Semikolon stoppar, kolon pekar framåt

Under åren har vi skrivit flera språkspalter om semikolon, bland annat i Språkbrevet och på Språkkvalitets webbplats. Men inte i någon av spalterna har vi lyckats förklara det så bra som språkvårdarna Eva Göransson och Stefan Lundin på Sveriges radio gjorde i sitt senaste språkbrev.

... Men skillnaden i betydelse [från kolon] är desto tydligare. Semikolon pekar inte framåt. Det stoppar flödet i texten, nästan som en punkt.

Använd alltså kolon och inte semikolon när du syftar framåt, mot ett citat, en uppräkning eller exemplifiering.

Enkelt, eller hur?

 

Fettisdagen - ord i almanackan, del 2

Ordet fettisdag är, precis som det låter, en sammanslagning av orden fet och tisdag. Ett ganska passande namn på en tisdag som väl idag mest förknippas med mumsandet på gräddfyllda semlor. Semlorna är dock ett senare påfund än själva dagen. Däremot åt man av tradition fet och god mat under fettisdagen redan innan semlan.

Fettisdagen utgör en av de tre dagarna i fastlagen som infaller före fastan. Under dessa dagar skulle man fylla på sina fysiska förråd så att stå sig länge när fastan väl startade. Därför åt man mycket mjöl- och mjölkrik mat. En tradition som ju lever vidare genom semlan.


Semlan, eller hetvägg som faktiskt är det ursprungliga namnet, har utvecklats från det tyska bakverket heisse wecken (varma kilar). Under 1700-talet åt hovet gärna hetvägg, vilket innebar fyllda vetebullar serverade i en tallrik varm mjölk.

Efter att kung Adolf Fredrik ätit hetvägg strax före sin död, tappade dock benämningen hetvägg i popularitet och under 1800-talet börjar man istället välja att kalla den fettisdagsbulle eller fastlagsbulle.

Än idag används dock hetvägg, åtminstone i Norrbotten där jag kommer ifrån, för semlor serverade i varm mjölk. Namnen fettisdagsbulle och fastlagsbulle används också fortfarande och är särskilt populära i vissa regioner.

Men idag säger de allra flesta svenskar nog semla. Ordet semla kommer från det latinska ordet för vetebulle – simlia. Och kanske är det ett namn som passar bättre nu när bull-mumsandet inte längre är lika tydligt förknippat med fettisdagen? Semlorna finns ju oftast att köpa i matvarubutikerna långt innan julskinkan.

Kyndelsmässodagen - Ord i almanackan, del 1

I år får varje månad ett tema i bloggen! Nu i januari skriver vi om ord i almanackan. Först ut är kyndelsmässodagen som infaller den 2 februari.

Tidigare i dag slängde jag ut en fråga till kollegerna om vad de skulle vilja veta om kyndelsmässodagen. Den första frågan som kom upp var varför dagen heter som den gör. Kanske hade det med kryddan kyndel att göra?

Nja, inte riktigt. Namnet är i stället förknippat med den ljusfest som man traditionellt har firat den här dagen, och som på latin kallas festum candelabrum eller missa candelarum. Och kyndel är ett gammalt svenskt substantiv som betyder ljus eller bloss och är bildat från verbet kynda, alltså tända, vilket man kan läsa i Nationalencyklopedin.

I Svenska kyrkan firar man kyndelsmässodagen söndagen innan eller efter den 2 februari. Dagen kallas också för Jungfru Marias kyrkogångsdag, vilket är ett namn som säger mer om vad dagen enligt kyrkliga traditioner handlar om. Enligt dem bar Maria fram Jesus i templet fyrtio dagar efter att hon fött honom. Alla nyfödda pojkar skulle nämligen helgas åt Gud. (Men tack och lov offrade man dem inte, utan i stället ett lamm eller kanske ett par duvor om familjen var fattig.)

