Värst va vàrst de varst

Så har Språkkonsulternas dialektbloggare varit i Hälsingland och lyssnat på språket. Jodå, här finns också gott om dialektala ord och former. Mina främsta hälsingländska källor Mats och Karin Guldbrand plockade fram både ordlistor och egna ord. Jag tyckte att det var kul med det lilla förstärkande eh som man sätter efter en fråga som inkluderar en negation, exempelvis

- Int' vill du ha lit' kaffe, eh?

Jag kommer att tänka på engelskan redundanta extrafråga do you i You don't want coffe, do you?

Ordet vàrst (= varmt) blir värsta tungvrickaren om man sätter det i konstruktionen som i rubriken och en grannyttja (= vacker men framför allt förmögen flicka) kan väl göra vilken man som helst förälskad.

Ordet bufföra (= åka till fäbodvallen med kreaturen) är väldigt specifikt och, om jag får gissa, inte så välanvänt längre. Det är typiskt för fackspråket att ord har en så snäv innebörd och tänker man rätt på saken är förstås bufföra ett fackord från en svunnen tid.

Du kan he den på bordet där borta

Nu har vi varit några dagar på Höga kusten i Ångermanland. Där fick jag lära mig ett nytt verb som jag inte stött på tidigare: att he något. Det betyder ungefär ställa, placera, sätta eller kasta, kanske lite som engelskans put. Väldigt användbart, alltså! Man böjer det he, hedde, hett. Här är några autentiska exempel:

- He in bollen i mål! (Sätt in bollen i mål)

- Tidningen? Nä, den hedde jag bort i morse (Nej, den kastade jag i morse)

- Har du hett vasen här i fönstret? (Har du ställt vasen fönstret)

Det verkar som om he finns med ett bredare e-ljud i andra delar av norra Sverige, men vid Höga kusten tror jag att e-uttalet dominerar.

Ett stort tack till Karin och Krister Henriksson i Veda, både för he och för er fantastiska gästfrihet!

En annan frisk fläkt från Sundsvall-Härnösandstrakten är ordet frän. Om du är i trakterna kan du lugnt byta ut alla dina cool, kul, snygg och awesome mot frän, och du kommer genast att smälta in som en kameleont.

Tillägg 2011-07-20: Oj, vi har visst dokumenterat det användbara verbet tidigare i blogginlägget Visst har du hett på solkräm. Tack Ingrid för påpekandet!

Dom ä la goa

Göteborgskan är förstås en väldokumenterad dialekt och jag kan nog inte komma med så många nyheter här på bloggen. De flesta av oss har hört tyken (=dryg) och knô (=trängas), och att göteborgarna envisas med att kasta in ett änna och ett la som allmän utfyllnad lite varstans i språket är ingen nyhet. Men när vi i veckan fick besök från Götet lyckades jag vaska fram ett par guldkorn som kanske inte är lika välkända. Eller vad sägs om svalen (=farstun) eller tjiligt (=tråkigt).

Under våra språkdiskussioner kom vi på en annan sak som är utmärkande för göteborgaren, nämligen förkärleken för ordvitsar. Och medan Stockholm så trendängsligt döper sin cykelservice till Stockholm City Bikes heter Götets service Styr och ställ. Man kan inte låta bli att älska dem för det.

Ântle litt' dalsländska ord

På väg mot Dalsland, där mina svärföräldrar bor, frågade jag min man om han kände till något om den dalsländska dialekten. Svaret blev nekande och vi konstaterade båda två att vi inte ens var säkra på om det heter dalsländska eller dalslandsmål. Min mans släkt är huvudsakligen värmlänningar och de har därför inte så bra koll på dalslandstugget, men så småningom fick vi veta att det heter dalsländska och att den har ganska karakterisktiska i som ligger långt framme i munnen (ungefär som Viby-i). Men några typiska ord kunde ingen av dem komma på.

Till slut hittade jag den här ordlistan på passagen, men svärföräldrarna konstaterade att väldigt många av orden också skulle återfinnas i en lista med värmländska ord. Jag tycker i alla fall att Kjevhänt (vänsterhänt) och Lôttesgo (lynnig) förtjänas att lyftas fram här på bloggen som typiska dalsländska ord.

