi är så otroligt nyfikna på vem vinnaren blir. Men vi kan med säkerhet säga att vinnaren kommer att vara en värdig förebild för framgångsrikt klarspråksarbete. Det är nämligen det klarspråkskristallen handlar om.

Klarspråk, del 7 - klarspråk banar väg för budskapet

Att skriva utan trösklar

Det händer rätt ofta att jag och andra språkkonsulter får frågan vad klarspråk är. Ett sätt att förklara det är att beskriva vad man gör när man skriver om en krånglig text till klarspråk – att man tar bort språkliga trösklar och jämnar vägen för textens budskap.

Språk som är krångligt står i vägen för textens egentliga budskap. Det lägger så att säga ut trösklar som mottagaren måste ta sig över för att komma fram till innehållet. Det krångliga språket gör att läsarna kör fast i textens form, snubblar på krångliga ord och tappar spåret i omständliga meningar, i stället för att steg för steg ta sig fram till innehållet.

En psykisk tröskel att komma över

När vi kommunicerar är det bra om det vi vill berätta går fram så smidigt som möjligt – utan omvägen via sådant som gör texten svårare att begripa. Det kan tyckas självklart, men det händer att vi språkkonsulter stöter på osäkerhet hos skribenter ute på olika arbetsplatser där vi undervisar i klarspråkligt skrivande. De tror att de måste skriva ”svårt” och vågar inte uttrycka sig enkelt. De frågar sig vad andra ska tycka, och framför allt: Kommer jag att tappa i status, om mitt språk blir enklare? 

Där är det en psykisk tröskel som ställer till det. Och svaret till dem och dig och andra som kanske tvivlar på om de ska våga skriva klarspråk, är att du får bygga bort den tröskeln med. Och sluta oroa dig. Det fina med klarspråk är att det tar bort trösklar i våra texter och samtidigt bygger förtroende; en begriplig text får man nämligen förtroende för. Det är värt att komma ihåg om du någon gång funderar på om du behöver krångla till det för att få texten (och dig) att verka smartare. 

Klarspråk del 6 - en rättighet att förstå!

Varför ska myndigheter egentligen uttrycka sig med klarspråk? Ett svar är förstås att språklagen från 2009 slår fast att man i offentlig verksamhet ska uttrycka sig vårdat, enkelt och begripligt. Men det svaret räcker ju inte riktigt.

Klarpråk är en demokratifråga

Kravet på klarspråk grundar sig på en insikt hos våra folkvalda att medborgarna måste kunna förstå vad som sker på myndigheter, i riksdagen och i andra beslutande organ för att kunna skapa sig en bild av samhället, forma en egen åsikt och delta i debatten. Om planer, händelser och resultat i det offentliga döljs bakom ett byråkratiskt fikonspråk, så utesluter man en majoritet av medborgarna från att vara en del av samhället och dess utveckling.

Sverige i världen

Språklagen säger också att svenskan ska användas av oss svenskar även i internationella sammanhang som till exempel inom EU. Om svenska EU-delegater ständigt tvingas lyssna och själva agera på främmande språk, så minskar våra möjligheter att uttrycka oss kraftfullt och nyanserat och därmed påverka vår omvärld. Språk är makt, och om vi inskränks i vårt språk, så inskränks också vår rätt att påverka utvecklingen i världen.

Klarspråk i framtiden

Det är förstås önskvärt att klarspråkstanken får ett ännu större genomslag framgent och språklagen borde ju borga för det. Men det förutsätter också att vi medborgare ställer krav och visar att vi tycker att klarspråk är en rättighet. Om vi reagerar varje gång en myndighetsperson uttrycker sig krångligt i skrift eller tal, om vi säger ifrån när en person som talar ett minoritetsspråk inte kan kommunicera på det språket i ett offentligt sammanhang, om vi vänder oss mot att svenskan marginaliseras i viktiga internationella sammanhang, då förtjänar vi att klarspråk blir en självklarhet i Sverige.

Klarspråk del 5 - skriv rätt för den som ska läsa

Inom vår yrkeskår pågår det en diskussion om hur vi ska definiera klarspråk. Definitioner är viktigt. Men är det inte så att vi ibland komplicerar saker i onödan, saker som egentligen är enkla och självklara? En liten målarstund med mina två gudsöner fick mig att fundera.

Vi sitter alla tre vid köksbordet, jag och lillebror på ena sidan och storebror på den andra. Tillsammans färglägger vi i lillebrors målarbok, för stunden är motivet en kung på en tron. Skägget blir blått. "Åh!" utbrister jag. "Det är ju Kung Blåskägg!"

