Språklig missuppfattning: grumla över något

Jag lyssnade på Anna von Bayerns sommarprat häromdagen. Även om hon talar flytande svenska har hon gissningsvis tyska som modersmål och en sak som är spännande med andraspråkstalare är att de kan sätta fingret på otydliga uttryck i ett språk och komma med intressanta nya uttryck.

I just det här fallet fastnade jag för Annas uttryck "att grumla över en fråga", istället för grubbla. Jag tyckte att det var fint eftersom det väcker en inre bild hos mig att man tänker på en fråga som är lite grumlig, som man behöver reda ut och göra tydligare. Vilket ju verkar helt logiskt!

Språklig missuppfattning: Förkorva sig

Vissa minnen vill man förtränga. Som den där gången på gymnasiet när jag sa till min dåvarande flickvän att jag skulle förkorva mig i någon författares böcker. ”Vad sa du?” skrattade hon fram. Jag insåg att mitt liv fram till den punkten hade varit en lögn – jag hade missuppfattat ett ord.

Jag hade hört uttrycket förkovra sig några gånger och inte riktigt begripit vad det betydde. Min hjärna hade i sin strävan att förstå ordet bytt plats på ett par språkljud och fantiserat ihop en bild av en korv som stoppades med innehåll. Logiskt tänkte jag.

Där och då var det otroligt pinsamt. I dag är det bara roligt. Dels har jag förstås fått lite mer självdistans, dels har jag insett att det är så hjärnan fungerar: När vi stöter på något nytt och okänt förstår vi det genom att sätta det i relation till något vi redan känner till. Och ibland blir det lite fel.

Det händer fortfarande att jag inser att ett ord inte betydde riktigt det jag trodde eller stavades som jag hade fått för mig. Inte sällan handlar det om uttryck jag lärt mig som liten, när hjärnan och kreativiteten var lite mer flexibel. Men det gör inget. Oftast är det faktiskt ganska roligt.

Vilka ord eller uttryck har du missuppfattat? Och hur tänkte du då?