I likhet med många andra högtider och dagar som är särskilt utmärkta i almanackan är kyndelsmässodagen förknippad med både sakrala och profana traditioner. Och ofta har olika traditioner vävts in i varandra. Till exempel tog man på kyndelsmässodagen med sig de ljus man skulle använda under det kommande året till kyrkan för att få dem välsignade. Detta är en medeltida tradition som faktiskt fortfarande lever kvar på sina håll i Tyskland enligt Wikipedia!

De fyrtio dagarna, alltså mellan Jesus födelsedag den 25 december (som är dagen på kyrkoåret då man firar Jesus födelse) och den 2 februari, sammanföll också med Marias så kallade rening. Liksom alla andra kvinnor ansågs hon oren när hon hade mens och under läkningsperioden efter att hon fött barn, eftersom blodet var orent enligt gammal judisk tradition.

Visste du att traditionen att rena kvinnor en tid efter förlossningen har funnits även i Sverige? Och under långa tider! Det hette att kvinnan skulle kyrktagas. Faktiskt levde den här seden kvar ända fram till 1940-talet på vissa håll. Det läser jag på GT:s webb (alltså tidningen) där Anders Gustavsson som är professor i kulturhistoria intervjuas om denna gamla svenska sedvänja. Kvinnan sågs som en hedning under tiden mellan förlossningen och kyrktagningen och kunde föra otur med sig om hon besökte andra. Hon fick inte arbeta i hushållet och helst inte gå utanför huset. Det fanns ju risk för att hon skulle bli bortförd av något väsen! Och barnet kunde bli bortbytt av trollen! Du kan läsa mer på GT:s webbplats.

Håll ögonen öppna för nästa blogginlägg som kommer att handla om fettisdagen. Mums!

Vi har kontoret vid Rålis

Har du funderat på varför vi Stockholmare lägger till ändelserna -is och -an när vi ska ge smeknamn till krogar, platser, parker och sjukhus. I senaste numret av Södermalmsnytt finns ett reportage om hur vi använder ändelserna och det inspirerade mig att läsa på lite i min gamla kurslitteratur från språkkonsultlinjen.

Vi blandar hej vilt

Den främste forskaren på området hette Carl Ivar Ståhle. Han har försökt hitta ett mönster i när vi använder den ena eller den andra ändelsen, men utan framgång. Vilken plats som får vilken ändelse verkar vara helt slumpartat. Ett av de få mönster som Ståhle har kunnat se är att i namn på högskolor dominerar ändelsen -is: Teknis, Lantis, Käftis, Skogis, medan namn på teatrar mest får namn på -an: Intiman, Folkan, Södran.

Is är bäst

Själv tror jag att jag gillar is-ändelsen bäst. Den ligger närmast till hands när jag ska bilda familjära avledningar ord och företeelser, till exempel språkis (språkkonsult) och rullis (rullupp). Men det är faktiskt inget modernt påfund. Det finns belagt i Stockholmskan sedan 1719 och Ståhle är hyfsat säker på att is-ändelsen härstammar från grekiskans och latinets substantiv- och adjektivändelse is som i canis och brevis. Det ädlsta beviset med is på en svensk ordstam är rökis för tobak, men ordbildningen lär ha fått fäste lite senare i akademiska kretsar. Studenterna gillade att använda det latinska suffixet i sin jargong.

Ingen har kartlagt förorterna

Eftersom kartläggningarna börjar bli lite gamla är Stockholmsförorternas smeknamn inte så väl dokumenterade. Vi säger Trånkan, Hökis, Bagis, Flempan och Jakan (Trångsund, Hökarängen, Bagarmossen, Flemingsberg och Jakobsberg), men vad säger vi om Täby, Gustavsberg, Ringeby och Hjulsta? Kom gärna med tips om vad ni säger om din förort.

