Termer del 4 - envisa ord

Språkliga traditioner är starka

Det händer än i dag att jag träffar på människor som kallar brandmän för brandsoldater. Det är intressant att se hur ord i en verksamhet lever kvar långt efter det att de egentligen bytts ut mot modernare alternativ. Ordet brandsoldat togs bort för hundra år sedan, men är tydligen så inpräntat i framför allt den äldre generationen att det används än i dag.

Militären släckte bränder

Men det kanske är naturligt med tanke på att verksamheten även i dag kallas för just brandförsvar. Anledningen till det är att brandbekämpningen från allra första början var en militär uppgift, så det var just soldater som ryckte ut vid bränder. De leddes av brandkorpraler och andra med militära titlar, och även dessa titlar levde kvar långt efter det att brandförsvaret "civiliserats". Och trots modernisering av språket och termerna i verksamheten, så kan man faktiskt än i dag finna rester av den militära historien. Genom detta blir brandförsvarets historia också ett stycke språkhistoria.

Ord som lever kvar

När brandförsvaret i dag talar om den tid det tar för en brandstyrka att rycka ut så använder man fortfarande ordet anspänningstid. Det är en kvarleva från den tid då brandsoldaterna skulle spänna hästarna framför sina vagnar. Brandmän talar än i dag om att de nedkämpar en brand. Låter inte det militärt, så säg? Brandförsvaret talar fortfarande också om att deras anryckningsvägar i hus och andra anläggningar måste vara fria, så att de kommer fram. Att rycka an har onekligen en militär klang. Och i brandförsvarets organisation år 2013 finns fortfarande tjänsten ordonnans. Språkliga kvarlevor från en svunnen tid då det militära försvaret också var brandförsvaret.