Jag är i ätinga så jag ringer sen

När det gäller den värmländska dialekten har jag en outsinlig källa att ösa ifrån. Dels har vi fått tips på Facebook från Louise Grännsjö om tôlig (jobbig) och stönig (envis), och vi har ett blogginlägg från förra året om jålig. Och nu kan jag även presentera en grammatisk egenhet i denna västsvenska dialekt: en specialkonstruerad presensparticipform som markerar att en handling är pågående. Man lägger på ändelsen -inga till verbets huvuddel och bygger meningen med hjälpverbet vara:

Jag är i ätinga (jag håller på och äter)

Han var i bygginga (han håller på och bygger)

Hon är i tvättinga etc.

Visst är det både fiffigt och användbart!

När jag ändå är i farten och pratar om värmländskan vill jag introducera en konkurrent på starkt ingående till Wazz'up, som på sjungande värmländska uttalas Hônt ärä vôlô.

Internskämtet som blixtsnabbt blev Twitters största snackis

"Flickjox: Det nya efter epost"

I tisdags började Twittersverige viska om ett helt nytt socialt medium - Flickjox. Några få pratade om hur kul det var och att man tyvärr behövde bli inbjuden av någon som redan var medlem om man ville vara med. Mer än så sa de inte. Ingenting om vad Flickjox egentligen är eller vad man som medlem ska göra där. Men mängder av andra twittrare blev ändå jättejättenyfikna. De bad om inbjudningar, frågade vad det handlade om, och bad återigen om inbjudningar. Ingen ville missa nästa stora grej. Men ingen svarade på frågan om vad Flickjox var för en slags sida, och den eftertraktade invite-länken som ändå skickades runt ledde bara till den här sidan.

"Flickjox är första gången jag på riktigt kan säga att jag ser elitism på Twitter"

Till slut surnade några till och började muttra om att det var mer uppenbart än någonsin att den i deras ögon självutnämnda Twittereliten jobbade exkluderande. Att hemlighetsmakeriet runt Flickjox handlade om att utestänga människor. Att det, som Micke Kazarnowicz summerar i efterhand, blev ett "vi" och ett "ni". Vi som vet och ni som vill vara med, men ni är inte en del av den coola klicken så vi tänker inte ens förklara. Läs också Anna Raftsjös tankar från när Flickjox var på alla twittrares tangentbord.

"Det slutade vara internt rätt snabbt"

Men det visade sig vara ett internskämt som, ojsan hoppsan, blev en TT (trending topic, mest diskuterade ämne på Twitter) på 48 timmar och som skapade extrem ängslighet i Twittersverige. Faktum är att det var precis därför Flickjox gick från internjargong till veckans största snackis; ängsligheten i att vara sist med det senaste. Man vill vara med där det händer. Man vill kunna berätta för alla avundsjuka att "jorusatt, jag har använt Flickjox i en vecka nu och det är hur bra som helst. Nä tyvärr, jag har inga invites kvar..." Att man är en av de utvalda. Det finns precis samma känsla i snacket kring Google+. Ingen vet riktigt vad det är, men alla vill ändå få en inbjudan. För ingen vill vara sist. Det finns redan spam med falska länkar till vad som ska vara en registreringssida för Google+, men som bara leder till shoppingsidor för Viagra.

"Svenska Twitter är delat i tu"

Flera twittrare som bloggar har sammanfattat Flickjox-fenomenet. Jack Werner som citeras i rubriken tycker att det är synd att så många tog illa upp, för Flickjox hade kunnat leva kvar som en symbol för önskan att vara först med det nyaste. Antagligen kommer många ändå att använda det så. Anna Raftsjö samlade ihop olika twittringar som visar ängsligheten hos de som inte förstod. Nikke Lindqvist, en av Flickjox-grundarna, sammanfattar bra hur Flickjox blottlägger ängsligheten i att inte vara först med det senaste, och att diskussioner om sociala medier oftare handlar om mediet som sådant än vad man faktiskt ska använda det till. För de som bad om invites till Flickjox brydde sig inte så mycket om vad det faktiskt var och vad det skulle vara bra för - det viktigaste för dem var att vara bland de kanske 20 första som hade testat det nya. Micke Kazarnowicz' inlägg förklarar också hur Flickjox snabbt råkade bli ett elakt skämt utan att det egentligen var någons fel.