Nyordslistan 2012 är här

Zlatanera (klara något med kraft), petabyte (1024 terabyte) och ogooglebar (som inte går att googla fram) är några av de nyord som Språkrådet listar i sin sammanfattande nyordslista 2012 som publicerades idag. Nyordslistan blir alltid en snackis och det finns alltid älsklingsnyheter som media lyfter fram i sin rapportering, t.ex. SVT, DN och SvD.

Inget hen

Det som kan vara värt att notera är att hen inte finns med på listan. Ändå måste det rimligtvis vara det mest frekventa nyordet under 2012. Det skulle vara väldigt intressant att veta hur de har resonerat. Tycker de inte att det är nytt för 2012 eftersom det har funnits som ett potentiellt pronomen i svenskan i 40 år? Eller tycker de inte att det är ett ord som används "på riktigt" utan bara i debatt om ordets vara eller inte vara? Verbet henifiera finns dock med, alltså själva handlingen att byta ut han eller hon mot hen i text eller tal.

Substantivsjukan

En sak som sällan kommenteras i media är vilken ordklass de nya orden har. Nyordslistan 2012 listar ändå huvudsakligen ord ur en enda ordklass - hela 36 av 40 ord  är substantiv. Bara 3 är verb och endast ett adjektiv. Och det här är ett återkommande mönster - förra året var 60 av 70 nya ord substantiv. Men det beror inte på att Språkrådet fått substantivsjukan utan på att det faktiskt är den ordklass som är mest produktiv. Möjligen är det lite missvisande på bekostnad av verben eftersom vi säkert är lika benägna att använda verben ryggplanka och utviga som substantiven ryggplankning och utvigning. Men även om vi skulle ge mer utrymme åt verbkonstruktioner i nyordslistan skulle den domineras av substantiv. Substantiv är helt enkelt mest användbara.

Ordvits med bäst-före-datum

Språket förändras både i det stora och i det lilla när ord och företeelser försvinner eller byts ut. Igår hörde jag en ordvits som kanske varit rolig en gång i tiden men som inte alls funkar längre:

Som biskopen sa när han gick hem från festen: En sådan här skiva till och jag måste byta stift.

Fattar du inte? Det gör inget! Du går antagligen på roligare fester. Och det roligaste med vitsen är att den speglar en annan tid.

Tack Andreas Nordin i Göteborg (!) för vitsen!

Svenskan har (minst) 42 ord för snö

Att grönländskan skulle ha 300 olika ord för snö är en av våra mest seglivade språkmyter. Resonemanget är visserligen helt riktigt, nämligen att vi behöver sätta särskiljande ord på företeelser i vår omvärld som är viktiga att hålla ordning på. Så både grönländarna och samerna har en uppsättning olika ord som har med snö och dess användning och inverkan på livet att göra, men kanske inte fler än vi har själva i detta snötäckta land. Samerna och grönländarna har ord för snö i luften och snö på marken, de har ord för lätt snö, våt snö och isig snö. Men det har faktiskt vi också.

Men de senaste veckorna när Sverige har varit täckt av snö nästan från Ystad till Haparanda har jag tänkt på alla ord som vi behöver för att beskriva olika typer av snö. Även om vi bortser från alla ord för sådant som vi kan göra av snö, till exempel snöänglar, snögrottor eller snöhögar så har vi jättemånga sätt att uttrycka bara snö i luften och snö på marken. Vi bad folk på Facebook att tipsa och här är bruttolistan i alfabetisk ordning. Varsågoda - hela 42 ord för snö. Fyll gärna på i kommentarsfältet med flera.

blötsnö

dagsmeja

drivsnö

flingsnö

glitter

hagel (är det ett slags snö?)