Storebror som går i första klass reagerar snabbt: "Det kan jag skriva!" och så börjar han. K U N G - och jag noterar att han skriver upp-och-ner. Eller skriver han bara några bokstäver lite fel? Jag väntar, han fortsätter: B L Å S K E G G. Varje bokstav helt perfekt (bortsett från den mycket vanliga felstavningen) - och upp-och-ner!

Vad sätter vi för ord på det vi gör?

"Tänkte du på att du skrev upp-och-ner?" frågar jag när storebror lägger ner pennan. Han ser helt oförstående på mig, även efter att jag har upprepat min fråga. Jag formulerar om den: "Ja men, att du vände på bokstäverna, tänkte du på det?"

Han förstår fortfarande inte riktigt vad jag menar. Men så förklarar han vad han gjorde, med den mest självklara tonen i världen: "Jag skrev rätt för er".

Javisst är det så. Klarspråk handlar om att skriva rätt för den som ska läsa! Svårare är det ju inte. Genom att storebror tänkte på det slapp både jag och lillebror gå runt bordet för att läsa hans håll. Ja, jag hade säkert klarat att läsa ändå, men lillebror - som går i nollan och inte har kommit lika långt i läsandet - fick nu en rimlig chans att förstå det som stod.

Sedan den dagen är det ett av mina bästa klarspråkstips: skriv rätt för den som ska läsa. Tvinga ingen att se ur ditt perspektiv för att förstå texten, så ökar du dina möjligheter att nå fram.

Klarspråk del 4 - plötsligt blir texten tydlig

Nu när vi har fått en klar och tydlig introduktion till vad klarspråk handlar om tänkte jag dela med mig av en personlig liten anekdot om klarspråk.

Jag har jobbat som språkkonsult i några år, så jag är rätt van vid att mejsla fram begripligt språk ur passiva verb och abstrakta formuleringar. Det är lite av problemlösning att skriva om abstrakta och onödigt långa formuleringar. Men som konsult är det ganska sällan man får höra läsarens reaktioner på den omskrivna texten. Jag vet ju att "granska" är tydligare än "utföra granskningsåtgärder", men hur stor skillnad är egentligen det på en abstrakt och passiv text och en som fått en klarspråksmakeover? Hur stor skillnad är det för den slutliga läsaren?

Klarspråksakuten rycker ut
Så en dag hörde en skolelev av sig och undrade om vi kunde hjälpa henne med en svår text om ett miljömål som hon hittat på en webbplats. Hon hade ett skolarbete om miljö och hade hittat information som hon behövde, men texten var för svår för henne att läsa. Eftersom jag hade lite tid över lät jag en klarspråkstornado skaka om texten och skickade sedan tillbaka texten till eleven. Jag förtydligade vem som gjorde vad i texten, delade upp långa meningar, bytte ut svåra och abstrakta ord mot vardagligare och tydligare ord samt förtydligade vissa samband. Jag förtydligade texten ännu mer jämfört med vid en vanlig klarspråksgranskning, eftersom texterna jag vanligtvis jobbar med vänder sig till vuxna. Här var det ju en skolelev som var målgruppen.

Svaret kom senare samma kväll: "Det blev verkligen mycket enklare att förstå nu!!" Jag kunde känna hennes lättnad genom skärmen - nu kunde hon förstå den där besvärliga texten! Och det är ju precis vad klarspråk handlar om, att kunna förstå. Ämnet må vara svårt och invecklat, men med rätt språkliga knep och målgruppsanpassning är det enkelt att förmedla innehållet.

Klarspråk del 3 – klarspråkstestet

Ett användbart verktyg för många som arbetar med texter och skrivande är klarspråkstestet. Testet hjälper dig att ta reda på hur begriplig din text är. Dessutom får du hjälp att se vad som ökar och vad som minskar begripligheten, och hur du kan bearbeta texten. Testet finns i två varianter; ett för beslut, brev och liknande kortare texter samt ett för rapporter och längre texter.

Du gör testet genom att besvara på 31 stycken olika frågor med svaren ja, nej eller tveksamt. Testet är indelat i följande olika delar: 

• Tonen i texten 
• Innehållet 
• Dispositionen 
• Rubrikerna 
• Textens olika delar 
• Styckena och sambanden 
• Meningarna 
• Orden och fraserna 

När du har svarat på alla frågor får du ett omdöme om varje del för sig tillsammans med tips om hur du kan bearbeta din text för att göra den mer begriplig.