"En fullkomlig lavin av material för vilken antropolog som helst bor i den där taggen"

Flickjox-fenomenet blev, helt omedvetet, ett socialt experiment som visar hur vi ser på sociala medier år 2011. Det spelar ingen roll att halva befolkningen redan facebookar och att SJ har en fungerande kundtjänst på Twitter - vi undrar hela tiden vad Nästa Stora Grej kommer att vara utan att fråga oss vad vi ska göra med det. Många är fortfarande osäkra på hur de ska använda de befintliga populära medierna. Och vi vill så gärna vara först med det nya att vi utan frågor klickar på en länk som påstås leda till Nästa Stora Grej trots att vi faktiskt inte ens hört talas om den tidigare.

Morgonkaffe på ballen

För mig och min omgivning har balle alltid varit slang för manliga genitalier. Men när en av mina vänner flyttade till Skåne upptäckte hon att det betyder något annat där - rumpa. Hon blev förstås chockad och förbryllad när tjejer som halkade omkull sa att de fick ont i ballen. Där hon kom från kunde inte tjejer ha balle!

För ett tag sedan upptäckte jag en helt annan betydelse av balle. Det är helt enkelt en kortform av balkong. Jag tror inte att det är dialektalt utan bara skämtsam ungdomsslang. Men gissa om jag hajade till första gången jag såg statusuppdateringen Morgonkaffe och cigg på ballen! på Facebook...

En omöjlig anti-spambot-uppgift

Ni vet sådana där ordpussel man får fylla i för att bekräfta att man är en människa och inte en spambot? Facebook gav mig precis den här uppgiften att lösa. Jag gav upp direkt.

Just nu: Debatt om löpsedelsspråket

Undrar du hur kvällstidningarna arbetar när de kommer på löpsedelsord som snösmocka och nakenchock? Just nu diskuteras detta i Almedalen och det sänds på Aftonbladets webbplats. Det går att diskutera sändningen i ett debattforum på webbplatsen.

Danska - som ett helt annat språk

Jag var på Roskildefestivalen i Danmark över helgen och hade på förhand bestämt mig för att jag skulle försöka kommunicera med våra sydliga grannar på skandinaviska. Svenska och danska är ju så pass lika att det skulle vara onödigt, rent av oartigt, att behöva använda ett tredje språk i Danmark, tänkte jag optimistiskt. Ha! Dubbel-ha! De kanske var lika en gång i tiden, men när jag försökte prata med danskar verkade de svälja de flesta orden och dra ihop resten, och krydda det hela med att inte artikulera alls. Så här kunde det låta när jag försökte ställa en enkel fråga till en hjälpsam volontär:

Jag: Finns det några tältplatser här?

Dansk kille: (säger något obegripligt på snabb danska)

Jag: Va?

Dansk kille: (upprepar det obegripliga i samma hastighet)

Jag: (tänker efter men förstår fortfarande ingenting) Va?

Dansk kille: (upprepar precis samma harang en gång till)

Jag: Långsammare tack!

Dansk kille: (ger upp och börjar prata engelska)

Mina samtal fungerade ofta så här. Jag försökte förtvivlat förstå det grötiga svaret men till slut började dansken prata engelska i stället. Ja, till och med när jag faktiskt förstod vad samtalspartnern sa och vi hade ett fungerande samtal kunde de ändå byta språk till engelska. Andra gånger insåg jag i efterhand att jag nog helt missförstått vad någon sagt till mig, och säkert framstått som lite konstig. Vad nu det heter på danska. I morse lyckades jag i alla fall föra ett helt (begripligt) samtal på skandinaviska med taxichaffören. Han hjälpte till genom att räkna ihop våra pengar på svenska, tack och lov! Halvfems? Nej. Försök inte ens. Det går inte. En dag kanske jag lär mig det danska räknesystemet, men inför den här helgen hade jag helt enkelt inte tid.