helvetes jävla skitsnö (jag kunde inte låta bli att ta med det här)

julesnö

kornsnö

kramsnö

lapphandskar

lappvantar

lavin

lössnö

modd

nysnö

packsnö

pudersnö

pärlsnö

skare

skarsnö

slask

snö

snöblandat regn (jo, jag tycker att det är mer snö än regn och borde kanske heta regnblandad snö istället)

snöblask

snödrev

snödriva

snöfall

snöflinga

snöglopp

snökorn

snökristall

snömodd

snörök

snöslask

snöstjärna

snöstorm

snösörja

snöyra

spårsnö

storstadssnö

yrsnö

Nordiska reseledare snackar skandinaviska

Jag åkte nyligen på en charterresa med ett av Nordens största resebolag. Utöver oss svenskar fanns det alltså både danskar, norrmän och finländare på vårt hotell, så när vi gick på en informationsträff med en av de svenska reseledarna satt det även ett danskt par med och lyssnade. Reseledaren höll sin presentation på svenska. Men, då och då smög hon in några danska ord i sin svenska - "ni kan höra av er hvis ni vill veta mer" till exempel. Det lät så naturligt att jag kan tänka mig att de nordiska reseledarna får en egen intern skandinaviska efter ett tag tillsammans. Och så fort reseledaren nämnde ett ord som har en falsk vän på danska lade hon omedelbart till det danska ordet - "det ingår frukost, morgenmad". När det danska paret sedan frågade om priset på något svarade hon dessutom utan att tveka med danska siffror. Det är ju annars något av det svåraste med det danska språket för oss svenskar!

Som språknörd tyckte jag att det var intressant att höra de små hvis som signalerade att reseledaren flitigt umgås med andra skandinaver, som kund tyckte jag att det var fantastiskt bra service att reseledaren var noga med att använda danska ord och siffror där det behövdes. Det är tydligt att det går utmärkt att snacka skandinaviska med våra kära grannar när vi kan lite om varandras språk! Om du vill bli lika vass på att snacka skandinaviska får du inte missa den här användbara boken.

Klass 1-varning

På senare tid hör jag allt oftare att SMHI utfärdat en klass 1-varning och ibland en klass 2-varning. Alla skakar oroligt på huvudet och säger oj då. Men jag kom på mig själv med att faktiskt inte veta vad det betyder - jag blir bara orolig och hoppas att det inte ska hända något hemskt, men jag har ingen aning om vilken typ av åtgärder jag bör vidta för att slippa hemskheterna. Och jag fick fundera länge på om klass 1 är den lägsta risken eller den högsta? Och hur många klasser finns det?  Tänk vad lätt nya begrepp får fäste hos oss genom medierna och plötsligt finns de där bara som den självklaraste sak i världen.

Nåja, nu ska du i alla fall få veta:  Klass 1 är den lägsta riskklassen och klass 3 är den högsta. Men de kan utfärdas av olika skäl, till exempel vindar som orsakar att grejer flyger omkring i luften, regn som kan orsaka vattensamlingar och i värsta fall översvämningar, åska, drivsnö etc. Så om du inte vet varför SMHI utfärdar varningsklassen är den rätt värdelös i sig. Och jag skulle vilja säga att riskklassificeringen inte tillför så mycket  information eftersom väderleksrapportören alltid förtydligar riskvarningen med "har utfärdat klass 2-varning och rekommenderar att du lämnar bilen hemma" eller liknande. Men jag håller med om att det låter väldigt exakt och genomtänkt! vi lever i en specialiserad värld.

På SMHI:s webbplats kan du läsa mer om riskklasserna. Om du törs!

Kärt limstift har många namn

Det finns ett limstift som heter Pritt. Vi är nog flera som har lagt märke till att det har ett lite speciellt namn. För några kan det till och med vara svårt att komma ihåg. Men du vet, när man glömt något som till exempel ett namn, och försöker minnas vad det var, så brukar man ändå ha något sorts hum om ungefär vad det borde heta.

