Den senaste tiden har jag lagt märke till ett nytt roligt fenomen: att förstärka med jätte-jätte-, t.ex. det är jätte-jätteviktigt, kvällen var jätte-jättetrevlig, texten blir jätte-jättesvår. Jag tror att det är vanligast hos yngre språkbrukare, men jag är inte säker. Det kan vara så att yngre bara är lite snabbare att ta till sig nyheter i språket.
Lyssna på din omgivning och kommentera här! Så gör vi en gemensam kartläggning!
Snabbt, stabilt och jätte-jättebra ... :) http://www.youtube.com/user/ComHemAB#p/u/1/nzrkh6hMPs8
SvaraRaderaroligt - jag trodde jag "kommit på det" själv det här med jättejätteroligt osv...haha...där ser man vad lätt man påverkas! :)
SvaraRaderaKanske en parallell till pytte-pytteliten. Svårigheten med förstärkningsord tycker jag är att de tenderar att bli så vanliga att de mister sin kraft efter ett tag så man måste förstärka förstärkningen så att säga. Peter B
SvaraRadera