Så på det stora hela erkänner jag mig besegrad av danskan. Den är helt enkelt ett annat språk och det krävs stort tålamod från både mig och den som pratar danska för att vi ska kunna prata skandinaviska. Det var faktiskt väldigt skönt att kunna effektivisera kommunikationen med hjälp av engelskan, så vi snabbt kunde gå rakt på sak utan att ta "jomen jag ska visst förstå vad du säger, jag SKA, vänta lite bara"-omvägar. Men det känns lite surt att inte ha lyckats bättre med mitt mål.

Gnaget e laget

Hos Språkkonsulterna är vi kanske inte så fotbollsintresserade (ja, förutom Ingrid som är ett riktigt fan), men i gengäld är vi språkintresserade. Detta ledde till en diskussion om varför AIK kallas för Gnaget. Flera av oss gissade att det låg nära till hands eftersom det rimmar på "laget". Lätt att göra ramsor, alltså.

Men enligt AIK:s egen webbplats finns det ingen som riktigt vet hur smeknamnet har uppstått. En teori är att laget spelade i råttfärgade tröjor på 1920-talet, men personligen tycker jag inte att det låter troligt att det skulle ge ett sådant genomslag. En annan teori är att AIK skulle ha gnagt till sig poäng för poäng och lyckats hålla sig kvar i Allsvenskan på det sättet. Med tanke på att medieutbudet inte var så stort för 100 år sedan är det väl inte otänkbart att en kreativ reporter uttryckte det ungefär så, och så fick orden vingar och spred sig och blev kvar.

Jonna inte utan kruka i Stockholm

I väntan på att mina kolleger från Sveriges norra delar ska vakna och bjuda på lite sköna norrlandsdialekter kommer här ett äkta stockholmsord: jonna som betyder cykla. Riktigt utpräglad stockholmska är inte så vanligt längre och de dialektala orden dör eller får spridning till rikssvenskan. Men det är inte helt otänkbart att höra den här meningen uttalas i 08-området: När de e så här varmt tar jag jonnen till kneget.

Läs också mitt försvarstal till stockholmskan här på Pratbubblor.

Nyter

Idag är det dags för ett ord ur den blekingska dialekten. Själv bodde jag några barndomsår i Lyckeby utanför Karlskrona och där sa vi ofta "Jag nyter inte prata med honom" (eller kanske lät det mera som "Ja nyter ente prata mä han"). När något är nytigt på blekingska är det pinsamt. Och att inte nyta är alltså att inte våga på grund av att det är pinsamt. Lite ologiskt kanske, men språket tar ju sina egna vägar ibland.

Dialektord på bloggen i sommar

Nu är det inte långt kvar tills Sverige stänger och går på semester. Svenskarna flyr sin ordinarie bostadsort och åker ut i landet och besöker nya platser. Som sommaraktivitet tänkte jag publicera roliga och intressanta dialektord här på Pratbubblor.

Först ut är ordet Fnaska som på östgötska kan betyda Skräpa ner. Varning för missförstånd i användningen "Jag har sett att du brukar fnaska på Storgatan"!

Raljera rätt

Ibland smittar ett ord väldigt fort. I dag har jag varit på kurs och kursledaren använde ordet "raljera" påfallande ofta. Att raljera är att kombinera ironi med skämtsamhet och respektlöshet. Det dröjde inte länge förrän två av kursdeltagarna också fick in ett "raljera" i sina kommentarer, smittade av den som var auktoriteten i rummet just då.

Problemet var att kursledaren använde ordet felaktigt istället för "hårdra" eller om han möjligen menade "generalisera":

- Om en ung person inte kan utvecklas på jobbet, slutar han. Nu raljerar jag men ...

Konstigt nog trillade de båda deltagarna dit på samma felaktiga användning. Eller är det kanske en trend?