Så funkar det även med namnet Pritt. Det blev jag varse i affären för kontorsmateriel. Där botaniserar jag i godan ro bland pennor med ergonomiskt grepp och gem i olika kulörer, när en äldre dam kommer in. Hon stannar tvekande vid kassan och vänder sig till en säljare:
– Jag tänkte köpa ett sånt där, vad heter det … Krukstift? Har ni det?

Tursamt nog hade jag några hyllor att snabbt huka bakom, där i affären. Nej, det är inte lätt att komma ihåg saker vid dess rätta namn alla gånger. Men jag tog tacksamt emot dagens bästa skratt.

Ett västerbottniskt ömhetsord och ett annat av mer praktisk natur

Den norrländska varietet som jag är mest bekant med är västerbottniskan. Barndomens somrar kryllade av västerbottniska dialektegenheter, avhuggna ändelser och inkongruenta bestämningar. Och inte minst många dialektala ord med geografisk hemvist i Vännäsby socken.

Två ord ur den rika västerbottniska ordfloran som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är syta och köftgjort. Det första får mig att tänka på min kära mormor. Mormor frågade ofta oss barn om hon fick syta oss, och menade då att man skulle krypa upp i hennes famn så att hon fick hålla om en. Ett ord fyllt av ömsinthet. Och köftgjort – detta synnerligen användbara ord! – kommer till användning om sådant man helt enkelt köpt, alltså ”gjort i affären”. Kakan som inte är hembakad har man till exempel köftgjort. Och det härliga är att det är lika bra som hemgjort. (Åtminstone är det den inställningen jag mött hos dem som använder uttrycket, och det ligger något befriande över det.)

Jag garanterar att köftgjort är ett användbart ord värt att lägga till ordförrådet. Och om syta skulle visa sig vara svårt att införliva i din personliga språkdräkt, så går det i alla fall att praktisera. Livet blir bra mycket härligare om vi syter varann, eller hur?

Alla helgons förvirrade helg

Trevlig allhelgonahelg! Idag är det allhelgonaafton och många av oss får sluta tidigt. Kanske använder vi den extra tiden till att åka och köpa ett gravljus för att sätta på en grav imorgon när vi högtidlighåller alla helgons dag. Vänta, heter inte dagen efter allhelgonaafton allhelgonadagen? Nej, det är faktiskt en annan dag, och den firade vi enligt almanackan igår. Blev det rörigt nu? Lugn bara. Nu ska vi reda ut det här.

Allhelgonadagen är den kyrkliga högtidsdagen när vi i Sverige traditionellt besöker våra anhörigas gravar. Den infaller alltid den 1 november. Tidigare var allhelgonadagen helgdag, men 1953 flyttades helgdagen till lördagen mellan den 31 oktober och 6 november. I år är det alltså den 3 november, och numera är det på denna dag vi smyckar gravarna. Kyrkan ville naturligtvis fortsätta att högtidlighålla allhelgonadagen den 1 november, så den nya helgdagen fick namnet alla helgons dag. Aftonen innan helgdagen kallar vi dock fortfarande för allhelgonaafton, bara för att röra till det ännu mer. Språkrådet har skrivit mer om detta.

Och sedan har Sverige på senare år börjat högtidlighålla den anglosaxiska versionen som kallas för halloween. Det är fascinerande hur starkt det har kommit så snabbt - när jag var liten fick alla brittiska och amerikanska familjer i trakten gå ihop för att vi barn skulle få någon sorts halloweenfest i Sverige (på en fest var vi tre barn), och ett år kom en amerikansk mamma till fritids och pyntade gröna muffins med spöken inför storögda svenska barn. Det är bara 15-20 år sedan. Men trots att det plötsligt har blivit så populärt är det få som vet vilket datum halloween infaller. "Va, är det idag?" sa de flesta i onsdags när jag pratade om halloween. Det infaller alltid den 31 oktober.