Prova gärna nästa gång du känner dig osäker på om din text är begriplig eller inte. Du hittar klarspråkstestet på www.sprakradet.se/testet. Lycka till!

Att räkna på japanska

Igår fick jag lära mig att räkna på japanska. Inte genom att rabbla räkneord, utan genom att hålla upp fingrarna. Det var min vän Sofia som har bott i Japan periodvis som berättade om japanernas system för att visa upp antal med fingrarna. Det skiljer sig väsentligt från vår västerländska tradition, japanerna räknar nämligen till tio på bara en hand.

Så går det till

När japanerna visar upp antal med hjälp av fingrarna utgår de från en hand där alla fingrar är "uppfällda". De fäller ner tummen för att visa på ett, tummen och pekfingret för att visa på två och så vidare. Den knutna näven motsvarar alltså fem.

Sedan fäller de upp fingrarna igen för att fortsätta räkna. För sex håller man uppe tummen, för sju tummen och pekfingret och så vidare.

Räkna till tjugo på två händer

På så vis kan de med hjälp av båda händernas fingrar visa att de är hela tjugo år eller att de vill beställa in tjugo öl när vi västerlänningar måste bromsa på tio. Väldigt praktiskt men också en riktig fälla för västerländska turister. Det är lätt hänt att man beställer för många koppar kaffe eller för många glas vin. Plötsligt är man vaken hela natten av en eller annan orsak...

Bonusfakta: Även i Kina visar man siffrorna annorlunda med fingrarna. Fast där utgår man från hur skrifttecknen för siffrorna ser ut. Den som håller upp tummen och pekfingret visar på åtta. Om någon kan mer om detta får ni gärna höra av er!

Klarspråk del 2 - Klarspråk i världen

Många av Pratbubblors läsare vet ungefär vad klarspråk är och de flesta förknippar det med ett tydligt och enkelt myndighetsspråk. Motsatsen till krångelsvenska, helt enkelt. Precis som Anki Mattson skrev i inlägget Vad är klarspråk så är klarspråk standard på svenska myndigheter. Eller i alla fall borde vara det.

Klarspråk finns i hela världen
Men klarspråksarbetet pågår faktiskt parallellt i många delar av världen. När Språkkonsulterna arrangerade konferensen Plain 2011 gästades den av deltagare från inte mindre än 40 länder, och ungefär samma siffror visas upp från alla internationella klarspråkskonferenser.

Olika förutsättningar
Alla länder arbetar förstås med klarspråk med olika förutsättningar. Vissa, till exempel Medelhavsländerna, kämpar mot attitydproblem, andra, till exempel Sydafrika, kämpar mot svårigheten med låg läskunnighet och ett tredje område, till exempel Mexiko försöker bekämpa korruptionen med klarspråk. Men oavsett förutsättningar så arbetar alla mot samma mål: att få skribenter att avstå ifrån att krångla till språket i onödan och försöka uttrycka sig så klart och tydligt som möjligt så att så många som möjligt kan förstå informationen.

Internationell arbetsgrupp
Sedan 2008 ingår jag i en arbetsgrupp International Plain Language Working Group (IPLWG), som bland annat har i uppdrag att ta fram en gemensam definition av klarspråk. Det är ett långsamt arbete eftersom det utförs helt och hållet av ideella krafter, men det går ändå framåt. Parallellt har vi startat ett EU-projekt, IC Clear, för att ta fram en gemensam internationell utbildning för klarspråkskonsulter.

Gå gärna med i något av de internationella nätverken Clarity eller PLAIN och följ vårt arbete. Om du intresserad rekommenderar jag att du kommer till någon av de internationella konferenserna som anordnas varje år. De brukar vara en riktigt energikick och insikten att alla dessa människor dagligen jobbar för ett bättre språk över hela världen kan göra vem som helst alldeles varm i själen.

Du kan också läsa mer under taggen Plain 2011 här på Pratbubblor

Klarspråk del 1 - Vad är klarspråk?

I april kommer vi att bubbla om klarspråk här på bloggen. Det är ett kärt begrepp för oss språkkonsulter, och vi pratar ofta om det både med kunder och varandra. Men, vad menar vi egentligen med klarspråk? Det får du lära dig mer om, om du hänger med i april.

Klarspråk - vad är det?

Att tala klarspråk betyder att säga sin mening utan omskrivningar och krusiduller. När USA:s president Obama i mars i år besökte Israel berättar Utrikespolitiska institutet att han talat klarspråk i sitt tal. Klarspråket innebar i korthet att "det blommiga bildspråket" var borta, och i stället kryddades talet av konkreta exempel och entydiga formuleringar. Det var en stor succé.

Och i överförd betydelse betyder det samma sak när vi använder begreppet i vår verksamhet. Det handlar då om att förmedla ett budskap på ett så rakt och tydligt sätt som möjligt, varken mer eller mindre. Inga krångliga omskrivningar, inget rysch och inget pysch, bara ett klart och tydligt språk.

Klarspråk är standard på svenska myndigheter

Inom myndighetsvärlden är klarspråk ett etablerat begrepp sedan länge, och har en väl avgränsad betydelse. Utgångspunkten är den demokratiska tanken att alla ska ha tillgång till och rätt att förstå vad som står i texter som skrivs av myndigheterna. De ska uttrycka sig på ett språk som inte skymmer innehållet med onödiga preciseringar, krångliga meningar eller alltför ovanliga ord. De ska använda ett vårdat, enkelt och begripligt språk, som det står i språklagen.

Myndigheter kan till och med få en utmärkelse om de jobbar duktigt med klarspråk: klarspråkskristallen som delas ut av Språkrådet i maj varje år. Undrar vem som vinner i år!?

Ordklasser del 9 – verb

Har du tänkt på hur många av orden i ditt ordförråd som är verb? Som handlar om vad någon gjort eller kanske sagt? Eller hur något är eller varit? Väldigt mycket av vårt språk kretsar naturligt kring vad som händer och vad vi gör. Sisådär ungefär 15–20 procent av språket består av verb, beroende på om det är talspråk eller skriftspråk.

Verben får ofta nya kompisar i klassen

Ordklassen verb tillhör de öppna ordklasserna. De får ofta nya medlemmar till skillnad från de slutna ordklasserna som mycket sällan får nytillskott. Och det är lätt att hitta på nya verb. Jag gör det ofta av bara farten för att beskriva något jag gör just för stunden, i ett visst sammanhang. Men det är sällan som de där tillfälligt påkomna verben lever kvar och återanvänds i mitt språk. De blir bara ett medel för mig att beskriva en handling för stunden.

Jag zlatanerar och henifierar

I Språkrådets nyordlista för 2012 finns några nya verb, till exempel henifiera, spelifiera och zlatanera. Undrar om något av dessa ord kommer att fastna och etablera sig i språkbruket? För mitt personliga språk ligger både zlatanera och henifiera bra till, eftersom jag har behov av dem. Båda fyller funktionen att sätta ord på sådant jag vill berätta om och behöver beskriva. Det ena gör jag främst på hemmaplan och det andra på jobbet. Gissa vilket?

(Om du undrar över vad orden betyder kan du ta reda på det på Språkrådets webbplats.)

Verb på rad blir dikt

Och till sist, som en avrundning på det här inlägget om verb och på hela vårt ordklasstema, kommer dagens verbdikt:

Se, vinka, springa

mötas, kramas, le

skiljas, vinka, gråta.

Hoppas. 

Glad påsk!

Idag inleder vi firandet av en av våra största högtider. Barn klär ut sig till häxor och ber om färdkost till Blåkulla,  arbetsdagen är kortare för de flesta och vi passar på att fylla skafferiet med påskgodis, inlagd sill och mängder av ägg. Så vi på Språkkonsulterna vill passa på att önska alla läsare en riktigt glad och solig påskhelg!

Som de språknördar vi är vill vi förstås ge er en etymologisk utredning av ordet påsk i vårt påskägg till er läsare. Vi inleder etymologiresan i Egypten på Moses tid.

Kristendomen hjärtar judendomen
Precis som med pingsten så kommer vårt kristna påskfirande ursprungligen från en judisk högtid, nämligen pesach. Och om du tycker att de två orden liknar varandra så har du helt rätt - vårt ord påsk kommer från hebreiskans pesach, som betyder "passera, gå förbi". Du kanske har hört engelskans passover för pesach. Ordet har sitt ursprung i händelsen i Andra Mosebok då Gud sa till Moses att han skulle döda den förstfödde sonen i varje egyptiskt hem, men gå förbi dörrarna som var insmorda med lammblod. De judiska förstfödingarna överlevde därmed Guds något märkliga påsknöje. Än idag offrar både judar och kristna lamm till påskfirandet - jodå, lammsteken du njuter av på påskbordet symboliserar lammen som offrades för att man skulle få blod till dörrarna till de judiska hemmen i Egypten.