Så här ser alltså allhelgonakalendern ut:

31 oktober: halloween
1 november: allhelgonadagen
Lördagen mellan den 31 oktober och 6 november: alla helgons dag
Fredagen före alla helgons dag: allhelgonaafton

Och med det önskar jag dig en trevlig och fridfull allhelgonahelg.

Ordsouvenirer från Dalarna

Språk är kul, och när man reser till nya ställen möter man ofta nya språk. Bland annat därför gillar jag att resa och träffa människor från andra länder!

Men man måste ju inte alltid resa utomlands för att vidga sina språkliga vyer. Det blev tydligt för mig nu i helgen, när jag och maken var i Dalarna. Under dessa två dygn berikades nämligen både mitt ordförråd och min allmänbildning.

Jag fick lära mig verbet mjoga, som innebär att man längs en älvstrand sätter upp som en mur av pålar, för att älven inte ska ta sig en ny väg när det blir högvatten. Och kolstybb är de smuliga kolrester som man använder för att täcka en kolmila med.

Förningskorg är namnet på en rund spånkorg med platt botten, som kvinnorna bar med sig förningen i (det vill säga "det medförda") när de gick hem med mat till en grannfru som nyss fått barn.

Översvämmade älvar och kolmilor är inget som finns i min vardag. Därför kommer troligen både mjogandet och kolstybben ganska snart att hamna på prydnadshyllan med andra mindre användbara ordsouvenirer.

Men förningskorgen med dess tradition tilltalar mig verkligen. Det nytillskottet har jag redan lagt i min verktygslåda av praktiska ord!

Luffarhiss

I dagarna har jag haft nöjet att umgås med Lars-Gunnar Andersson - du vet han med Språket i P1 som alltid svarar så klokt och tålmodigt på läsarnas språkfrågor. Och jag kan styrka att han även i vanliga livet är precis så chosefri och göteborgskt trevlig som han låter i radio.

Vi småpratade om de läsarfrågor som kommer in till programmet och om hur han hela tiden lär sig nya saker och drar sig till minnes ord som har blivit lite bortglömda. Ett sådant ord som han blivit påmind om nyligen är ett ord från barndomens busstreck: luffarhiss. Och förklaringen framkallar bilder från Anderssonskans Kalle. Att åka luffarhiss innebär att man klättrar upp i toppen av t.ex. en ungbjörk eller ett annat ganska vekt träd. När man kommer upp till toppen böjer sig trädet som i en båge av tyngden, förhoppningsvis i ganska sakta mak, som en hiss ner till marken. Fiffigt och säkert jättekul för en företagssam ung person.

Vi på Språkkonsulterna får också språkfrågor som tvingar oss att lära oss nya saker och blir också påminda om gamla bortglömda ord. Just nu efterlyser Språkkonsulternas olika generationer ord från barndomen för 50-talister, 60-talister, 70-talister och 80-talister. Skicka dem eller kommentera här på bloggen.

Vill du lära dig att skriva kvävande texter?

När vi språkkonsulter skriver och språkgranskar strävar vi efter att anpassa den aktuella texten till mottagaren och syftet. Oftast innebär det att texten ska vara tydlig och inte onödigt torr, komplicerad eller opersonlig. Det är ett givande jobb, där man nästan påtagligt känner hur texten målinriktat rör sig genom luften mot målet: sin läsare.

Men naturligtvis skulle vi kunna använda våra språkliga verktyg på rakt motsatt sätt, om andan faller på! Ett exempel på detta ger Olle Josephson i det senaste numret av den alltid läsvärda Språktidningen.

Läs själv artiklen En kortkurs i att skriva kort – få ner antalet småord i texten, så kan du lära dig hur du skapar kompakta texter med hjälp av långa sammansatta ord, participer och nakna substantiv i artikeln.

Som tur är följer Olle J inte själv tipsen i artikeln, så du tar dig lätt fram till hans kloka ord i slutet: "Men texten kan bli för kompakt och förlora i flyt. Är det tätat på alla ställen kan man kvävas."