Jesus hjärtar inte påsken
För oss som firar den kristna högtiden påsk handlar den förstås inte om när lammen tystnar, utan om Jesus sista dagar. Det var nämligen under pesach, alltså det som blev vår påsk, som Jesus red in i Jerusalem, närmare bestämt på palmsöndagen som du kan läsa mer om här. På skärtorsdagen åt Jesus sin sista måltid, på långfredagen korsfästes han, och på påskdagen återuppstod han. Och bakgrunden till dessa påskord? Skär är ett annat ord för ren - Jesus tvättade ju lärjungarnas fötter före den sista måltiden, så skärtorsdagen ses som reningsdagen i den katolska kyrkan. Långfredagen präglades däremot av sorg och lidande, eftersom Jesus hade en riktigt lång dag den dag han korsfästes. Därför blev dagen väldigt lång för alla kristna, som inte fick roa sig, handla, äta ute på restaurang och helst inte ens laga mat. Istället skulle frid råda.

Påsken som högtid har med andra ord en lång, grym och blodig historia. Men vi hoppas att både vi och läsarna kan hitta frid och stillhet under helgen, njuta av soligt väder och äta massor av påskägg i alla former!

Ordklasser del 8 - interjektioner

Ja, nu har turen kommit till den där klassen av ord som kan vara både stora, fula och runda. Eller glada och överraskande. Och ibland svåra att hantera. De där orden som då och då är orden man inte ska säga: interjektionerna.

De kan uttrycka lite allt möjligt

Interjektioner är en ordklass av oböjliga ord. Hit hör till exempel svarsord (ja, jo, nej), olika hälsningsord (hej, goodbye, sayonara, ciao), utropsord (ofta för känsloyttringar: aj, oj, aha, meeh, usch). I ordklassen ingår även onomatopoetiska utrop (alltså ljudhärmande, som pang! plums! schwupp!), dit vi självklart kan räkna imitationer av djurläten (mjau, vov och bä). Ja, och så svordomar som jag nog inte behöver exemplifiera. Sedan finns det en rad ord av blandklass, som numera fungerar som interjektioner men som egentligen är (eller har varit) imperativa verbfraser, alltså uppmaningar: förlåt, hjälp, tack, ursäkta, välkommen.

De är många - och blir fler

Här på bloggen och på kontoret förs en liten diskussion om vilken ordklass som är den största. Jag vill härmed nominera interjektionerna. För finns det någon ände på vilka ljud vi kan härma? Dessutom är det en mycket produktiv ordklass. Till exempel skulle jag vilja räkna smilisar, eller emotikoner, som en ganska ny typ av interjektioner. Precis som andra interjektioner kan de ju med ett begränsat antal tecken uttrycka innehållet i en hel sats. :-) kan betyda haha! eller det här tycker jag är roligt. Men jag tar förstås gärna emot synpunkter på denna grammatiska analys.

En injektion av känslor i språket

När vi på Grammatikdagen delade ut ordklasser på Plattan utanför Kulturhuset i Stockholm skämtade någon om att interjektioner var som injektioner - de injicerar känslor i språket, de där (spr)utropsorden. Och visst är det så! Jag tycker att interjektionerna tydliggör att det finns ett subjekt bakom orden, en människa av kött och blod, en människa som förmedlar det hen känner och upplever. Någon vill uttrycka att hen blir ångrar sig (förlåt!), blir ledsen (snyft!), besviken (neeej), överraskad (jaha!), äcklad (usch!) eller kanske uttråkad efter en lång uppräkning av interjektioner (gäsp!).

Alla känslor passar inte i alla texter

Skulle du också bli förvånad om du stötte på ett oj eller usch eller hoppsan i en myndighetsrapport eller i instruktionen till din tvättmaskin? Jag gissar det. Bortsett från svarsord och formella hälsningsfraser är interjektionerna nämligen mycket sällsynta i brukstexter. Du kan nog stöta på ett ja och ett välkommen i ett brev från banken, men sällan ett hoppsan. Kanske tack och grattis, men aldrig men hallå eller aj då. Interjektioner uttrycker för det mesta känslor, och alla känslor passar inte i alla texter. Men i reklamtexter, eller andra texter som ska väcka känslor, då dyker de upp - nästan som ett brev på posten.